Anders Gustaf Bergfalk 1810-1867, ordinarie diligenspostiljon, grundade Bergfalk & Co år 1840. På sina resor runt om i Sverige sålde han delikatesser i form av ostron och hummer. Lyxvarorna från västkusten levererade Bergfalk till olika rörelser längs vägen hem till Stockholm och på Stora Gråmunkegränd 5 i Gamla Stan skötte fru Anna Christina Bergfalk en delikatessbutik. 1846 köpte AG Bergfalk huset där rörelsen inrymdes.
(http://www.bergfalk.se/omoss.php)
Anders og Malene hadde 5 sønner, og en datter, dertil muligens to døttre til, men det er
noe mer usikkert om det virkelig var deres barn:
Ca. 1729: Ole, død på Tennes i 1810, 90 år gammel.
Ca. 1732: Anders, til Gammelgaard, Tennæs.
Ca. 1735: Lars.
Ca. 1738: Ane.
Ca. 1739: Niels, til Graaberget, Tennæs.
Ca. 1743: Morten, gift med Catharina Hemmingsdatter,
død på Ytre Tennes 46 år gammel
i 1789 «af Brystsyge».
Elen Margrethe. ?
Karen. ?
Malene døde i 1789:
«1te Søndag i fasten Malene Larsdt. Tennes 80 aar, død af alderdom».
ANDERS SIMONSSON kom in i de historiska annalerna, då han den 13 juni 1637 sökte och fick “torpsedel” att slå sig ned i Norra Lekvattnet. ANDERS SIMONSSON utnyttjade dock icke det erhållna tillståndet, utan begav sig till Örebro, där Varmlands och Närkes landshövding, GUSTAF LEIJONHUFFWUD, fanns. Om ANDERS sökte eller blev rekommenderad av någon vet ingen, men han fick i alla fall den 5 december 1637 landshövdingens brev att vara “Cronskytt i Wermmelandh”. Brevet lyder:
“Jagh GUSTAFF LEIJONHUFFWUD till Hjalmarsbärg och Årnäs, Ståthållare uppå Örebro Slott, Landshöfdinge uti Närkies och Wermmelands medh Noora och Lindes Bergslag samt Fällensbro Nääsby och Seffuella Sochnar Giör witterligit migh haffua antaget denna passwisar ANDERS SIMONSSON för skytte i trij åhr att bruka låta i Wermmelandh. Och skall honom ej wara tillstådt några flere på skogarna medh sigh taga än Sjelff, annan widh straff tillgiörande. Begeres för den skuldh venligen af almogen the honom att inga hinder eller förfång tillfoga.Resan ähr honom beforderligh der han them om någon förtäring, antingen till mat eller annadt, tillijtandes uthbeder, sådant jagh uthi all venlighet alltidh giema forskyller, till wissoo medh egen handh underskriffuit och Signete försegladt.
Datum ÖREBRO thenn 5 Decembris 1637
GUSTAFF LEIJONHUFFWUDH
Lagm. Landshöffdingh
Anders Simonsson och hans broder Jøran Simonsson köpte omkring 1640 hela Slobyn i Mangskog sn och det var ingen liten jordbit, det handlade om 2500 hektar mark.
Det stora jordinnehavet i Slobyn avvecklades till hälften då bröderna sålde Salungen till finnen Jöns Bengtsson Jurmoinen.
Anders slekt var fra Trøndelag. han var den første som kom nordover. Anders lå som
uteliggerborger i Moursund på Skjervøy og selv om han bare bodde her nord i et par måneder i
året, tok han Moursund til slektsnavn. Han var gift med Marith Andersdatter.
Han ble etterfulgt av sønn og sønnesønn i borgerleiet Moursund hvor familien satt i tre
kvart hundre år. Handelsstedet Moursund gikk i 1750 over til hans Petter Gjævers som var
inngiftet i familien.
I en artikkel om «Moursund-folk i Trondheim» i Håløygminne, har Halvdan Koht omtalt
Anders og hans brødre:
«I tillegg til det innhaldsrike og interessante stykket om «Moursund-folket i Berg
og Torsken» av Arthur Brox i hefte 2-4 av Håløygminne 1955, kan det kanskje ha interesse å
gi nokre opplysningar om Moursund-folk som frå same tida slo seg ned i Trondheim. Eg må
straks seia frå at eg har ikkje gjort nokoslag systematisk ettergransking etter desse
Moursund-folka; eg bygger berre på nokre lause notat som eg har gjort: kyrkebøker og
stiftsprotokollar som eg studerte for andre formål.
