(Research):"Adam Fischer var först understigare vid Långbanshyttan. Han nämns som tysk bergsgesäll 1643, då han skrev kontrakt med Hällefors om brytning på ackord i Silvergruvan. Förmodligen hade han till sin hjälp i brytningen flera söner och svärsöner. I sitt äktenskap med Brita Hansdotter Skotte fick han två söner och fyra döttrar.Han omnämns senare stundom som Adam Skotte Fischer, förmodligen efter sin handlingskraftiga och ryktbara hustrn, som överlevde honom med minst 30 år"
Källa: Bengta Källström
(Research):1970 lever det tre Elsa Linnea som är födda 1908 i Kristinehamn. Denna ena, gift Thyberg, bor i samma uppgång som Uno Weimar Fredrik och hans familj.
(Research):Att Anders Larsson är far till Lars, Anders och Annika är endast en spekulation. Anders är född 1671 i Krigsmansbol enligt notering vid hans död 1749.
Den Per Nilsson du nämner bör vara den Per, som är född 1702, dop 25/3, som son till Nils Arvidsson 16(55) - 1743 10/1 och hustrun Elin Eriksdotter 16( 61) - 1756 22/4. Nils Arvidsson är en av de tre brukarna i Högberg omkring år 1700. Nils är son till Arvid Svensson i Högberg. Elin är dotter till Erik Jönsson i Brickegården.
Nils Arvidsson i Högberg efterföljs på sin gård av sonen Nils Nilsson, sedermera nämndeman. Det är mycket tänkbart att brodern Per Nilsson flyttat till Visnum. Jag vill gärna veta om giftermålet finns med i Visnums vigselbok och för den delen om Per med hustru går att återfinna i Visnum. Jag har funnit följande födslar till Nils Arvidsson och Elin: Nils 1690, Per 1693 (död liten?), Arvid 1694 (död liten?), Erik 1698, Annika 1700, Per 1702, Jöns 1704 och Arvid 1707.
Själv har jag kommit in på detta hushåll utgående från Erik Nilsson, gift 17(26) (mantalsl.) med Maria Persdotter i Spjutberg, och som var bergsman i Spjutberg. Min misstanke är att han kan vara identisk med Erik Nilsson, son till Nils Arvidsson i Högberg, som föddes 1698, dop 1/11. Jag har bara indicier, ingen säker evidens för att denna misstanke är riktig. Kanske någon annan kan bidra med något om detta?
(Research):Av Dan Söderman - fredag den 03 sept 2004 kl. 16.41:
Enligt de handlingar jag har så vart 3 män från Finnerödja dömda till döden som var med i upproret det var Påvel Bengtsson i Ängen, Sven Nilsson i Korterud och Per Nilsson i Lindhult. Dessa 3 avrättades den 10 sept 1710. I samma socken var även Erik Andersson i Sandbäcken, Nils Andersson i Jonsgård, Paradis och Olof i Nolåsen som vart dömda till lindrigare straff.
I korthet har Binnebergs upproret fått sitt namn pga att man försökte tvångsutskriva en massa folk till militärtjänst pga Sveriges prekära läge mot Ryssland. På landshövdingens order skulle allmogen i Vadsbo härad samlas vid Binnebergs gästgivargård för vidare tåga mot Skåne. Väl där skedde ett uppror där höga dignitärer slogs ihjäl. Totalt dömdes 8 män till att mista livet och steglas och ytterligare 38 att slita ett växlande antal spö. 11 av dessa fick dessutom från 3 till 5 års tukthus i Marstrand.
--------------------------------------------------------------------------------
Av Tomas Karlsson - fredag den 03 sept 2004 kl. 21.15: [Ändra]
Då jag råkat läsa lite om Binnebergsupproret under en kurs tänkte jag bidraga med lite mer fakta kring händelserna i Binneberg 1710 som alltså berodde på tvångsutskrivningarna detta år. Kronobefallningsman Johan Olofsson Warenberg var därtill redan innan illa omtyckt av allmogen då han tilltvingat sig både penningar och naturaprodukter, vilket rättegångsprotokollen ger klara besked om.
