Allet var datter til Mads Pedersen Søegaard og Inger Ottesdatter Lorck.
Skiftet etter Allet ble avholdt 04.07.1712:
«Efter forhen Indstendige Begier Indfandt Sig Kungl: Maytr. Sorenskrifver Asmus
Rosenfeldt d = 4 July 1712 paa Norr Ejde for dend Zielerige qvinde Allet Matsdatter der at
eftersee Hendis Boes Meedel, samt og hvis vitbøsttighed, hun hos sine Creditorer monne
ihe..e, Saasom hun for hendis høye alder nu icke lenger kand holde vid Jorden, mens agter at
begive Sig udj Rolighed hos Sin Svoger [svigersønn] Velagte Morten Sørensen, som til denne
forretning og var tilstede, som hendis beskickede Laudverge. Efter hendis Sal: Mand ligeledis
var og denne sinde tilstæde hendis myndige Søn Christen Christens: boende paa Reinsvold,
Saa og begge hendis Svoger Nafnlig, Peder Gram og Jørgen Gram, og paa hendes Sal: sønns
barns Vejne var bmte Morten Sørensen deris tilbeskafede formynder, Saa blef da udj samtlige
deris Nærværende boet Samlet, og delet som følger:
Registering og Vordering.
....
Søebrug.
1 gl: Fembørring for 2 Dr.
1 gl: Ottrings Segl - 1 Dr.
Creatuer.
8te MelcheKior á 3 Dr.
6 voxen Gieder á 3 mark Er 3 Dr.
8 Søfre á 3 mark Er 4 Dr.
2 Buche á 3 mark 8 shilling er 1 Dr. 1 mark.
1 Svin for 4 mark.
Huuser.
1 Dagligstue med Kiøchen og Kammer saa og sammesteds med Boer og
Bencher
tilsammens for 18 Dr.
1 Stabur er af tømmer - 2 Dr.
Æt Nyst for 4 Dr. 3 mark.
1 gl: Fæhuus - 1 Dr. 3 mark.
1 liden Finn - 1 Dr.
1 Stoelade gl: - 1 Dr. 3 mark.
1 gl: Jldhuus for 4 mark.
...
Indtekt:
53 rdl. 4 ort 8 sh.
...
Tilstaaende gield:
....
Forskrefne fordringer bedrager Sig til 183 rdl. 4 ort 15 sh.
og som fordrende gield overstige boens indløbende saa blef da først udtag skeedt til det
som ansees prioriteret, Nemlig
....
Saa Er da Hermed denne forRetning til Endebragt hvor Efter Enhver VedKommende Sig
haver at Rette, imidlertid forrestillis velagte Morten Sørensen, Samtlige boens Ejendeler til Siu.,
Saa og drager dend omsorg at Creditorene Efter Skifte Forretningen vorder fyldigstgiordt. Dertil
fuldkommen Kraft Test.
Datum Ao Die et Loco ut Supra».
Bosatt i Spjutbäcken, Varnum (S) 1798-1802, i Skarphyttan 1803-08,
i Hättälv 1808-12, smeddräng vid Lillfors 1812-14, vid Stordors N.
1814-15, inskriven 1815, smeddräng vid Lillfors 1815-18,
mästersven vid Degerfors 1818-20, vid Bofors 1820-28, vid
Ribbingsfors 1828-31, mästersmed vid Bofors 1831-34, vid Matlång
1834-48, hjälpsmed där 1848-64, f. d. där 1864-73. Enl.
Hammarsmedskassans räkenskaper 1837-39: "Krossade vänstra armbågen
sent på aftonen den 5 febr. 1837 under ena bälgvågen. På
lasarettet i Filipstad 17 veckor, samt 9 veckor hemma. Ofrmögen
till arbete i 8 månader. Framtida men"
Faddere var Anders Andersen Tennæss, Anders Mathisen Storstennæss (30 år i 1801), Jørgen Andersen Weiholmen (36 år i 1801), Ane Andersdatter Tennæs og Berit Jensdatter Tennæs.
Faddere var Gdbr. Nils Christophersen og Golla Larsdatter Strømmen, Gdbr. Hans M. Christophersen Strømmen, Pigen Berthe Nilsdatter Guldkh... i Maaselven [1 år i 1801, datter til Niels Halsteensen (38 år i 1801) og Anne Oudensdatter (36 år i 1801) på Guldhav, Målselv i Lenvik annekssokn], Gdbr. Anders Hansen Finnæs og Ingeri Christophersdatter ibid .