Arthur Brox børjar si ættehistorie med presten Peder Nielsen Moursund i Mefjord,
som vart student frå Bergen i 1662, var residerande kapellan seinast frå 1680 og døydde i
1691. «Foreldra og fødestaden hans har ein ikkje greie på», seier Brox. Men det er vel ikkje for
vågelig å gå ut ifrå at han var komen ifrå Moursund i Skjervøy prestegjeld. Og da blir det rimelig
at det var bror hans, den Axel Nielsen frå Moursund som vi finn nemnt der i folketeljinga 1702,
og som da var 68 år gamal. Om han heiter det elles i folketeljinga:
«Postbonde, tilstanden ringe med næring af søen».
Han hadde fire søner, Niels, 27 år, Anders 15 år, Tomas 13 år, og Ole, 8 år. Om denne
yngste sonen blir det lagt attåt: «i Trondhiem». Og det vil da seia at han var hos skyldfolka sine
i Trondheim. For der finn vi ein mann som truleg var bror til presten Peder Nielsen, han òg:
Denne mannen var Anders Nielsen Moursunr, som det var haldi skifte etter 17.
novbr. 1700. Alle dei tre Niels-sønene frå Moursund var såleis på nokolunde same alderen, så
det gjer det sers rimelig å ta dem for brør.»
Utdrag av skifteprotokoll nr. 5 for Trondheim er gjengitt i Norsk Slektshistorisk Tidsskrift
i 1972:
«Skifte åpnet 17.11.1700, avdødes navn: Anders Nielsen Moursund.
Enke: Maritte Andersdatter.
Barn: Anders myndig og gift, Niels 23, Ingeborg gift med Hans Joensen Kihl, Gundele 29
og Margrethe 15 år.
Sølv 86 Rd. (merket FAS, NNS, ANS), kramgods, leiet Moursund i Troms 47 Rd., jekt
240 Rd.,
ialt 572 Rd., ingen gjeld.»
Av skifteprotokollen fremgår det altså at Anders etterlot seg enka Maritte Andersdotter
og dertil to sønner og tre døtre. Etter skikken den gang ble sønnene nevnt først, her angis
barna etter deres alder:
Ingeborg, alder ikke oppgitt, gift med Hans Jonsen Kiil.
Gundel, 29 år.
Anders, «myndig og gift, omtr. 25 år».
Niels, «omtr. 23 år».
Margrete, 15 år.
Deres eldste sønn Anders, som døde ca. 1738, var nordlandshandler og gift med
Vivicke Nilsdatter Røst (1677-1771).
Anders og Vivickes eldste sønn, Anders Andersen Moursund (1703-1760) som
også var nordlandshandler, var gift med Birgithe Hansdatter Røst.
Deres tredje sønn var Hans Andreas Moursund (1738-1802), proprietær på
Bentsjord, jekteskipper og sagbruker. Han var gift med I. Maren Margrethe Reener (født 1739),
II. Elisabeth Wasmuth (født 1749) og III. Judith Catrine Wahl (født 1751).
Bortsett fra gårdene ytterst på den østre siden fra Stornes til Tømmernes, var hele
Balsfjorden prorietærgods. Bøndene, såvel rydningsmenn som senere brukere, satt på sine
gårder som leilendinger (bygselsmenn). Selv eide de alltid husene. Bygselen eller bruksretten
gjaldt for bygselmannens og hans enkes levetid. Ved bygselbrevets opprettelse ble det betalt
en «innfestningssum» på 25 til 50 spesiedaler, alt efter eiendommens beskaffenhet, deretter 1
spesiedaler eller noe mer i årlig avgift (landsskyld). Alle skatter og avgifter ble lagt på
bygselmannen. Av skogen fikk han kun hugge til brendsel på gården, med mindre han fikk
«tiendeseddel» hos proprietæren, slik at han kunne hugge og drive ut til salg ett bestemt antall
favner ved mot en viss «tiende» av hver favn.
Kong Fredrik III pantsatte i sin tid hele Helgeland, Salten, Vesterålen samt Senjen
fogderi til Joacim Irgens for 100.000 riksdaler. Irgens enke, Cornelia Bikker, overdro
01.10.1677 godset til sin svoger, baron Jacob de Pettersen, for mer en 80.000 gylden,
som han fra tid til annen hadde lånt ut.
