En Arnvid Torarinsson falt ved Solskjel mot Harald Hårfagre. Kampen ved Solskjel fant imidlertid sted ca. 864, altså mer en 100 år før Arnvids sønn Arnmod døde. Dette kan derfor ikke være den Arnvid som falt ved Solskjel, i stedet var det muligens hans farfars far.
Fra Snorre Sturlasson: Harald Hårfagres saga om slaget ved Sollkjel:
11. Våren etter rustet kong Harald en stor hær fra Trondheimen, og sa at med den ville han seile til Sunnmøre. Solve Klove hadde ligget ute på hærskip om vinteren og herjet omkring på Nordmøre, drept mange av kong Haralds menn, og ranet noen; en tid på vinteren hadde han vært hos sin frende kong Arnvid på Sunnmøre også. Da de fikk høre at kong Harald kom, samlet de folk og fikk mange med seg, for det var mange som syntes de hadde noe å hevne på kong Harald. Solve Klove reiste sør i fjordene til kong Audbjørn, som rådde der, og ba ham om hjelp, ba at han skulle komme med sin hær og hjelpe ham og kong Arnvid; han sier: Det er lett å se at vi nå alle bare har ett valg; vi kan reise oss mot kong Harald alle sammen, da har vi stor nok styrke, og skjebnen får rå for seieren, ellers må vi bli Haralds treller, og det er ikke et vilkår for menn som ikke har ringere navn enn Harald selv. Min far syntes det var bedre å falle i kamp i sitt kongedømme, enn å bli kong Haralds undermann.Ð Solve talte slik for at Audbjørn lovte å komme; han dro sammen en hær og seilte nord til kong Arnvid, og nå hadde de en svær hær. Da fikk de vite at kong Harald var kommet nordfra. De møttes innenfor Solskjel. Det var skikk når man kjempet ombord at man skulle binde sammen skipene og kjempe om stavnene; slik det ble gjort her også. Kong Harald la sitt skip mot skipet til kong Arnvid, der ble kampen kvassest, og folk falt tett på begge sider, men til slutt ble kong Harald så vill og vred at han gikk fram i rausnen (stavnen) på skipet sitt, og sloss der så hardt at alle frambyggene på Arnvids skip vek bakover helt til masten, og noen falt. Kong Harald gikk over på skipet, og kong Arnvids menn tok flukten. Arnvid selv falt på sitt skip. Kong Audbjørn falt også, men Solve flyktet. Så sier Hornklove:
Gramen vakte spydvær, vilt pilene hvinte,
Skogul larmet; blodet suste rødt i sårene;
da for fyrsten segnet livløse menn i stavnen,
sverd raste mot skjoldet, og sverdfargeren seiet.
Av kong Haralds menn falt Asgaut og Asbjørn, hans jarler, og mågene hans, Grjotgard og Herlaug, sønner til Håkon Ladejarl. Solve var i viking i lang tid etterpå og gjorde ofte stor skade i kong Haralds rike.
En artikkel fra byhistorisk arkiv i Ebeltoft:
«Det er med glæde jeg opfylder ønsket om at berette om WILLOMB
SØRRENSEN. Af alle de mange tilskikkelser man møder under disse undersøgelser, der
strækker sig gennem 300 år, er der ingen jeg har hæftet mig ved som ved ham. Her møder
man den jævne Ebeltoftmand når han er bedst, men desværre også den sidste af sin art: rolig,
besindig, samvittighetsfuld, beskjeden, men også med en vis autoritet grundet på sin
uangribelighed og alder. Som han var har der været mange, men uden man har materiale til at
finde dem og deres navne. De dannede grundvolden i den lille verden de levede i, borgeren,
der hverken af fødsel eller erhverv hørte til eliten, men med grundsætninger af stor værdi. Det
var dem der har givet os den største viden om vores by, gjennem deres overbevisning at
BYEN og dens traditioner skulle værnes, og det er gjennem deres vidnesbyrd i grundtaxt og
tingbok vi får så meget at vide om den tid der gik forud for dem. Uden dem havde dette været
tabt.