Faddere var Gm. Johan Christophersen Ursfjord, Hans Mortensen Ursfjord, Peter Andersen Kragnæs, Kone Aleth Christophersdatter Kragnæs, Pike Malene Adriansdatter Tennæs og Pike Nille Olsdatter(?).
I 1666 drev Christens mor, Trine Henriksdatter Hofnagel, vistnok noe handel, og det
samme gjorde Christen på Reinsvoll. Senere finner vi Christen på Nordeidet.
Manntallet for 1663-66 viser:
«3. Reenswold - 1½ W.
Opsiddere: Christen Knuds: br: 1½ W. 33 Aar.
Sønner: Knud Christens: 1 Aar 8 uger.
NB: Den Residerendis Capellan på Kalfsøen klager, at bemelte Reenfvold er taget fra
hannem och klocheren,
og forundt fougdens Svoger. (Den fouget er nu død)».
Det var 3 drenger på gården. Klagen i manntallet gjaldt at fogden Mads Pedersen
Søegaard hadde tatt de jordene presten og klokkeren brukte på Reinsvoll, og latt Christen,
som var hans svigersønn, etablere gård og jekteleie der.
«Genneral Jordebog Ofuer Tromsøe Fogderi» i 1667 viser for «Helgøe Tingsted»:
«Reinsvold liggende paa Reinøe - 4 Pd. [1 våg = 3 bismerpund (Pd.) = 72 bismermerker].
Blifuer nu 1 W.
Christenn Knudsenn.
Landschyld: 1 W.
Leeding: ½ W.
Ostetiende: 7 Mark.
Føder:
Kiør: 2.
Smaller: 10.
Heste: 1.
Lide StoedDefect(?) paa Brendefang och Jorden opgaves med mask(?) och U-føre».
Jekteleiet på Elvevoll (Hansnes) ble etablert i 1660-årene og eksisterte
sammenhengende frem til 1801-03, under Hegelundenes ledelse. Fra ca. 1700 satt Hans
Hegelunds enke, Ingeborg her, i jektesameie med Christen på Nordeidet.
En handelsskatt som ble pålagt fastboende handelsfolk i tiden 1670-79 viser at de
menn som i 1670 hadde «noe lite bruk», dvs. handel, og ble pålagt skatt, var få. Det var i
Karlsøy sogn Hans Mortensen Hegelund på Hansnes, som nå hadde overtatt jekta etter sin
mor, og i 1672 også overtok heimegården, og det var Christen Knudsen på Reinsvoll, som
senere delte jekta med Hans, og fra ca. 1689 var bosatt på Nordeidet. I Helgøy sogn var det
også to, Bertel Hansen, bosatt på Bårset ca. 1663-78, og Peder Ingebrigtsen i Torsvåg fra
1666, i Nordskar fra 1672. Ingen av de 4 synes å ha drevet noen stor handelsvirksomhet, og
bare en hadde jekt.
Lensmannsombudet var på denne tiden mest et tillitsverv, som helst ble gitt folk fra den
økonomiske overklasse. Dette var et forhold som skulle vare utover på 1700-tallet.
Lensmennene skulle være fogdens medhjelpere, men de opptrådte også på tinget som en del
av lagretten. Ved utstedelse av tingvitner sto lensmannen ofte i spissen for lagrettemennene.
Hvert tinglag hadde sin lensmann. Det var ingen inntekter lagt til stillingen utover en viss
skattefrihet. Fra 1694 fikk lensmannen 3 daler i godtgjørelse for å utføre 3 reiser i forbindelse
med inndriving av skatterestanser for fogden. Dette var begynnelse til et avlønningssystem.
Lensmennene var tydeligvis ikke pålagt tinghold, selv om tinget stundom ble avholdt på deres
gårder. De lensmenn vi kjenner var nesten alle jekteskippere. De var da utgått fra jekteleiene i
Nordskar-Lanes, Vannvåg, Karlsøy, Reinsvoll-Nordeidet (Christen) og Nord-Grunnfjord (Søren
Mortensen Hegelund). Tildels ser vi at lensmennene satt meget lenge i stillingen, spesielt etter
ca. 1650, opptil 20-30 år hver.