Godset i Helgeland ble først administrert med avgift og forpaktning av Jørgen Sverdrup,
fra 1712 av hans enke frem til 01.08.1751. Godset i Tromsø ble i samme tid administrert av
stiftsskriver Michael Hviid til Mjølnes. Jacob de Pettersens arvinger i Holland solgte i 1751
godset til Johan Chr. Hviid i Trondheim for 20.000 caroli gylden hollandsk courant. Hviid skulle
overta godset fra 01.08.1751. Han kjøpte utløsningsretten av staten for 1.505 riksdaler og
almenningene i Tromsø fogderi for 200 riksdaler i 1760. I 1764 solgte Johan Chr. Hviid godset i
Tromsø fogderi for 6.000 riksdaler til Johan Hysing (skjøte datert Vevelstad 02.01.1764). I
1770 kjøpte kammerråd og fogde i Salten, Ahlert Hysing, godset ved auksjon i sin bror Johans
dødsbo for 6.600 riksdaler (skjøte 29.07.1771).
Ahlert Hysing solgte 07.01.1772 godset for 7.000 riksdaler dansk courant til sin
svoger Andreas Røst «udi omstendigheter kommen ved fatal handel til hans opreisning».
Andreas Røst solgte ved kontrakt 11.06.1777 den søndre halvdel av godset til
regimentsfeltskjær Georg Wasmuth. Røsts arvinger solgte i 1781 også den nordre halvdel til
Wasmuth med overtagelse fra 01.01.1782.
Ved kontrakt datert Bensjorden 10.06.1783 ble Georg Wasmuth, Hans Andreas
Moursund (Anders Nilsens sønnesønn) og Johan Hysing på faren Ahlert Hysings vegne, enige
om at hele godset skulle deles mellom dem. Godset utgjorde 139 voger, 2 bismerpund og 12
mark og kjøpesummen ble satt til 8.600 riksdaler. Hans Andreas fikk Hillesø og Tromsø sogn
som utgjorde 46 voger, 1 bismerpund og 12 mark for 2.859 riksdaler 4 mark 14 skilling.
Overenskomsten gjaldt fra 1784 og ble inngått for å unngå en prosess. Ved auksjon i Hans
Andreas dødsbo i 1804 kjøpte major og kjøpmann Christian Ameln i Bergen hans gods for
10.050 riksdaler dansk courant og han solgte det i 1805 til Andreas Røst Moursund, sønnen til
Hans Andreas.
Anders var sønnesønn til Jon Steffensen Kiil som hadde slått seg ned på kremmerleiet
ved Bensjord. Han var neppe født i 1701.
Hans foreldre, Hans Jonsen Kiil og Ingeborg Andersdatter Moursund, omkom på sjøen i
1728. Selv bodde han da på Bakkeby i Ulsfjorden hos sine svigerforeldre, Morten Sørensen
Hegelund og Inger Christensdatter Lorck. Skiftet etter foreldrene, som viste et stort
underskudd, ble avsluttet 19.10.1729. Det fremgår av skiftet at han uten tillatelse hadde
flyttet inn på Bensjord:
«Och saasom Sønnen Anders Kihl der haver befoget uden vedkommendis tilladelse, at
indfløttet Sig udj indbemlt: Sine Sal: forældris Huuser, hvor boens Eiendeeler der udj var
Nedsadt. Haver hand derfore Naas af vedkommende deris Søgning scheer, Enhver Efter
schiftebrevit Sit tilkommende at overlevere imod qvitering til hvilchen En ... forretning efter
loven til Skifte ... indlevering, alt til Enhver vedkommendis Efterretning».
Anders overtok i 1740-årene jekta og bygdefarretten etter prosten, Henning Junghans
d. e.
Nordsiden av Malangen med Balsfjorden hørte til Tromsø prestegjelds hovedkirke.
Jektene som fór sydover til Bergen kom fra bestemte distrikter, enten deler av et prestegjeld
eller hele prestegjeldet, avhengig av fiskemengden. Et slikt område ble kalt «bygdefar» og
jekta omtalt som «bygdefarjekt». Organiseringen av bygdefar hadde lange tradisjoner. Da
«Articler for Jægtebruget i Nord-Landene» ble utarbeidet i slutten av 1730-årene, lå det mer
enn 300 års tradisjoner bak dem. De 12 artiklene ble ført i pennen av amtmann Ove
Scheldrup, datert i Vågan i Lofoten i 1738 og godkjent ved Kongelig reskript 06.03.1739.
