Reiste rundt for å lete etter Gudeheimen og Odin den gamle. Kom til Tyrkland og StoreSvitjod og var borte i fem år. På reisen fikk han kona Vana av Vanaheim, sønn Vanlande.
Slår Knudssönnerna vid Älgarås 1205
Stöd från Hvidesläkten i Danmark
Stöttad av jarlen Birger Brosa
Nederlag vid Lena 1208 ~
Falen vid Gestilren samman med många
Modern Olga försökte få Svjatoslav att döpa sig, men han ville inte höra på det örat. Kristendomens kärleksbudskap tilltalade knappast Svjatoslav, som förefaller ha varit en råbarkad typ. (Källa: Vikingar i österled, Mats G. Larsson)
Den byzantinske historieskrivaren Leo Diakonos har i en skildring beskrivit Svjatoslav som person: 'Han var av medellängd, varken för lång eller för kort; han hade täta ögonbryn, blå ögon, platt näsa; han rakade skägget på hakan, men täta långa hår hängde ned från överläppen. Hans huvud var helt kalt - bara på ena sidan hängde en hårlock som tecken på släktens förnämhet. Halsen var tjock, skuldrorna breda och hela gestalten ganska välskapt. Han verkade dyster och vild. I hans ena öra hängde en guldring smyckad med två pärlor och i mitten en rubin. Hans kläder var vita och skilde sig från de andras bara genom sin renhet. (Källa: Vikingar i österled, Mats G. Larsson)
År 969 attackerade fursten av Kiev, Svjatoslav, den väst-östliga handelsvägen längs Volga till Bulgar. Han kontrollerade redan tidigare den nord-sydliga leden från Novgorod till Dnjepr och hans avsikt kan ha varit att bryta handeln med siden på denna med stäppvägen genom Kiev konkurrerande handelväg. En bysantinsk källa beskriver hans dräkt och frisyr som rent slavisk eller snarare tatarisk. Hans attack på Volgaleden fick också följder som knappast kunde vara mera katastrofala för nordiska handelsmän. Handeln på Bulgar verkar helt ha brutits, liksom flödet av arabiskt silver norrut till Norden. På goda grunder kan man ifrågasätta om inte Birkas plötsliga upphörande som handelscentrum och Hedebys nedgång vid denna tid var direkta resultat av Svjatoslavs attacker. (Källa: Vikingen, Nordbok 1975).
Duke of Toulouse, Count of Autun, Exilarch of Narbonne (Septimania). His wife, Aude was a daughter of Charles (Karl) Martell "the Hammer", Mayor of the Palace Austrasia.
Av Finländsk härkomst. Utdrag av Finnbefolkningen i Mellersta Sverige samla av Albrekt Segerstedt. Den förr omtalade Tomas hustru blef bjuden på kalas till Torpeskoga Östergård. Tomas var då död, Som finskan var mycket rik , blef hon hedrad med att få sitta i högsätet under kalaset. En särskild rätt brukades på den tiden vid gästabuden. En träskål fylldes nämligen med brännvin och deruti lades sönderskuret bröd. Skålen, fylld med denna rätt och med en trädsked uti., vandrade sedan laget kring. Eftersom finskan var den förnärmaste gästen, blef hon först bjuden, och till allas förvåning och grämelse förtärde alltsammans. Derefter stod hon strax upp från bordet, sägande: "tack för brö och brännvin, nu går jag hem till mina barn igen".
(Research):Vilhelm kommer inn fra historiens mørke på slutten av «u»930-tallet «/u». Tilsynelatende hadde han i følge Dudo klart å slå ned et opprør fra «u»normanniske «/u» og norrøne bosetningen som mislikte hans «u»føydale «/u» tilnærming: En norrøn leder ved navn Riulf (Rolf?) gjør opprør ved å hevde at Vilhelm er blitt for frankisk, at hans hensikt er å berike seg selv og sin ætt og frankiske venner på bekostning av andre. Riulf sender bud om at han krever «alt land opp til Risle». Vilhelm svarer at han ikke kan gi Riulf landet, men tilbyr Riulf medstyre, om enn i navnet. Riulf svarer med å flytte hæren mot Rouen, krysser Seine og slår leir utenfor byen. Vilhelm tilbyr da Riulf land, «ikke bare opp til Risle, men alt hele vegen til Seine». Riulf lukter feighet og avslår tilbudet. Istedenfor for å møte Riulf i åpen kamp overfaller Vilhelm leirplassen i et regelrett snikangrep, dreper for fote og driver Riulf og resten på flukt.
I «u»939 «/u» er Vilhelm involvert i en krig med «u»Arnulf I av Flandern «/u» som angikk det frankiske kongedømmet. Vilhelm støttet den frankiske kong «u»Ludvig IV «/u» («u»936 «/u»-«u»954 «/u»), sønn av «u»Karl den enfoldige «/u», på en tid da Ludvig var i vanskeligheter. I desember «u»942 «/u» da Vilhelms forhold til kongen var på sitt beste kalte Arnulf på en fredskonferanse med Vilhelm. Under fredssamtalene ble Vilhelm drept av tilhengere av Arnulf, kanskje på befaling av Arnulf selv.