I 1690 får vi en ny skatteliste over handelsfolket, bortsett fra byborgerne. Handelsmann
Christen Knudsen på Nordeidet nevnes ikke i denne listen, til tross for at han eide part i
Hansnesjekta, noe som nok skyldes skattefrihet som lensmann. Hans sønn, Knud, satt nå med
handel på Søreidet.
Da «Gammellensmannen» Christen Knudsen på Nordeide døde i 1702 overtok Nils
Nilsen Lemming på Grågården ved Hansnes.
Manntallet for 1701 viser for Nord-Eide i «Carlsøe Sogn og Meenighed J Helgøe
Tingsted»:
«Opsidernis eller Leil: Stand og Vilkor:
Lensmand.
Holder half Jegtefahr med Sl: Hans Mortensens Enche,
Dog Bestaar Bege dissis Vilkor allene udj shyld og gield.
B... gir dog en liden Handel: med Credit fra Bergen.
Gaardernis eller pladsernis Nafne:
Noreyde.
Opsidernis Nafne - Deris alder:
Christen Knuds: - 69.
Sønnernis Nafne - Deris alder:
Hans Christens: - 28.
Olle Christens: - 21.
Den første har Credit fra Bergen med en ringe Handel.»
De hadde 7 drenger på gården.
Fra det bevarte skiftemateriale fra 1690-årene og begynnelesn av 1700-tallet får vi et
godt innblikk i handelsforholdene, både fra debitorenes (fiskerbøndenes) og kreditorenes
(handelsmennenes) side. Det er særlig bevart godt med handelsskifter. Av de 14-15 som drev
lokalhandel ca. 1690 er det bare 4-5 vi ikke har skifter etter. Likeles savnes skiftet etter
Christen, men vi har boet etter hans enke fra 1712.
Vi kan fastslå at det ikke har vært drevet kontanthandel. Det eneste som er oppført i
skiftene, er 2 daler i sølvmynt hos Hans Guttormsen på Slettnes. Slikt har tydeligvis vært en
sjeldenhet. Heller ikke de store handelsmenn satt inne med penger, selv om det kanskje var
slikt som var lettest å stikke unna ved et bo-oppgjør. Dette gjelder også handelsskifter til midt
på 1700-tallet. At penger fantes, ser vi av det rike skiftet til «Skjærvøykongen» i 1694. Det kan
imidlertid se ut til at pengeflommen fra ca. 1520, nå var tørket inn.
Til ekstraskattene skulle riktignok skaffes mynt, men det har tydeligvis ikke vært mer
enn det som gikk til skatten. Forøvrig har man satt midlene i sølv, der det var noe overskudd.
Penger har heller ikke vært en verdimåler i samhandelen, det var tørrfisken. I almueskiftene er
all lokal gjeld ført opp i antall våger tørrfisk. Tallet ble hentet direkte fra handelsmannens
bokholderi og deretter omregnet til penger i skiftet (1 våg lik ½ daler). Det betyr at bokholderiet
har vært viktig i samhandelen. Her ble det ført opp hva som ble levert av produksjon
(fiskevarer, tran, februksprodukter etc.) og hva som ble tatt ut til utrustning og forbruk, alt notert
i tørrfiskverdi. At tørrfisk har vært regneenheten, viser hvor viktig denne varen var i det
økonomiske systemet. Penger var en vare man skaffet seg for å betale ekstraskattene.
Dette stilte store krav til et godt bokholderi, og det ser ut til at også de lokale
debitorbøkene har vært skikkelig ført. I Nord-Grunnfjord fantes f.eks. i 1717 «Den salige
manns vel kondisjonerte regnskapsbok». I booppgjørene måtte gjelden dokumenteres ved
fremlegging av hovedbøkene eller utskrift, med referanse til sidetall. På Helgøy var det hele 3
slike protokoller. Den eneste som kanskje slurvet litt, var fogden. Her sto gjelden i
«kladdebøker», men dette synes å ha sammenheng med at han mest drev med varebytte, ikke
kredittsalg. Der gjelden ikke var godt nok dokumentert, ble fordringen avvist av skifteretten.
Det ser ikke ut til at sikring av fordringer har vært særlig vanlig. Vi har ett eksempel på
at en fordring fra Bergen på en lokal handler delvis var sikret ved «revers» (gjeldsbevis). I noen
tilfeller ble det utstedt obligasjoner.