I en oversikt som finnes for 1631-32 da fogdene begynte å innkreve jekteskatt, var det
100 jekter i hele Nord-Norge. Av disse var 12 jekter fra Tromsø len, altså fra området mellom
Malangen og Brynilden. Til sammenligning var det 19 bygdefarjekter i Senja len samt 2
borgerjekter som tilhørte Bergensborgere som hadde vært og handlet i Senja len. 20 år senere
var antallet jekter i hele Nord-Norge redustert til 79, noe som skyldtes tunge skatter og magrere
vilkår for alle. Lensherren over nordlandene, Preben von Ahnen, var i 1648 bekymret for at
«den gemene mand» ville få vanskelig med «at faa deres fisk (til Bergen) og hvad de have at
forhandle tilbage». Skipper- og styrmansskatten falt så tungt for mange at jektene gikk til
opphugging, og lensherren fant det nødvendig å si ifra. Antallet jekter fortsatte å gå tilbake. I
Senja len, senere fogderi, var antallet jekter redusert til 15 i 1725, til 11 i 1745, og i 1808 var
det bare 8 jekter tilbake. Utviklingen i Tromsø fogderi var den samme. I et «Pro Memoria»
datert Karanes (i Lyngen) 28.05.1785, tok proprietæren, Georg Ulrich Wedel Wasmuth,
opp disse problemene:
I Lyngen var det ingen jekt siden Johan Hysings død.
I Kjosen holdt gjestgiveren jekt.
I Carlsøy hovedsogn var det 3 jekter.
I Helgøy anneks var det 1 jekt, mens det i Tromsø sogn var
«2de Jægter een Skipper tilhørende, og samme er Gjæstgiver, og
Proprietær».
I «Hillesøy Aneks under Lenvigen, men Tromsø gods tilhørende» var det «Een
Jægt».
Tilsammen var det da i 1785 igjen 8 jekter i fogderiet. Det var de 3 siste jektene,
Tussøyjekta og Bensjordjektene, som våre forfedre først og fremst var knyttet til. Ifølge N. A.
Ytreberg benyttet malangsværingene Tussøyjekta, men det må ha vært på et tidlig tidspunkt.
På 1700-tallet vet vi at malangsværingene hørte inn under bygdefaret i Tromsø Hovedkirkes
sogn.
Jekteartiklene sa at jektebruket skulle være et bondebruk. Embedsmennene skulle
således ikke ha noen generell adgang til å drive jektefart. Virkeligheten viste imidlertid at det
ikke var slik. Både fogder, prester og sorenskrivere drev med jektebruk. Således hadde
fogden, Jørgen Wang, to jekter. Det samme hadde Andreas Tønder da han var fogd. Presten
Henning Junghans var også jekteskipper som de kaltes, disse som eide jekter og som drev
jektefart.Henning Junghans satt med bygdefarretten i Tromsødistriktet (hovedsognet). Ved skjøte
datert 05.10.1744 solgte Junhans jekta og bygdefarretten til Andreas Hansen Kiil for 298
Rd. Curant. Skjøtet ble lest på tinget 16.06.1745, og da ble også bygdefarretten som
Andreas Kiil hadde fått «overdratt i skjøtet, fredlyst», men med følgende tilføyelse: «saa fremt
ingen andre har lovligere adkomst dertil end hand.» Nå hadde altså bygdefarretten og
fortjenestemulighetene havnet på Bensjord.
Etter at jekta og bygdefaret ble overtatt av Anders i 1744, ble Bensjord jekteleie og
skipningssted for både malangsværinger og balsfjordinger. Det kan vi også se av
skiftematerialet. Etter at Anders døde i 1751 overtok hans enke en tid før Moursund kom til og
overtok. Fra 1770-årene av og utover til 1802 stammer samtlige registrerte jektekladder fra
Hans Moursunds jekter på Bensjord. Hans Andreas Moursund døde forøvrig i 1802.
