Kort tid etter at Inger Margrethe og Andreas giftet seg, har de vært i Christiania hvor de
døper sitt første barn, Inger Catharine, i Domkirken 25.06.1720. Blandt fadrene er det en
Inger Bøyesen. Det var flere i Christiania i slutten av 1600-tallet med etter navnet Ibsen. Alle
deres senere barn er døpt i Trondheim.
Inger Margrethe og Andreas hadde følgende barn (minst):
1720: Inger Catharine, døpt i Christiania.
1722: Anna Margrethe.
1724: Morten.
1725: Andrea Antonetta.
Ca. 1727: Anna Fridericha (Lacune i kirkeboka).
1728: Andreas.
Det er flere lacuner (sider som mangler) i Kirkeboka. Men døde er ført frem til 4. oktober
1728, og i dette tidsrommet er Inger ikke ført som død. Sønnen Andreas ble hjemmedøpt
29.01.1728 og dåpen konfirmert i Kirken 2. mars. Da står rubrikken for morens navn tom.
Andreas første sønn av 2. ekteskap Nicolai (sammenlign med Nicolai døpt i 1705!) ble
døpt 01.07.1729. Så i overgangen 1728-29 døde Inger Margrethe og Andreas giftet seg
med Bolette.
Kragnæs skrives Kragnes i 1610, Kragenes i 1723. Første ledd i Krakanes er neppe
mannsnavnet Kraki, men snarere «kraki» (maskulin) som betyr «Vantrevent Træ», her
antagelig å forstå kollektivt om en samling slike trær (jfr. Kraksletten).
«Genneral Jordebog Ofuer Tromsøe Fogderi» i 1667 viser for «Helgøe Tingsted»:
«Kragenæs - ½ W. [1 våg = 3 bismerpund (Pd.) = 72 bismermerker].
Anders Jacobsen.
Landschyld: ½ W.
Leeding: ½ W.
Ostetiende: 8 Mark.
Føder:
Kiør: 2.
Smaller: 12.
Noget Brendeved til fornødenhed».
Peder bodde ikke på Kragnæs i 1701. Manntallet det året viser for Kragenes
«Udj Helgøe Tingsted og Tromsøe Sogn og Menighed»:
«Opsider: Anders Larsens Enche.
Sønnernis Nafne: Lars Andersen - 19, fostersøn Per Jacobsen - 5».
Han er heller ikke oppført som bruker i 1723 da eksaminasjonsprotokollen ved
matrikkelforarbeidet viser for «Helgøe Tingsted»:
«Nummer:
34.
Gaarde Navne:
Kragenes.
Opsidders Tall:
1 opsider.
Proprietairs og Bøxel-Raadig:
Baron de Pettersens.
Huusmands Pladser:
Ingen Huusmands plads.
Schoug og Setter:
Fornøden Brendeved.
Qvern og Fischerie:
Ingen Fiskerie.
Situation og Beleilighed:
Tungvunden.
Sæd:
Saaer icke.
Korn aufling:
Aufler icke.
Hæste og Creature:
3 Kiør - 6 Sourer.
Taxt effter Gamble Matricul [1 våg = 3 bismerpund (Pd.) = 72 bismermerker]:
0 - 1 - 12».
Utdrag fra den samtidige matrikuleringsprotokollen:
«Opsiddernes Nafne:
Ole Hans:
Taxt effter Gl: Matricul [W: - Pd: - Mark]:
0 - 1 - 12.
Gl: Leilending Schat [rDr: - Shilling]:
0 - 24».
En Carl Pedersøn af Cragenes døpte datteren Johanna i 1756. Faddere var bl.a. Hans
Kiel Lanæs, Ingwold Pedersøn Cragenes, Margrete Pedersdatter Cragenes og Ingebor
Pedersdatter Cragenes. Det er mulig at Carl var Peders sønn fra ett tidligere ekteskap
(Kirkebok 1753-78, folio 37).
Peder døde i 1765, 79 år gammel:
«Dom Post t 3 Peder Larsen Kragnes 79 aar».
Et «Siele Register over Tromsøe og Helgøe Menigheder saaledes som de befandtes at
være udi
Tall d: 15. aug: 1769» viser:
«Gaardernes Nafne:
Kragnæs
Brukarar og koner:
Zebulon Peders. - 30 [år], Kirsten Hansd. - 27
Born:
Peder Zebulons. - 5, Hans - 3
Tenarar:
Peder Nils. - 70, Anne Hansd: - 20, Margreth Gundersd. - 60
Brukarar og koner:
Lars Peders: - 45 og Hst. Maren Hansd: - 44
Born:
Peder Lars. - 22, Hans - 12, Nils - 6, Idde - 15, Johanna - 12, Margreth - 8, Mille -
4».
-->> 1809: Hans Sørensen Kiil Kragnæs død 23 år gammel.
Kreatur på gården:
1 oxe värderad till 25 Rd.
1 ko "Rödbroka", 14 Rd.
1 ko "Bleka", 12 Rd.
1 ko, 10 Rd.
1 kviga, 2 kalvar, 4 får med lamm, 1 ungfår, 1 bagge samt i get med killing.
Krumme, släkt, tidigast känd genom de i Finnveden i Småland verksamma bröderna Nils K (d trol 1414) o Bengt K (levde ännu 1401). Den förres son hette efter sin morfar Sven Bäk (levde 1426). Dennes son Nils K (d mellan 1485 o 1496) i Hjalmaryd, Ljungby, Kron, var far till Björn Nilsson (d omkr 1498) i Vi, Löt (nu Norrköping), vilken nämnes som häradshövding 1476— 82 i Björkekind o 1491— 97 i Memming, båda Ög. Han var 1491— 93 Sten Sture d ä:s fogde på Sthlm, där han gjorde sig impopulär bland borgarna genom nya påbud. Under inbördeskriget sommaren 1497 belägrade han o Nils Broms flera gånger biskopsgården i Linköping, som till sist kapitulerade.