Den lokale handel har i stor grad vært konsentrert om stevnetidene, dvs. når jekta gikk
til Bergen, og når den kom tilbake. Det har ikke vært vanlig å sitte med store varebeholdninger
utover vinteren. Ingen av de større handelsmenn satt med handelsvarer av betydning, uansett
tidspunkt for skiftet. Ingen steder er det oppført lagerbrygger eller egne butikkbygninger. Man
har klart seg med en sjå, ei bu eller et naust. Det betyr at de fleste kunder har levert sine varer
når jekta lastet inn for Bergensturen, og hentet returvarene når jekta lossa inn om høsten.
Kundene har altså for en stor del selv sittet med den varebeholdning de trengte for et års
forbruk. Det eneste vi kan finne av varer er følgende: Helgsøy hadde i 1696 litt krutt, bly og
klede som kan ha vært butikkvarer. Nord-Grunnfjord hadde i 1714 litt vadmel og lerret
liggende, noen nye skjorter og fine halsduker, foruten litt pepper og ingefær. I Helgøy-boet
fantes noen huder og skinn som kan ha ligget i påvente av avskipning.
Små varebeholdninger hos handelsmennene har ført til et visst behov av å
komplettere i løpet av året. Vi har mange eksempler på at de lokale handelsmenn har lånt varer
hos hverandre som mel, tobakk, vin, tjære, snøre, malt, salt, foruten rede penger. Dette kan da
ha gått både til eget forbruk, og til kundene.
Det er klart av hovedmassen av omsetning og utredning har skjedd gjennom et lokalt
handelssystem, ikke ved direkte samhandel mellom fiskerne og Bryggekjøpmennene i Bergen,
slik den vanlige oppfatning har vært. Dette ser vi klart av de mange lokale
handelsmannsskifter vi har fra slutten av 1600- og tidlig 1700-tall, og av skiftene etter de
enkelte fiskere, der vi får oversikt over deres totale gjeldsforpliktelser.
"Anders Benkestok til Melø (myndig 1593), han levede endnu 1630, og
udstedte da "et Pandtebref paa 5 voger Jordegods i Meløen.
* - formentlig - med en Datter av Peder Ambjørnsen Gran. Deres Efterslægt
kjendes ikke"
Anders er en av ni søsken - og det utelukkes ikke at Birgitte kan være datter av en av de andre søsknene.
"Dannemannen Nils Nilsson i Skog, som blev gift på sitt 40 år med h. Britta Andersdotter. Avled af ålderdom, utan någon sjukdom den 16 apr, 6. dag påsk, var 2. dag påsk i kyrkan och vid guds bord. Levat myvket förståndigt och berömligt."
"Den 4. sistledna oktober högg han sig vådeligen i foten under det han skulle bygga i smedjan hvarvid mycken blod förann, ... 4de gången måste han sätta livet till ..."
"Född i smedstugan (kasernen med de åtta rummen) på Nedre bruket i Degerfors, utexaminerad från Missionsskolan i Kristinehamn och utsänd på missionärsuppdrag i Ryssland till de s.k. Paschkowska bruken i en dal på östsidan av Uralbergen inte långt från Bjeloretsk. Verkade där under 40 år och hans arbete kom under första världskriget och ryska inbördeskriget att sammanfalla med Röda korsets verksamhet. Samarbetade en tid med Elsa Brändström." (Bruket i Degerfors under 300 år.) Återvände på 1920-talet till Degerfors med sin hustru Emma, två döttrar och sönerna Paul och Georg. Wilhelm Sarwe var en i såväl Sverige som internationellt känd Rysslandsexpert..
"Gambla ährliga och berömliga dannemannen Hans Pehrsson från Mölnerud, som lefwat med hustrun Karin Salmonsdotter från 26 dec 1706 til d 14 maji 1754, död af huffta, ved 82 åhrs och 3 ½ månads ålder, läsit wäl, lefwat gudeligen".
"gamle hedervärde mannen Olof Arnesson från Gryttom som levat med h. Ingrid från 4-dag pingst 1699 till 6 dec 1745, stilla, saktmodig och andelig i 76 år"
"Kom för rätten bruksskrivaren Jonas Larsson i Ölsboda, kärande till Björ Andersson i Klippan om innestående räntor sedan A. 1685 så emedan Björn ursäktar sig detta höra under Lekeberg ting, så och att skall hans gårdbo Björ Bengtsson innehava kvittensböcker på utlagorna vilka och stemd är, men intet därstädes kommit varför bön då parter vid nästa Lekeberg ting sig i förbrörde må infinna och förklara."