Det forræderske mordet må ha vært et sjokk på Vilhelms tilhengere. Sørgediktet ble diktet kort tid etter hans død av en ukjent poet, og selv om diktet har overlevd i to utgaver, begge ødelagte og usammenhengende, preget av «u»hagiografi «/u» i sitt innhold, men er uansett en viktig kilde for tidlig normannisk historie. Det er det aller første, kjente skrift skrevet om normannere fra deres egen synsvinkel.
Stor hærmann, vakker, kunne mange idretter, gavmild på gods og alltid glad. Styrte sammen med sin bror som drepte ham i sjalusi. Hauglagt ved Fyrisvollene.
Noen mener denne Ølver er Ølver Henningsen Rømer født 1285.
Denne er i så tilfelle sønn av Henning von Rømer - født 1250 i Meklenburg.
Om henning fikk denne Ølver med datter av Olav Olavsson Stein vet man ikke.
I kirkebok for Inderøy finner man at Julius er sønn til handelsmann Peter Aas og hustru Anna Johanna, født Møller. Faddere ved hans dåp var Lensmand Peder Tønder og Kone Kristiane Kollin (Viken), Hansiette Engen (Sund), Fredrik Nannestad og Ludvig Berg.Julius ble konfirmert 11.09.1892, han bodde hos sine foreldre på Strømmen. Faren oppgis å være landhandler. «Konfirmandens Kristendomskundskab m.v.» var «Meget godt».
Det er notert at han ble vaksinert mot kopper 26.08.1877.
I 1900 bodde Julius i Bakkegata 10, Trondheim. Han var da styrmann. På samme adresse bodde hans bror, Ingvald, som var maskinarbeider. De var begge ugifte og losjerte da hos slektninger, malersvend Rudolf Nielsen (født 1861) og hans kone Inga Therese Nielsen (født 1866), begge født i Trondheim. Det oppgis at Julius og Ingvald bare har oppholdt seg midlertidig i Trondheim, og at de vanligvis bodde på Strømmen (i Inderøy), men nå hadde fast opphold i Trondheim.Julius var i 1910 styrmann på «S/S Kong Erik» og ugift. Ifølge kirkeboken for Bergen var han fra «Trondheim» og født i 1878. Det var som far til Hildur - «barnefaren» - han ga
opplysningene til kirkebokføreren. Julius Aas var ikke registrert i sjømannsrullene for Bergen, og var heller ikke bosatt i Bergen ved folketellingen i 1912.I den arkiv-avdeling ved Statsarkivet i Trondheim hvor det militære materialet befinner seg, finnes mønstrings- og bemanningslister for Trondheim 1909-10. På listen for D/skipet «Kong Erik» av Trondheim oppføres Julius som 1. styrmann, født 25.03.1877. Dette viser at det fødselsår som er oppgitt i kirkeboken for Bergen er feil, og at det er rett person som er funnet! Det finnes ikke vanlige matrosruller for Trondheim for den tiden, kun nevnte lister og diverse meldingslister.
Han oppføres i adresseboka for Trondheim i 1913 som bosatt i Nedre Møllenberggate 62, sammen med en enke, Anna Aas, sikkert hans mor. De bodde i bakgården i 1. etasje. I 1914 nevnes bare hun, mens Julius er borte. I 1916 nevnes begge igjen på samme adresse.
Men fra 1920 nevnes igjen kun moren i adressebøkene. Man kan følge henne på denne adressen til 1928, det året hun døde. Det ser altså ut til at Julius Aas har vært bortreist fra Trondheim i årevis. Han nevnes ikke i adressebøkene for 1904-05 og 1909-10.
Det har vist seg vanskelig å finne ut noe mer om Julius Aas. Han nevnes ikke i det hele tatt i Trondheim Folkeregisters flytteprotokoller 1906-16. (Protokollene for 1900-05 er for tiden utilgjengelige.) Videre er han ikke funnet i flytningslistene i kirkeboka for Bakklandet 1901-11, og han er heller ikke gift 1910-11. Vigselslistene for Bakklandet 1910-13 er også gjennomsøkt uten resultat. Undersøkelser i nabosognet Lademoen 1911-18 er også negative. Samme negative resultat gir boka Norges Skipsførere fra 1930-tallet.
«S/S Kong Erik», 1904 - 1955, tilhørte Det Nordenfjeldske Dampskipsselskab AS, Trondheim. Båten ble sjøsatt i 1903 ved A/S Trondhjems mek. Verksted og var på 940 bruttotonn, 570 tonn netto og med 1050 tonn dødvekt. «S/S Kong Erik» var en godsbåt som ble bygget for ruten Trondheim - Hamburg. Den ble solgt til opphugging i 1953.