Willomb Sørrensen træffer vi første gang 1666, da han er een af de 10
bådsmænd der skulle gøre tjeneste i flåden. Listen er dateret 26 April 1666 og underskrevet af
Admiral NIELS JUUEL.
Imidlertid gik Willomb i land og blev avlsmand, og giftede sig vist samtidig.
Gården han købte lå helt sønder i byen, hvor de andre avlsmænd også boede. Den var ved
grundtaxten i 1661 kun en lille bod taxeret for 50 Rdl, gammel og forfalden, og ejedes af
udenbyes folk, men udlejet til en ruineret skipper PEDER THUESEN, som døde kort efter
tællingen. Selv boede han til leje lidt længere oppe i gaden. Hans hustru hed DORTHE
PEDERSDATTER, og det er muligt hun har været datter af nævnte Peder Thuesen, idet
bådsmændene sjældent erhvervede sig gård uden ved ægteskab.
1667 ses i Ildstedskatten at boden nu er blevet en WAANING, en mellemting
mellem en bod og en gård. Og nogen helt ringe våning har det ikke været, for dens skorsten
rummer både kakkelovn -(Kielgruve)- bagerovn, og Maltkølle, og det sidste fandtes ellers kun i
store gårde. Grundtaxen 1683 fortæller os at det er en WAANING med et kålgårdsted vurderet
for 52 rdl. I 1784 begynder den første bevarede tingbog, og det er her vi lærer Willomb
Sørrensen at kende.
Han møder som autoritet ved vurderinger, skifter, vidne i stridigheder om
markskel, det gjorde selvfølgelig så mange andre gamle dannemænd i byen, men når Willomb
Sørrensen er med ved en opmåling eller andet, så står hans skøn fast og urokkeligt. Han har,
blant sine ligemænd, den sjældne stilling, at han bruges af øvrighedens mænd i særlig
vanskelig tilfælde hvor de har brug for hans sagkundskab, og hans navn dukker op sideordnet
med vice-byfoged og byskrivers, når der før en retsforhandling har været møder om sagen. Vi
vet intet om hans familieliv ud over at hans datter Maren 1693 den 9 December blev gift med
en bådsmand RASMUS NIELSEN TEILGAARD (kaldet: TEIL-RAS) og 28 September
begravedes MAREN WILLOMSDATTER efterladende en lille datter på knap 1 år.
Vi ser nu det sjældne tilfælde at trods det at Tejl-Rasmus gifter sig igen, og har
sine nye svigerforældre i byen, så er dog stadig Willomb Sørrensen hans svigerfader, der står
fadder til de mange barn, der fødes i det nye ægteskab, og da svigersønnen køber en gård
bag Kirken, og er ved at blive frasvindlet den av en skovfoged fra Skovgårde, er det Willomb
der måned efter måned møder i retten, og tilslut hans ord mod skovfogdens der redder gården
for Tejl-Ras.
Ved bytinget ser vi ham sammen med 5 skippere stå op (1695) og som byens
ældste borgere vidne om byens skatterestance, hvoraf ingen av disse 6 har haft nogen del,
idet de aldrig har skyldt nogen skatter bort.
Han var en flittig kirkegænger og vi ser 1679 at DORTHE WILLOMB
SØRRENSENs har fast stolestade i kirken: det 3die stad i 4de stol neden den nordre kirkedør,
som er under loftet... (pulpituret).
Gamle Willoms alderdom blev ikke let, gården forfaldt, og sønnen Thomas var
vist ikke meget værd. De udpinte marker gav ringe udbytte, og trods et slitsomt liv måtte han
se resultatet af sit arbeidsomme liv reduceret så gæld og forpligtelser åd sig ind på formuen. I
det følgende århundre blev avlsmændene i Ebeltoft fattige folk, der arbejdede hårdt med ringe
resultat.