"S d sakfältes Nils Nilsson i Bäcketorp för det han emot tingrättens förbud av d. 17 juni 1684 fällt ¼ stavanund ned, av skön aspskog, och därav löv tagit till sm 40 Dr SM till ___, efter som da med stagar näver laga, och og så egenmäktigt med skogen handtera."
"S. d. beviljades bokhållaren Jonas Larsson på Ölsboda hammar uppå hans begäran sving männe att bes_ha det hygge som Anders Hansson i Klippetorp lasthyllas hava förlorat på Norr Ölsboda ägor och det i laga tid, att ...
"S.d. Besvärade sig Biör Bengtsson i Klippan uppå sin faders Bengt Biörssons ibidem vägnar, över Sven Nilsson i Klippetorp för det han * * åtskilliga gånger har sändt till Edsberg ting såskrivit att Sven Nilsson i Klippetorpet * skatt___ rätt villa måtte, för de 30 Riksdaler som han för Klippans äng har givit, anhållandes han hans rätten det hans fader på så tillstånds giva honom sina penningar igen och behålla Klippetorpet för dess avgående skatt till Kungl Majt och kronan, aldenstund han intet vill vara förnöjd med samma kjöp av honom. Sven Nilsson i Klippetorpet förklarade sig deremot, att han intet vidare där på *, utan är förnöjd med köpet, intet fordrandes de 30 Riksdaler igen, varför rätten såsom intet vägdade upptaga kunde."
"S.d. Kom för rätten Sven Olofsson i Högeberg och Olofs hustru i Sirbo, hustru Elin Olofsdotter och giva tillkänna det deras sahl. Fader Olof Joensson hava varit tvenne gånger gift, och uti varande äktenskap med deras moder optaget Tomasbråten hemman ett Stubbe och ödemark med vilken deras moder han hade fem barn, en son och fyra döttrar, sedan när deras moder var dödd, blev fadren andra gången gift med deras styvmoder hustru Elin Bengtsdotter, och med henne avlat tre söner och fyra döttrar, begära nu att såsom och hustru Elin Olofsdotter att de måtte få lösa sina syskons delar av första kullen, på det de måtte komma till besittia halva hemmanet med sin styvmoder och hennes barn, helst efter hemmanet i deras moders livstid är optaget. Dertill svarade hustru Elin Bengtsdotter och hennes man Björn Eskilsson i Tomasbråten att hemmanet icke var mer än ett svagt åttendels hemman, när denna hustru Elin blev gift med sin förra man Olof Joensson och allenast stubbehemman, vilket hon sedan uti varande äktenskap hava förbättrat, att det nu är bliven en fjärdedels; Julande altså en Visnums häradsting attest av den 30 januari A. 1662 lydandes att Tomasbråten hemman är belägen på hennes faders Klippans skattehemmans ägor, var igenom hon säger det blivit skatte, som förr icke var annat än som stubbehemman, och viste därmed en attest uti Jordeboken; att det införes fod skatte, dessutom sade hon sig hava köpt för tvenne systersdel av sina styvbarn, och sin systerdel hava hennes man sig tillbytt, för sin arvejords Norra Billinge, och således ar nu icke mera an den ena brodern och systern outlösta vilka hon med sin man gärna vilja lösa efter hemmanet inga flera åbor kan tåla och sitter hon ännu med 6 st sin förre mans omyndige barn. Domaren Lars i Bista med de under nämndemännen vittnade, att hemmanet är med ringa ägor försett, och inga flera åbor kunna däruppå vara behållna. Saken tog av rätten i noga övervägande och alldenstund det befinnes hustru Elin hava förbättrat hemmanet uti varande äktenskap till en fjärdedel, som för henne icke var mer än otting hemman; * är hemmanet Tomasbråten som icke allenast var annat än stubbe förmodelt denna hustru Elin Begtsdotter blivit skalva, efter som skattebondens dotter på hans ägor det upptagit är, som tingattesten förmäler, jämväl äger hustru Elin med sina barn största delen av hemmanet som efter nämndens bevittnande inga fler åbor kan tåla; dÿ dömde rätten, att Sven Olofsson och hustru Elin Olofsdotter skola efter goda mätesmän medom sig löst låta, förmadelts kungl. Gustaf den förstes stadga, daterat uti 1541 den 5. Aprilis samt Darietatis en Jordadels, att när terrinen om att skattehemman; skall de sig lösa låta som minsta delen äger."