Den inkallade allmogen började anlända till Binneberg måndagen den 28 februari. Alkoholkonsumtionen var då (liksom alltid) riklig, och vid rättegången skyllde också många av de åtalade på detta faktum då de "intet mindes".
Det var en relativt liten grupp uppviglare som anstiftade upproret. Hassleborna pekade ut Måns i Eskeliden som den egentlige ledaren vid rättegången. Tidigt om morgonen tisdagen den 1 mars hölls korum, och landshövding Soop, häradshövding Jon Aurell och landskamrer Palm var närvarande. Strax efter samlades de uppretade Vadsbobönderna kring landshövdingen och de andra myndighetspersonerna med begäran att slippa gå längre än till "älva", uppenbarligen Göta Älv. Warenberg hade dagen innan hos sin förman landshövdingen begärt att få slippa resa till Binneberg, säkerligen hade han hört om oroligheterna och var medveten om sin impopularitet. Hans begäran avslogs, och på tisdag morgon anlände Warenberg medförandes krigskassan om runt 600 daler silvermynt.
Då korum hållits, utan att allmogens lynne besinnat sig, såg sig myndighetspersonerna ingen annan råd än att fly. Med benägen hjälp av de inkallade prästerna lyckades Soop, Palm och Aurell undkomma och räddade därmed sannolikt sina liv. Warenberg däremot försökte först rädda sig in i tingshuskammaren, där kassan förvarades. Där inne påbörjades den misshandel och det torterande som skulle komma att vara i åtta timmar innan nådastöten utdelades. De som inte självmant gav Warenberg ett tjuvnyp tvingades under hot att själva mista livet.
Vid 14-tiden på eftermiddagen avled Warenberg, och liket fördes genom komminister Erik Lundgrens i Horn försorg in i tingsstugan. Dödsattesten vittnar om Warenbergs skador:
"Chirurgorum attest av den 26 maj 1710 sålunda varit befunnen, att han igenom dess handaverkan undfått:
1. Tvenne dödeliga hugg över huvudet, igenom cranium,
2. var bakdelen av huvudet alldeles söndertrasad och svullen,
3. ansiktet med många blodviten, blånader och svullnader bemängt, särdeles ett slag under vänstra ögat, som var ett blodsår,
4. den nedersta läppen emot tänderna, svullen och itusprucken,
5. halsen även och mycket svullen, blå och blodig,
6. kroppen med oräkneliga blånader, jämte ett stort sting under vänstra bröstvårtan, två fingrar brett, och dödeligt: Item nedan före, närmare åth ryggen tvenne dödeliga sting af lika storlek,
7. på högra sidan öfver diafragma ett dödeligt sting, tre fingrar bredt,
8. på dess vänstra låret ett hål stunget två fingrar, och litet nedanför ett hål, ett finger bredt,
9. på högra låret ett hål, två fingrar bredt, och åtskilliga blodviten, samt alldeles blått och brunt,
10. vänstra armen mycket blå och svart, jämte att vänstra handleden var mer än halft avhuggen,
11. högra armen brun och blå, samt tvenne hugg öfver handen, så att den lilsta fingeren var mitt itu klufven, förutom det, att på salig befallningsmannens kropp var oräkneliga sår, blånader och blodviten."
Allmogen återvände så småningom hem, och händelserna måste givetvis få ett rättsligt efterspel. En kunglig kommission tillsattes med landshövding Soop som ordförande då detta inte bedömdes som ett vanligt mord varför häradsrättens kompetens inte räckte till. Övriga ledamöter i undersökningskommissionen var lagmännen Germ, Cederhielm och Bengt Dannehjelm, häradshövdingarna Gustav Edman och Johan V. Hofdahl, samt som åklagare borgmästare Svante Segervald i Falköping och protokollföraren borgmästare Ranchstedt i Skara. Missdådarna, som sökte gömma sig i skogarna, fångades in den ene efter den andre. Den 10 september kunde så domarna slutligen exekveras då rådet i Stockholm sagt sitt.