I 1748 stevnet Anders Kiil på Bensjord noen av håseterne som hadde seilt med ham til
siste stevne i Bergen for tyveri av fisk. Anders hadde mistanke om at håsetterne sto bak
tyveriene, som angivelig skulle ha skjedd på Bryggen i Bergen. To av håsetterne som er nevnt,
var fra Malangen, Lars Jensen Spildra og Ole Mogensen fra Andsnes. Ordet «håsete» kommer
av det gammelnorske ordet «Hàseti» som betyr rorskar, mannskap.
En Jakob Olsen vitnet i saken. Jakob hadde reist med Daniel Hansen
Langesunds jekt til siste stevne forleden år. Kiils jekt lå Daniels jekt «tætt hos i baugen» og
etter at Daniels jekt var losset, så håsetterne der at det lå endel «ukjent fisk» ombord på
denne jekta. Denne kom ei kone og hentet i sitt forkle. Det var mistanke om at fisken var
kommet fra Kiils jekt. Ingen hadde imidlertid sett hvor fisken kom fra. Deres jekt var losset for
fisk og andre fiskejekter lå ikke i nærheten.
En Ole Bastiansen vitnet også i saken, han hadde vært håsetter på Kiils jekt og
kunne fortelle:
«Da de havde opskibet en del fisk af Kiils Jægt, blev der noget overvægt paa nogle
partier fisk, men hand veed ikke hvor meeget, men Kield Christophersen som og var en
Haasetter leverede hand noget Kiils fisk som hand solte i byen til en god øl hos Jokums Giestz,
hvorfor hand bekom én mark, en annen dag Leverede Hans Simons som og var med Kiil, en ½
vog fisk omtrent, hvor for han fik en mark hos en kone i Byen, og de andre Haasettere sagde
hand og at have solt saa megen fisk af overvægt paa partier at det beløb 8 mark, som blev
byttet imellom 8te Haasettere, og bekommet 1 mark til mands, viidere opplysning kunde man
ikke faae om denne handel denne gang.»
Anders sa at han hos Daniel Hansens tjener, en dreng som hadde vært
håsetter, ville få flere opplysninger. Derfor ville han la denne innstevne til første ting i
Langesund, «for at faa hans oplysning». Her kom ikke saken opp, da Anders uteble fra tinget.
Heller ikke senere er saken fulgt opp, antageligvis fordi Anders ble syk og døde.
Skiftet etter Anders ble avholdt 15.10.1751:
«Anno 1751 d 15de octobr. mødte udi Sterv boet efter Sal: Anders Hansen Kiil, som
boede paa Gaarden Bentzjord i Tromsøe fogderie, Sorenskriver Thomæsøn, med tiltagne
mænd Hans Simonsen Grønberg og Christopher Kieldsen Strømmen, for at Registrere og
Wurdere i Bemt. Sterr boe, bmt. afdøede Sal: Kiil har .. efterladt Sig Enke Ahlet Mortensd.
Heggelund og med hende havende børn neml.
1. Inger Margrethe er gift med Peder Amundsen i Christiansund.
2. Ellen er 20 aar gammel.
3. Anna er 18 aar gammel.
4. Hans, er 17 aar.
5. Morten, er 15 aar og
6. Aleth Catrina er 13 aar.
...
Disse børn vare vid denne forretning nærværende, undtagen den ældste, som var i
Christiansund, og skal dens Ret blive i agttagen ved lovl: tilsatte formynderskab, saafremt
noget dennem i arv tilfalder, ligesom og paa de fraværendes veigne blev beskikket den her
ved forretningen nærværende Frideriik Kiil, som deres Farbroder at være deres fuldmægtig og
deres beste i-agtage. Enken bemt. Ahlet Heggelund samt udkaaret til Laugværge hendes
Svoger Morten Heggelund som og var nærværende; Enken og tilstedeværende børn giorde
anviisning paa boets Effecter og befandtes som følger:
...
1 Jægt, 2 aar gammel, dertil er ny Mast, For-Seigl med 4 Bonett og 1 wadmels Dito, 2
andre- touer, 2 aar gammel, 1 nyere Dito, 1 brugelig Dito, 1 ny tøve(?) troste, 1 dito halv brugt,
1 liden gl. dito, 1 Land Rub(?) noget brugt, 1 gl. Land tønne, ...
for 620 Rdl.
...
Summa boets beløb 1031 Rdl 1 sh 13 ort.
...
Boets udgield og ... som følge
Kiøbmanden i Bergen Hr. Jochum Gerdes fordrer ... Rdl. 492-1-12.
...
