Mästersmed vid Bjurbäcken öv. -(1689-90), 1693-1703, ålderman, "illa sjuk" 26/5 1703, död, 65 år. (Var gift 1688). Färnebo härads domböcker: okt. 1688 s. 293 nr 3 - hor med pigan Gunilla; mars 1689 s. 325 nr 2 - slagsmål med Bryngel Larsson ibid; mars 1689 s. 325 nr 3 - hor med pigan Gunilla; okt. 1689 s.24 nr 10 - slagsmål med Bryngel Larsson ibid; mars 1690 s. 59 nr 4 - stämningsförsittning, förbudsbrott. Bergsting: 20/7 1688 mål 18. I alla dessa mål kallas han Kristoffer Krinsson.
Bosatt i Spjutbäcken, Varnum (S) 1798-1802, i Skarphyttan 1803-08,
i Hättälv 1808-12, smeddräng vid Lillfors 1812-14, vid Stordors N.
1814-15, inskriven 1815, smeddräng vid Lillfors 1815-18,
mästersven vid Degerfors 1818-20, vid Bofors 1820-28, vid
Ribbingsfors 1828-31, mästersmed vid Bofors 1831-34, vid Matlång
1834-48, hjälpsmed där 1848-64, f. d. där 1864-73. Enl.
Hammarsmedskassans räkenskaper 1837-39: "Krossade vänstra armbågen
sent på aftonen den 5 febr. 1837 under ena bälgvågen. På
lasarettet i Filipstad 17 veckor, samt 9 veckor hemma. Ofrmögen
till arbete i 8 månader. Framtida men"
Krumme, släkt, tidigast känd genom de i Finnveden i Småland verksamma bröderna Nils K (d trol 1414) o Bengt K (levde ännu 1401). Den förres son hette efter sin morfar Sven Bäk (levde 1426). Dennes son Nils K (d mellan 1485 o 1496) i Hjalmaryd, Ljungby, Kron, var far till Björn Nilsson (d omkr 1498) i Vi, Löt (nu Norrköping), vilken nämnes som häradshövding 1476— 82 i Björkekind o 1491— 97 i Memming, båda Ög. Han var 1491— 93 Sten Sture d ä:s fogde på Sthlm, där han gjorde sig impopulär bland borgarna genom nya påbud. Under inbördeskriget sommaren 1497 belägrade han o Nils Broms flera gånger biskopsgården i Linköping, som till sist kapitulerade.
Björn Nilssons bror Nils K (trol d omkr 1510) i Tådene, Skar, namnes som häradshövding i Dalsland 1508— 09, vilket han blivit genom sina goda förbindelser med riksföreståndaren Svante Nilsson. Han var gift med en syster till den ovannämnde Nils Broms hustru, som till henne o hennes barn testamenterade Hedensö i Näshulta o Örboholm i Västerljung, båda Söd. Familjen sökte senare flera gånger förgäves med Gustav I:s hjälp hävda arvsanspråk på gods i det då norska Bohuslän efter bl a K:s hustrus bror Nils Ragvaldsson (yngre Välingeätten), känd som svenskarnas bohuslänske bundsförvant mot konung Hans. K:s son Jakob K (f 1531 el 32) på Hedensö återuppförde 1526 på Gustav I:s order slottet Karlsborg i Bohuslän, där han var hövitsman till 1530. Som förläning innehade han Sundals hd i Dalsland 1527— 30, o 1531 fick han Valle hd i Västergötland. Döttrar till Jakob K i hans äktenskap med Anna Clemetsdr (Hogenskild), som var systerdtr till riksrådet Åke Hansson (Tott), gifte sig med riksråden Bengt Gylta (bd 17) o Klas Kristersson (Horn; bd 19). Anna Clemetsdr blev i sitt senare gifte mor till Hogenskild Bielke (bd 4).
Jakob K:s bror Nils K (f 1561 el 62) till Örboholm, vilken liksom han deltog i Västerås riksdag 1527, satt i domstolarna över västgötaherrarna 1529, över Måns Nilsson på Aspeboda 1534 o över myntmästaren Anders Hansson 1536. Han deltog 1535 i det sv fälttåget i Skåne o blev detta eller föregående år riksråd. 1542 var K ett av de riksråd som i Linköping representerade konung Gustav vid stilleståndsöverenskommelsen med Nils Dacke, o då stilleståndet upphörde, blev han en av befälhavarna för konungens trupper mot denne 1543. 1559 användes han tillsammans med bl a Henrik Klasson (Horn; bd 19) vid rågångsförrättningen mellan Finland o Ryssland. 1561 sändes K i spetsen för en beskickning (jfr bd 15, s 120 f) till Moskva. Därifrån hänvisades den till Novgorod, där s å ett tjugoårigt stilleståndsfördrag slöts. I äktenskap med en syster till marsken Lars Siggesson (Sparre) var K far till Nils K (d 1565 el 66), som gifte in sig i det finländska frälset o skrev sig (SRA) till Gästerby i Kimito, Åbo o Björneborgs län. Han blev riddare vid Erik XIV:s kröning 1561 o var 1562 (Annerstedt) o 1563 (Hausen) en av de sv befälhavarna i Estland, där han ännu 1564 fick en förläning (Lokalf). 1565 var K ståthållare i Sthlm. Släkten utdog på svärdssidan med hans minderårige son Nils K (d i början av 1570-talet) o på spinnsidan i början av 1600-talet med en av hans systrar.
Da han var atten år dro han på finnmarksfiske sammen med Ludvig Pedersen. Der fikk han høre om en kar på en annen båt som skulle ligne han svært mye. Det viste seg å være hans egen far, Odin. Odins bror, Hagbart, som bodde i Tromsø og som drev jakt og fiske i Nordishavet, lot seg overtale til å gi Otto hyre på båten sin. Otto tjente ganske bra på disse turene nord i ishavet, og da han kom tilbake til Tromsø, giftet han seg med Hanna som var tyve år eldre enn han og dameskredder. De slo seg ned i Skogsfjord. Otto arbeidet på forskjellige bygg og fortsatte som fisker. Hagbart, Ottos onkel, ble ganske velstående. Han hadde to sønner som hette Alfdan og Halfdan.
Hun var datter av Hr. Palne Jønson og Elne Lændi. Palne Jønson til Stovringgaard var Valdemar Atterdags marskalk fra 1354 til 1356. Hans hustru var datter av Niels Lændi til Troldorp (Sabro Herred).