"Samma dag beviljandes bokhållaren på Ölsboda hammar Jonas Larsson efter begäran, syn och besiktning på Ölsboda hammars ägor, emedan klagar över Lars Ersson i Siggetorp hava gjort olovligt hygge och svadrade, men Lars Ersson nu tillstädes vill ursäkta sig intet givit någon därmed för när, vilket nämndemännen Björn i Tomasbråten, Erik i Kvarntorp och Hans i Bohåhs utför rätten tid vid påfordan skall förrätta och taga dess beskaffenhet uti ögnasit."
"Samma dag infunno sig Olof Olofsson i Limkiär och Nils Svensson i Skägge bo uppvisandes ___ ______ skrift som do__a__n Jöns Svensson med gambla mannen Håkan i Fröstvi och Björn i Tomasbråten efter Tingsrättens resolution af 1692 d. 8 et 9 febr s___ hafva innehållandes, att emellan Limkiär och Larsbo ett torpställe kan upptagas och med _ydan skattläggas till 1/4 hand astundandes nu derpå Rättens tillstånd dett samma emot 6 års Fo_hast att för å upptaga och bebygga, hvilket Rätten dem bevilliade eftersom dett är på Cronas allmänning och inga grannar för när eller till innan, dock till högvälborne Hr Baron och Landshövdingens vidare approbation och samtycke derpå ____ behörigen av vederbörandes _____ der ____.
(Bilden) ovan föreställer den minnessten i Jellinge, Danmark, som sonen Harald 'Blåtand', rest till föräldrarnas minne. Den låter veta: - 'Kung Harald gjorde detta minnesmärke efter Gorm, sin fader och efter Tyra, sin moder, den Harald, som åt sig vann hela Danmark och Norge och gjorde danerna kristna.' - (Källa: Vikingen, Nordbok 1975)
I början av 900-talet var Skåne ett eget kungarike med en egen kung av urgammal ätt. I Hedeby på Jylland regerade Gorm 'den gamle', men hans makt sträckte sig inte till öarna och än mindre till Skåne. Gorms son Harald 'Blåtand' blev erkänd som kung även på öarna och flyttade från Hedeby till Lejre på Själland. Men i Skåne blev hans bror Knut vald vid Tre Högar sedan den siste kungen av Kiars ätt dött barnlös. (Källa: Egen sammanställning från olika källor.)
Runorna berättar i regel om okända män, vilkas död framstår som den mest betydelsefulla händelsen i deras liv. Detta gäller dock inte två stenar vid Jellinge på Jylland, vilka omnämner några av de historiskt mest betydelsefulla gestalterna i 900-talets Danmark och i få rader summerar deras livsverk. En av dem från år 935 förmäler: -'Kung Gorm gjorde detta minnesmärke åt Tyra, sin hustru Danmarks räddare.' - Det framgår inte säkert i den danska runtexten om 'Danmarks raddare' (tanmarka but) syftar på Gorm eller hans hustru. Gorm hade stor andel i Danmarks frigörelse från svenska och tyska inkräktare, men Tyra tycks med ännu större rätt bära epitetet. Enligt traditionen var det hon som lät rekrytera alla arbetsföra danska män för bygga Danevirke, ett befästningsverk mot söder tvärs över Jylland - det var hon som motstod den tyske kejsarens inviter att lämna sin make - det var hon som förutom sin skönhet ägde 'Nestors slughet, Odyssevs skarpsinne och Salomos visdom'. (Källa: Vikingen, Nordbok 1975)
The last great pagan ruler of Denmark. Dead about 935 AD. King in Jutland and probably also in Fyn. Most likely, he derived his origin from a Norwegian family. Gormþs wife Tyra was given the name Danebod. Gorm resided in Jelling, central Jutland. Two mounds has been excavated in Jelling, one of them contained a wooden chamber. It has been dated by tree-ring analysis to 958/9, and contained probably the burial of King Gorm. King Gorm and his wife Tyra were reinterred in the adjacent church by their son Harald 'Bluetooth', who was a Christian. (Källa: University of Hull)