Naar alt forstaa ... afgang fradragen boets beløb bliver i Behold 233 Rdl. 4 sh. 5 ort.
Deraf tilkommer Enken Ahlet Heggelund den halve deel som ero 116 Rdl. 5 sh. 2½ ort.
Den andre halve deel af det beholdne boe deeles imellem børnene hvoraf en broderlod bliver =
29 Rdl. 1 sh. 4 5/8 ort og en Søsterlod = 14 Rdl. 3 sh. 5/16 ort.
Anlangende formynder skal for børnene, siden de ugifte børn kunde behøre sammen,
da endskiønt ikke noget arfenligt er dennem tilfaldene i arv, hvorover Formynder kunde og
maatte anordene, Saa dog skulle det vel ikke være børnene utieneligt, i mueligens
forekommende .uationer, at dennem en Kurator anordnet, der kunde observere deres beste:
Thi er ingen dertil nærmere efter Loven end Friederik Kiil, som baade er deres Faderbroder, saa
og nærværende, hvorfor hand bør lade Sig deres Tarv ... angelegen.
Angaaende Indtægten af Stervboets Jægt, afr(?) 1751 aars sidste Stevne, da den var
befragtet til Bergen, efter at Sal: Anders Kiil var ved døeden afgangen, da blev der.. af mig ved
Registreringen tilspurt Enken, hvad deraf af den indkommet fragt kunde være i behold at ligge
til boets indtægt? Men hun berettede, at da folkene og Styremandens hyre af Fragten var
betalt, og anden bekostning paa Jægten var aflagt, med meere udgift som dertil hører, var
kund i behold af fragten til 40 Rdl., hvilke Penge hun var saa ulykklig at blive frastaalen i
Bergen, da de stoed i Jægte-Vængen paa et bord og ingen folk var i Vængen, men dørren var
lugt i laas og tyve har ... pengene ud af et vindue bag paa Jægten, og saaledes blev hun
disse Penge frastaalen, uden at kunde faa at vide hvem samme onde gierning giorde. Enken
var selv med Jægten til Bergen bemt. Stevne, altsaa var intet i saamaade at legge til boets
indtægt.
...»
Anders ble den siste Kiil på Bentsjord. Anders Andersen Moursund (ca. 1703 - 1760),
som etter hvert overtok handelen på Bentsjord, var fetter til Anders og gift med sin kusine,
Birgitte Hansdatter Røst. Etter at Anders var død, overtok enka Birgitte og sønnen Hans
Andreas Moursund, hele Bentsjord med handel og jektebruk. 02.06.1770 fikk Hans
Andreas bevilling som gjestgiver og dermed rett til å drive handel. Hans var gift tre ganger,
andre gang med Elisabeth, datter til den berømte og beryktede regimentsfeltskjær Georg
Henrich Ulrich Wedich Wasmuth, godseieren. Det var dette ekteskapet som brakte Hans
Andreas fram ved delingen av godset i juni 1783. Dette skjedde på Bentsjord hvor Hans
Andreas nå i en alder av 45 år var blitt en ganske vestående mann med handel og to jekter,
«Concordia» og «Haaabet».
-->> Enkemand Hans Sørensen Kiil Langnæs døde i 1808, 80 år gammel.
-->> Pige Ingebor Sørensdatter Kiil Berg døde i 1811, 60 år gammel.
-->> 1763: Dom Epiph Mih.: Fridrich Kiel 53 aar (Kirkebok 1753-78, folio 175).
-->> 1770: Theft .. annis: Aleth Kiil 15 aar (Kirkebok 1753-78, folio 176).
Andreas var tvilling. Hans tvillingbror, Kristoffer Nikolai, døde i
mars 1868, nær 4 måneder gammel. Dette, samt flytningen fra Balsfjord til
Tromsøysund var vel grunnen til at han ble døpt først ett år senere. Han ble
døpt hjemme på Allehelgensøndag av «Barnefaderen i overværelse af Hans
Peder Hansen Rakfjord og Gertrud Pedersdatter Grønaasen». Faddere var Hans
Jensen Rakfjord og «Hustrus foreldre».