Rådets utslag och dom:
1. Bonden Bengt Jonsson i Ebbetorp, Hova gäld, dömdes att "halshuggas, dess hufwud slåss på en påle och den ärrige kroppen styckias och på fyra stegell läggas"
2. Bonden Anders Bondesson i Gastorp, Hova gäld
3. Bonden Måns Svensson i Äskeleden, Undenäs gäld
4. Bonden Sven Nilsson i Korterud, Hova gäld
5. Bonden Påfwel Bengtsson i Ängen, Hova gäld
6. Drängen Per Nilsson i Lindhult, Hova gäld
7. Bonden Jon Nilsson i Skogen, Ransbergs gäld
8. Bonden Jan Andersson i Stensrud, Bällefors gäld
Nr 2-7 dömdes att "halshuggas deras hufwuden, slåss på en påle, och den öfriga kroppen styckias och på fyra stegell läggia"
9. Bonden Anders Svensson i Ödegården, Lyrestads gäld
10. Bonden Anders Olsson i Slätte, Fredsbergs gäld
11. Bonden Lars Björnsson i Thorkelsviken, Amnehärads gäld
12. Bonden Bengt Andersson på Dillö, Torsö gäld
13. Bonden Jan Kättilsson i Äggby, Äggby gäld
14. Lars Persson i Hult, Lyrestads gäld
Nr 9-14 dömdes till 30 par spö, tre par av vart slag, samt fem år på Marstrand.
15. Bonden Olof Persson i Höghult, Ransbergs gäld
16. Bonden Jan Bengtsson i Lilla Mårby, Fredsbergs gäld
17. Drängen Måns Andersson i Brötatorp, Amnehärads gäld
18. Drängen Jonas Olsson i Stenstad, Amnehärads gäld
19. Drängen Lars Bengtsson i Nunnestad, Amnehärads gäld
20. Drängen Måns Larsson i Greby, Hassle gäld
21. Drängen Sven Nilsson i Amnehärads prästgård, Amnehärads gäld
22. Drängen Nils Andersson i Jonsgård och Paradis, Hova gäld
Nr 15-22 dömdes till 20 par spö, tre par av vart slag, samt tre år på Marstrand.
23. Drängen Per Hermansson på Hageby, Hjälstad gäld
24. Bonden Karl Persson i Råstorp, Lyrestads gäld
Nr 23-24 dömdes till 30 par spö, tre slag av vart par, samt undergå kyrkoplikt.
25. Drängen Erik Larsson i Tjos, Hassle gäld
26. Bonden Erik Andersson i Sandbacken, Hova gäld
27. Drängen Lars Persson i Tjos, Hassle gäld
28. Bonden Mathis Johansson i Stora Rör, Odensåkers gäld
29. Bonden Oluf Jonsson i Nolåsen, Hova gäld
30. Vagnmakaren Johan Johansson vid Ryholm, Undenäs gäld
Nr 25-30 dömdes till 20 par spö, tre slag av vart par, samt att undergå kyrkoplikt.
31. Bonden Anders Nilsson vid Sundet, Torsö gäld
32. Bonden Oluf Larsson i Löwassa, Bällefors gäld
33. Brofogden Sven Nilsson i Tattaretorp, Amnehärads gäld
34. Bonden Brynte Larsson i Klia, Horns gäld
35. Bonden Måns Bengtsson i Nolträlke, Undenäs gäld
36. Rusthållaren Bengt Elg, Fägre gäld
Nr 31-36 dömdes till 15 par spö, tre slag av vart par, samt att undergå kyrkoplikt.