Den 5te December 1705 blev han begravet».
Av plasshensyn er artikkelen forkortet.
En Skeen dragsmed i Fors, fransos, tjänstgör vid smedjan i Kroppa 1628-52. Han kallas mot slutet av perioden allt oftare Stiern dragsmed och hade 1642 sex personer i hushållet. I Närkes roteringslängd 1640 heter han Steen Christenson dragsmedh och i mtl 1647 skrivs han som Skeen Anderson. I Färnebo härads dombok 27-28/8 noteras Schen Chrispinson i Fors. Det förekigger alltså betydande osäkerhet om såväl förnamn som patronymikon.
Crins van der Veecht, järnräckare från Aachen, tecknade 7/4 1625 i Amsterdam ett ettårsavtal för sig och sin gesäll (Leufstaarkivet kartong 42/44 på RA). Man frågar sig hur namnet Crins kan ha uttalats. På vallonska bör det ha hetat "Kräng" med nasalljud. Men i de delar av Aachen där man talade flamländska kan namnet ha uttalats som "Schrejn" med det typiskt holländska strupljudet för sch, där det efterföljande r:t blir rullande. När han sedan kom till Sverige skulle detta namn överföras i svensk skrift och det låg då nära till hands att stava efter uttalet, varför inte som någon av de varianter på Schen som noterats ovan.
Yrket dragsmed var benämningen på den arbetare som drog ut (räckte ut) järnet till stångjärn, varför även sysselsättningen talar för att det är Crins van der Veecht som göms bakom beteckningen Skeen dragsmed. Patronymikonet Ander(son) i mtl 1647 kan vara föranlett av ursprungsnamnet (v)an der (Veecht). Chrispinson 1652 är svårare att förklara, men kan vara influerat av Crins. Troligen identisk med Krin Krinsson i Hättälv som finns vid Bergstinget 16/12 1664 mål 4, samt i Färnebo härads dombok 1654 s. 231 nr 5 - stämningsförsittning, även Johan Krinsson vid Jordkullen.
Engebor og Urbanus hadde følgende barn (minst):
Ca. 1686: Ana, ugift i 1724.
Ca. 1689: Mogens, til Malangen, gift med Berith Nilsdatter Andsnes.
Johanna, nevnes i skiftet etter Urbanus i 1724.
1690: Peder, død 29 uker gammel.
1692: Johannes, bosatt på Lund, gift med Lisbeth Urbanusdatter Erikstad.
Ca. 1693: Anne, gift med Peder Willumsen Erikstad.
Ca. 1696: Birthe, gift i 1728 med Jacob Josephsen Utvik.
1697: Peder, gift og bosatt på Lund.
1690: «Dom 1 p. Trinitadis: Døbt Urban Johannisons barn på Lund Kaldet Peder.
Compatres: Johannes P. Lund, Ole Stephensøn Høenaas.
Commatres: Beerete Johannisdatter Lund, Lisbeth Eversdatter ib, Ane Hansdatter
Inderfoust».
Peder ble begravet «Dom Reminiscere» i 1691, «29 Uger gml.» (Kirkebok Skjerstad nr.
2, folio 9 og 24).
1692: «Dom 2 p. Epiph. holte ieg tienste udi Scherstad Kirche.
Døbt Urbans Johannissøns barn paa Lund Kaldet Johannes.
Compatres: Anders A. Erstad, Peder P. Lund.
Commatres: Karen Andersdatter Vatten [Vatnan], Berrete Johansdatter Lund»
(Kirkebok Skjerstad nr. 2, folio 43).
1697: «D 10 Julü holte Niels Schielderop ordinærie bededags tieneste udi Scherstad
Kirche
och ieg betiente altaret.
Døbt Urbanus Johansøns barn paa Lund kaldet Peder.