Andreas ble konfirmert i Rakfjord 01.10.1882. Presten ga karakteren
«Nesten meg. godt».
benröta
Röta: Sjukliga förändringar som sammanhänger med inflammatoriskt sönderfall, varbildning, kallbrand och förruttnelse i kroppens vävnader och vätskor.
difteri
Halssjuka, i Sverige påträffad under mitten av 1700-talet. Framkallas av difteribacillen.
farsoten i Lyrestad
Först i december månad kom den smittosamma farsoten eller pastilantian in uti Lyrestad församling ifrån Fredsberg, och grasserade här in till halva februari medföljande var att vid 40 personer blev döda. De 7 första vart i kyrkogården begravna, de övriga som efter jul dödde, lades på avlägsna platser, efter kungl. senatens påbud och förordning.
føderaadsmand
Man, gift eller enkeman, som har overgitt gård og grunn til barn/svigerbarn, og som har påberopt seg "føderaad", dvs. rett til å bo på stedet så lenge han lever. Boretten inneholdt ofte diverse rettigheter som tilgang på brensel, matvarer etc.
fältväbel
Underofficer med ansvar för ordning och disciplin.
gikt
Ledsjukdom. Motsvarar även reumatiska sjukdomar.
håll och styng
Detsamma som lunginflammation, lungsäcksinflammation och då förenat med feber.
inderst
Inderst (inderste): Nu sjældent, gift eller ugift person af landalmuen, der bor til leje hos en gårdmand eller husmand og som - uden at have fast tjeneste hos denne – har sin egen husstand. Litteratur: ORDBOG over det DANSKE SPROG (1927, bind 9, spalte 279)
klotsprängare
Vid järnbruk anställd arbetare som sysslar med söndersprängning till skrot av masugnsklot eller andra på icke önskat sätt stelnade järn- eller stålmassor.
lungsot
Hekti, andra namn: bröstilska, bröstsjuka, lungröta, tvinsot, trånsjuka.
pest
En svår, smittsam infektionssjukdom orsakad av en bakterie, pestbacillen Yersina Pestis. Smittämnet finns hos råttor och överförs till människan genom loppor. Inkubationstiden är 3-7 dagar, och sjukdomen börjar med hög feber, frossbrytningar och huvudvärk. Det utvecklas först en lokal sårinfektion på platsen för ett loppbett, varefter smittämnet sprids och orsakar en lymfkörtelsvullnad (böld); bakterien kan sedan spridas vidare och ge allmän blodförgiftning och lunginflammation (lungpest). Ibland uppträder även blödningar i huden, svarta pesten. Den senaste stora epidemin i Sverige rasade 1710-12. Digerdöden på 1300-talet var med säkerhet pest.
rättare
Arbetsledare för flera anställda vid en gård där ägaren själv inte deltog i jordbruket. På en ändå större gård skulle en ytterligare chefsnivå förmodligen tillkommit nämligen inspektorn. Rättaren hade även den förmånen att man hade egen bostad, samt rätt att ha fruktträd i sin trädgård.
rödsot
Detsamma som dysenteri. En akut tarminfektion, orsakad av Shigellabakterier, med sårbildning i tjocktarmens slemhinnor. Smittan sprids via den sjukes avföring. Vanliga symtom är frossa, feber, muskelvärk samt slemmiga och blodiga diarréer med magplågor av koliktyp. Inkubationstiden är två till sju dygn.
Rödsot var i regel det man menade med fältsjukan och har alltid varit arméernas ständige följeslagare och orsakas av dålig hygien. Så fort en större mängd trupper sammanfördes på en mindre yta fanns risk för rödsot speciellt om avföring kom i kontakt med vattentäkter. Under alla krig förr i tiden skördade rödsoten betydligt fler offer än själva striderna.
Kallades även lantvärnssjukan.
rötfeber
Ett samlingsnamn på olika epidemiska febersjukdomar, särskilt tyfoidfeber och fläcktyfus och blodförgiftning. Fick namnet rötfeber då blodet är i ett upplöst tillstånd och utdunstningar och andedräkt har en rutten, stinkande lukt.
slag
Andra namn: slaganfall, slagfluss. Är detsamma som apoplexi som kan uppstå vid hjärnblödning eller av hjärt- och kärlsjukdom. Ytterligare slag är nervslag och lungslag.
statardräng
Statkarl och statare är samma sak, och de fick sin lön i stat, d.v.s. in natura, mjöl, mjölk, ved, och vad det nu var för något. Oftast finns de vid de stora godsen, men även större bondgårdar hade statare. Statsystemet avskaffades 1945, och därefter fick de kontant lön och kallades lantarbetare.