37. Pojken Johan Larsson i Hasslerör, Hassle gäld. Dömdes till sex par ris vid tingsdörren. (Den omyndige Johan hade skjutsat till Binneberg, dragits in i dådet och därvid befunnits skyldig till att hava givit Warenberg ett slag över ryggen med piska)
38. Drängen Bengt Larsson i Grimstorp, Hova gäld
39. Bonden Lars Andersson i Fagerlid, Hova gäld
40. Bonden Lars Bengtsson i Bålerud, Hova gäld
41. Bonden Nils Bengtsson i Bålerud, Hova gäld
42. Drängen Isac Jonsson i Björkulla, Hova gäld
43. Drängen Lars Bryngelsson i Råglanda, Lyrestads gäld
44. Bonden Frigge Larsson på Öna, Odensåkers gäld
45. Bonden Rafwel Svensson i Lilla Rör, Odensåkers gäld
46. Bonden Per Finnwedsson i Brastorp, Odensåkers gäld
Nr 38-46 anklagades för rån på Warenberg och dömdes därför till 25 par spö, tre slag av vart par, samt undergå kyrkoplikt.
Såvitt jag vet torde Binnebergsupproret vara den sista Västgötaresningen, om man nu vill kalla den en sådan.
--------------------------------------------------------------------------------
Av Dan Söderman - lördag den 04 sept 2004 kl. 00.52:
Kan dock komplettera av de 8 som dömdes till döden så avrättade man bara 4 av dem eftersom de andra hade dött redan under häktningstiden.
Binnebergs upproret är också ett bevis för den slarviga prästen som fanns i Finnerödja på den tiden..ingen av dessa avrättningar finns noterade i dödboken..Har för mig att jag läst någonstans att den prästen vart sedan dömd i en annan socken för undenlåtenhet eller vad man nu säger att föra kyrkböckerna.
--------------------------------------------------------------------------------
Av Tomas Karlsson - lördag den 04 sept 2004 kl. 09.12:
Den ödesmättade dagen i Binneberg skulle egentligen aldrig behövt få sitt grymma slut. Redan dagen innan dessa händelser timade ägde nämligen slaget vid Helsingborg rum, då greven fältmarskalk Magnus Stenbocks trupper vann en avgörande seger. Allmogeuppbådet, som inte kom att genomföras mer än i Skaraborgs län, hade alltså inte behövts. Detta kunde naturligtvis inte Stenbock veta när han beordrade det. Ändock fann herrarna i Stockholm det nödvändigt att ge Vadsbobönderna en läxa, då sådana fasoner naturligtvis inte kunde tolereras.
Samtidigt kan man undra om upproret verkligen var en stundens ingivelse under alkoholens inverkan - Bonden Brynte Larsson i Kliene (nr 34 ovan) var en av dem som grovt okvädade fogden och hotade honom till livet. I brev förklaras (1710 vart ett flitigt brevskrivarår i Finnerödja pga händelserna) att Brynte varit sjuk och sängliggande sedan flera år samt att han lider av dåligt ölsinne och "inte kan styra sin tunga då han blir berusad". I mobiliseringsordern undantas "sjuklige och bräcklige" Brynte från plikten att inställa sig. Ändå infann sig Brynte! Han kom ridande till Binneberg, och genast vid Warenbergs ankomst började han ropa "Döda den skälmen!" Eftersom Brynte i sitt sjukliga tillstånd uppenbarligen inte behövt inställa sig - kom han då till Binneberg bara för att få vara med om att ta död på en hatad fogde? Tilläggas bör att sommaren 1710 i dessa trakter vart en tid präglad av angiveri och falska anklagelser enär man sökte frälsa sitt eget skinn.
--------------------------------------------------------------------------------
Av Jan Christer Wahlbäck - tisdag den 07 sept 2004 kl. 07.56: [Ändra]
"Västgöta-Bengtsson", (Sixten Bengtsson), nämner på sid. 12 i sin skrift "Binneberg år 1710-en tidsbild" en Bengt Olofsson, Trehörningen i två meningar, som en rätt perifier person, således inte någon av de dömda, kanske uppträder han som ett vittne under rättegångarna. Citat ur skriften: "Här som annorstädes finns givetvis alla typer representerade, ifrån de råaste sällar ända till den fromme Måns Olofsson i Delebäck och den godmodige Bengt Olufsson i Trehörningen" samt i den andra meningen " Om den beskedlige Bengt i Trehörningen berättar handlingarna, att han, då han tyckte oväsendet blev för öronbedövande, skyndade förfärad ned till sin släde, där han satte sig och åt av sin medhavda matsäck!". Slut citat.