Compatres: Oluf Johanson Watten, Johannes Moen.
Commatres: Ingeborg Schieldrop, Ingebor Hansdatter Lund, Ingebor Pedersdatter ibm.»
(Kirkebok nr. 2, folio 171).
Ved skiftet etter Urbanus i 1724 hadde Engebor flyttet tilbake til Os.
Engebor døde i 1740:
«Dom: 2 ad: Graffæstet Ingeborg Michelsdr. Ous gl. 85».
Enken Kirstine Andersdatter levde fortsatt i 1593 (alt fritt etter Henning
Sollied) Han er en av de faste gjengangerne i Absalon Pederssøns beskrivelse
og nevnes også i Jens lesemesters dagbok.
Enlig Jordaboken 1634 skattläggs Holmsjön på Marcus Månsson 1629. med ¼-dels hemman.
Det betyder att de troligen bosatte sig där omkring 1620.
I Mantalslängden (ML) fanns där även brodern Lars Månsson, som enl.Roteringslängden 1640 skrivs ut som knekt och två år senare finns där änkan h. Britta.
Från början i ML skrivs familjen omväxlande på Holmsjön och Kölsjön, men från 1646 kallas platsen för Rosendal.
Marcus Månsson var gift 2 gånger.
Den första hustrun namn var Marit och hon dör troligen före 1659. Han verkar sedan vara änkling ett par år men har enl.Mantalslängden 1663 en ny hustru, Karin.
I familjen finns enl. ML och HFL. barnen Erik, Marcus, Margareta, Elisabet, Henrik, Matts, Maria, Marit och Kerstin.
Dottern Elisabet Marcusdotter gifter sig med Nils Nilsson (1617-21/3 1703) och han finns nämnd i ML som måg i Rosendalsfamiljen från 1661. Dessa är då troligen gifta något eller några år tidigare troligen 1658 då sonen Matts är född.enl.dödbok 1718 för Ramsberg.
Nils Nilsson bor kvar på Norra Rosendal med sin familj. De får tillsammans barnen Matts, Marcus, Henrik, Erik Anna och Margareta. Där finns även Bertil Nilsson, troligen en bror till Nils. Mellan åren 1678-1685 står hustrun Elisabet som skatteansvarig för torpet då sonen Matts Nils o.h.h. Lisbet tar över.
Matts Nilsson gift omkr. 1678 Lisbet Olsdotter1660-1744, f.i Nybygget, Ljusnarsberg, Bosatt i Rosendal.
Marcus Nilsson 1662-23/5 1709 gift 1690 09 h.Elisabet Andersd. fr.Ljusnarsb Bosatt i Rosendal omgift 1703-10-04. Elisab.Ersd.fr.Lönnmora1662-1703
s.Henrik Nils 1658-1744 gift 1689 00 m.Elisab.Larsd.Snesnarn, Flyttat
d.Margareta Nilsd. gift 1698 11 26 m.Johan Pers.Kloten, Nya Kopparb. Flyttat
De andra barnen vet jag inte var de tagit vägen.
Källa: Ramsbergsbyalängder sammanställt av Gunilla Didriksson
Enligt boskapslängd 1626 hade han 5 tunnor utsäde, 1 häst, 1 sto, 3 oxar, 14 kor, 6 stutar, 6 kvigor, 6 får och 5 unga får. Sexman, undertecknar dokumentet med sitt bomärke. Om hans barn se Karlskoga dombok 27 nov 1654.
Häradsrätten
22 juni 1640
Än klagade Nils i Gälleråsen att Joen i Kölebråten, Lars i Löfbacken, Arvid i Herrenäs och Joen i Alkvettern hade tagit en lo utur hans giller i skogen och hemligen sålt honom bort. Vartill de icke neka kunde. Dämdes fördenskull att de giva åter skog- och gilleregandedom det de där fingo eller värdet som de därför uppburit hava nämligen 11 1/2 Rd.