Björn Nilssons bror Nils K (trol d omkr 1510) i Tådene, Skar, namnes som häradshövding i Dalsland 1508— 09, vilket han blivit genom sina goda förbindelser med riksföreståndaren Svante Nilsson. Han var gift med en syster till den ovannämnde Nils Broms hustru, som till henne o hennes barn testamenterade Hedensö i Näshulta o Örboholm i Västerljung, båda Söd. Familjen sökte senare flera gånger förgäves med Gustav I:s hjälp hävda arvsanspråk på gods i det då norska Bohuslän efter bl a K:s hustrus bror Nils Ragvaldsson (yngre Välingeätten), känd som svenskarnas bohuslänske bundsförvant mot konung Hans. K:s son Jakob K (f 1531 el 32) på Hedensö återuppförde 1526 på Gustav I:s order slottet Karlsborg i Bohuslän, där han var hövitsman till 1530. Som förläning innehade han Sundals hd i Dalsland 1527— 30, o 1531 fick han Valle hd i Västergötland. Döttrar till Jakob K i hans äktenskap med Anna Clemetsdr (Hogenskild), som var systerdtr till riksrådet Åke Hansson (Tott), gifte sig med riksråden Bengt Gylta (bd 17) o Klas Kristersson (Horn; bd 19). Anna Clemetsdr blev i sitt senare gifte mor till Hogenskild Bielke (bd 4).
Jakob K:s bror Nils K (f 1561 el 62) till Örboholm, vilken liksom han deltog i Västerås riksdag 1527, satt i domstolarna över västgötaherrarna 1529, över Måns Nilsson på Aspeboda 1534 o över myntmästaren Anders Hansson 1536. Han deltog 1535 i det sv fälttåget i Skåne o blev detta eller föregående år riksråd. 1542 var K ett av de riksråd som i Linköping representerade konung Gustav vid stilleståndsöverenskommelsen med Nils Dacke, o då stilleståndet upphörde, blev han en av befälhavarna för konungens trupper mot denne 1543. 1559 användes han tillsammans med bl a Henrik Klasson (Horn; bd 19) vid rågångsförrättningen mellan Finland o Ryssland. 1561 sändes K i spetsen för en beskickning (jfr bd 15, s 120 f) till Moskva. Därifrån hänvisades den till Novgorod, där s å ett tjugoårigt stilleståndsfördrag slöts. I äktenskap med en syster till marsken Lars Siggesson (Sparre) var K far till Nils K (d 1565 el 66), som gifte in sig i det finländska frälset o skrev sig (SRA) till Gästerby i Kimito, Åbo o Björneborgs län. Han blev riddare vid Erik XIV:s kröning 1561 o var 1562 (Annerstedt) o 1563 (Hausen) en av de sv befälhavarna i Estland, där han ännu 1564 fick en förläning (Lokalf). 1565 var K ståthållare i Sthlm. Släkten utdog på svärdssidan med hans minderårige son Nils K (d i början av 1570-talet) o på spinnsidan i början av 1600-talet med en av hans systrar.
Kung i Danmark och Norge, inklusive Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän efter fadern. Brodern Björn 'Järnsida' blev kung över Svea och Göte rike. (Källa: Alf Henriksson).
Kung troligen 812-813 och 819-827, Under de inre striderna sökte han hjälp hos kejsar Ludvig 'den fromme' och skall då också ha låtit döpa sig. (Källa: Bra Böcker)
Den danske kungen Harald, som fördrivits från sitt eget land erhöll Rüstringen som förläning år 826 och år 841 förlänades Harald ön Walcheren av de tyska kejsarna, som på detta sätt sökte tillförsäkra sig och sitt rike ett visst mått av beskydd. (Källa: Vikingen, Nordbok 1975).
Kyrkvärd i Gunnarskog 1921-1933. Ledamot av Gunnarskogs kommunalnämnd och kommunalfullmäktige. Arbetade i ungdomen hos en greve Wedel Jarlsberg på Askelonta gård i Stange, Norge. Emigrerade 1/5 1891 till USA. Vistades i Minneapolis, St. Paul m.
fl. platser. Var bl. a. kusk hos en professor Fogg. Återvände till hemlandet 1897. Kallades 1928 till ledamot av Värmlands läns Hushållningssällskap.
Köpte ca 1620 av hemmanet Tobyns ägare ett stort skogsområde utefter gränsen mot Fryksdalen och Åmots hemman. Området var långsmalt, 11 km långt och endast ½-2 km brett. Namnet Humsjön togs efter den i gränsen mot Fryksdalen liggande sjön. 1652 hade Hindrik en tvist med sin syster Gertrud Andersdotter uppe i häradsrätten om diverse ekonomiska mellanhavanden.
Fryksdalsbönderna Björn i Hån och Eskil i Västerrottna brände 1624 ner hans torp Rita, som hade anlagts på Fryksdalssidan, men som senare skulle tillhöra Jösse härad. Han hade en del ägotvister med sina grannar. Han dog förmodligen i början av 1660-talet.
(Källa: Brunskogsfinnarna av Karl F Lindahl, Karlstad 1982).
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.
(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)
Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.
I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.
(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.
(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)