--------------------------------------------------------------------------------
Av Jan Christer Wahlbäck - tisdag den 07 sept 2004 kl. 17.45: [Ändra]
Jag har i en C-uppsats av Ingrid Nilsson år 1981 noterat att Annika Persdotter i Korterud är hustru till den, i Binneberg 1710, dödsdömde Sven Nilsson. Hon besökte den mördade Warenberg vid tre tillfällen för att han undanhållit underhåll efter hennes f.d. man (Sven Tifverman?) vilken tjänstgjort som soldat men som avlidit. Hon avspisades vid alla tillfällena, mycket bryskt, och vågade inte fortsätta hävda sin rätt till underhåll.
(Research):Brita är änka från Hinderstorp när hon gifter sig med Sven Larsson. Hon är änka efter antingen Bergsmannen Lars Persson död 15. aug 1761 48 år gl. eller bergsmannen Jan Jansson död 21. november 1761 37 år gl.
20 okt. 1751 gifter sig Johan Johansson och Brita Persdotter i Kvistbro, båda från Brännsjön.
3 jul 1752 Annika f. i Brännsjön
23 jan 1754 Erik f. i Brännsjön (nöddöpt)
11 dec 1755 Per f. i Brännsjön
25 feb 1758 Lars f. i Brännsjön
12 aug 1760 Anders f. i Brännsjön
(Research):Den enda Brita Persdotter som föds i Nysund 1743 är dotter till vice häradshövding Petter Nordberg och Brita Eleonora Grund 23. feb 1743 på Håkanbol.
(Research):Den äldre berättelsen om en «u»Nils av Tofta «/u» som var med att vinna «u»slaget vid Sparrsätra «/u» och var gift med kungen Erik Erikssons syster Märta är med säkerhet en påhittad historia för att styrka senare ättlingars härstamning från det erikska kungahuset och dess stamfader «u»Erik den helige «/u».
(Research):dotter till Måns Nilsson av gamla småländska ätten Hand, som i sin tur var gift med en Ståhle, en mellansvensk urgammal ätt tillhörande lågadeln som enligt uppgift har sina rötter från bland annat ynglingaätten. En av Ståhleättens anfäder hette Ottar Ingjaldsson. Han skall av konung Ragnvald Knapphöfde ha blivit förordnad till lantvärnsman i Värmland. Siste konungen av Ynglingaätten, Ingjald Illrådes son, Olof Trätölja, flydde till Värmland, och denne hade två söner, Halfdan och Ingjald, och från den sistnämnde härstammade Ståhleätten.
(Research):En hypotes om Annas härstamning; "Ett återkommande namn bland yngre söner i sönerna Erichs och Johans familjer är Abraham. Namnet kan stamma från brödernas morfar. Eftersom namnet Isak även förekommer, kan morfadern eventuellt heta Abraham Cardon. Denne var med brodern Isak verksam som kolare i Lerbäck före 1650. Släkten var såväl denna tid som senare företrädd även i Godegård." (Bertil Kjelldorff)
(Research):Er hun identisk med Elise J Pedersen, Maren Pedersens søster? hennes fødselsdato er imidlertid 1893 i folketellingen fra 1900. (AH kommentar)
(Research):Ett barn Stina, namn på fadern är ej angivet, dör i Botorp 1798 och uppges vara född 1796. Men i hfl AI:4 (1798-1802) är Nils dotter Stina ej överstruken och pigan Stina Nilsdotter som flyttar från Klippetorp till Sund 1815 har 20 sept 1796 antecknat som födelsedatum. Anders hustru är piga i Sund när de gifter sig 1819.
(Research):Familysearch har 2 Maria Persdotter födda i Karlskoga den perioden, båda utan föräldrar namngivna, den andra är döpt 11 dec 1698 i Kilstad, Kga.
Erik dör som änkeman, Maria är inte funnen i dödboken 1740-1757, ej med i hfl 1757-176