Enligt de isländska historieskrivarna heter han Toste, kallad Skoglar-Toste, och var en mäktig svensk storman, dock utan hövdinganamn. Han skall alltså inte ha tillhört den främsta aristokratin. (Källa: Populär Historia nr 6, 1996).
Skoglar-Toste eller «i»Sköguls-Toste«/i» var, enligt de isländska sagorna , en svensk storman under 900-talet. Skögul betyder "kamp", "strid". Han ska ha varit far till jarlen Ulf Tostesson och Sigrid Storråda , enligt uppgift drottning av Sverige. Kan vara identisk med den Toste som ledde ett vikingatåg till England omkring år 970, där de tog Danagäld , och är omnämnd på Orkestastenen (U 344):
«b»in ulfr hafiR onklati ' þru kialtakat þit uas fursta þis tusti ka - t ' þa - - - - þurktil ' þa kalt knutr«/b»
Uttytt: "Men Ulf har i England tagit tre gälder. Den första, som Toste gäldade. Sedan gäldade Torkel. Sedan gäldade Knut ".
Enligt den ryska Nestorskrönikan begav sig representanter för de olika stammarna över havet till en varjagstam som kallades Rusþ och sade till dem: 'Vårt land är stort och fruktbart, men där saknas ordning. Kom och regera över oss !'. Det bestämdes att tre bröder från ruserna skulle komma med sin följen. Den äldste av dem, Rurik, slog sig först ned i staden Ladoga och senare i Novgorod. Ruriks två bröder dog redan efter några år, och Rurik tog över deras områden. Från Novgorod kom han därmed att härska över stora delar av nordvästra Ryssland. Rurik byggde enligt traditionen sitt fäste på en plats som heter Gorodisce 'den gamla borgen' och som ligger intill Volkhov strax söder om Novgorod. Här har man också grävt fram material från mitten av 800-talet med starka skandinaviska inslag. (Källa: Vikingar i österled, Mats G. Larsson)
Rurik (fornsvenska Rörik), enligt Nestorskrönikan en sveahövding, som i mitten av 800-talet skall ha koloniserat västra Ryssland och år 862 anlagt staden Novgorod. Rysslands härskare före 1598 räknade sina anor från Rurik. (Källa: Bra Böcker)
Rurik död 879, en troligen svensk vikingahövding, som enligt Nestorskrönikan blev det ryska rikets grundläggare och vid 800-talets mitt tillsammans med sina män, ruserna, grundade ett välde med Novgorod som centrum. m rurikid: benämning på ättling till Rurik, dvs medlem av den furstesläkt som regerade i Ryssland från 800-talet till 1598. (Källa: Norstedts Stora Focus).
Enligt sagorna var Halvdan en vänlig man med sitt guld, men extremt omsorgsfull med sin mat; därför fick han smeknamnet Halvdan 'den milde och matsnåle'. (Källa: Tom Björnstad).
Erik Lorch var i tillegg poståpner på Berg Postgaard (Svensby) til sin død 1781 og blei etterfulgt av sønnen Elias F. Berg inntil 1806 da poståpneriet der blei nedlagt.
Erik Persson i Sundsbacken uppvisade på tinget 1696 sin fars köpebrev på hemmanet från 1661. Han är son till den Per Jonsson som då köpte gården av Mårten Jeppesson.
Erik tituleras dräng i Stensäng och Maria piga i Fågelåsen.
2350
Erik var rusthållare, sexman 1727 och nämndeman 1759, (Dmb). 1726 redogjordes för en tvist mellan dragon Per Gröndahl och dennes rusthållare Erik Hemmingsson i Ede, (Dmb). I rullorna för Jämtlands dragonregemente 1745-01-14 fanns dragon nr 62 Elias Eriksson Hallström 29 år; han hade tjänat i 9 och 1/4 år, var jämte; hos dragonhållaren Erik Hemmingsson i Ede.