Det finns mycket skrivet om dem, se t.ex. Ivar Lo-Johanssons skrifter.
trånsjuka
Hekti, andra namn: bröstilska, bröstsjuka, lungröta, lungsot, tvinsot.
tvinsot
Detsamma som avtynande, försvagning, förtvining. Tvinsot yttrar sig med kraftig avmagring till den grad att hela kroppen vanställs och muskelstyrkan förloras.Även lungsot och tvärsot kallades tvinsot.
vattusot
Vattensot är enligt "Svenska sjukdomsnamn i gångna tider" ett gruppnamn på något som idag betecknas som vattensvullnad eller ödem.
Det finns flera typer av vattensot: Hudvattensot, Bröstvattensot (vatten i lungsäcken eller i hjärtsäcken), Bukvattensot, Vattensot i huvudskålen
(vattenskalle), Hjärnvattensot, vattensot i ryggradenskanal, livmodern, äggstockarna, kring testiklarna.
Vid hudvattensot svullnade hela kroppen pga vatten under huden och orsakades vanligen av äggvitebrist i blodet tex på grund av undernäring eller på grund av njursjukdom eller långvariga diarréer.
Bukvattensot uppstod ofta somf öljd av hjärtsvaghet. Hjärnvattensot var ofta en följd av hjärnhinneinflammation hos nyfödda eller spädbarn.
Ane Catrina er ikke funnet døpt i kirkeboken for Tromsø. Det er derfor mulig at familien
har flyttet inn fra ett annet sted. En annen mulighet er at foreldrene ikke var medlemmer i
statskirken.
Ane ble konfirmert i 1781, 18 år gammel.
Ane Catrina og Peder hadde følgende barn (minst):
1786: Søren Berteus, død før 1829.
1787: Hans Henrich, født på Kalsletten, død før 1829.
1789: Margrethe Maria, gift med Hans Peder Hansen Tennes.
1786: «7de Søndag efter Trinit: Peder Haagensens ægte Dr.b. N: Søren Berteus af
Kalsletten». Faddere var Xten Andersen, Niels Johansen Berg, Jens Andersen ibid, Kirsten
Pedersdatter Kalsletten og Karen Olsdatter Str... (Kirkebok 1779-96, folio 33).
Hans Henrich ble født 01.08.1787 og døpt 10. søndag etter Trefoldighet. Faddere
var Johannes Pettersen Kaldsletten (46 år i 1801), Haagen Haagensen ..mm..stad, Anders
Haagensen Troms (Thomasjord, 31 år i 1801), Petrecha Thommesdatter Kaldsletten (45 år i
1801) og Ellen Olsdatter brng (Kirkebok 1787-95, folio 18).
Ved folketellingen i 1801 var Ane Catrina 38 år gammel.
Anne Catrina giftet seg annen gang i 1816:
«22de September:
Henrich Pedersen og Enken Anne Catharina Simonsdt. Ravnfiord.
Sp: Jens Hansen Andersdal og Anders Nilsen Selnes».
De giftet seg 13.10.1816 (Kirkebok Tromsø 1806-1821, folio 669).
Anna Catrina døde i 1829, 67 år gammel:
«Kone Anna Katrine Simonsdatter Stibanjord».
Skifte etter Anna Katrine ble avholdt 05.10.1829 på Steenbak Jord:
«Johan Roland Nilsen Sorenskriver vit
Giør Vitterligt at Aar 1829 Mandagen dend 5te Octob: blev i Tromsø Kiøbstad og paa mit
Sorenskriver Nilsens kontoir en Skiftesamlig sadt og fremholdt i Boet efter een paa Gaarden
Stænbakjord beliggende i Tromsøe Thinglaug ved døden dend 29 Juni s. A. afgangne Kone
ved Navn Anne Simonsdtr: alt til Rigtighet for Boets retmessige Kreditorer, samt til paafølgende
Skifte og Deeling mellom den afdødes igienlevende Enkemand Henric Pedersen og den
Afdødes i første Ægteskab med Peder Haagensen Kalslet tilsammen avlede Børn, der er
opgivet at være følgende:
1. Sønnen Hans Henric Pedersen givt og boer paa Gaarden Tennes.
Datteren Margrethe Marie Pedersdtr. givt med Hans P. Hansen Sletten.
....».
Ane og Anders hadde følgende barn (minst):
Ca. 1766: Inger, døde på Tennes i 1772, 6 år gammel.
Ca. 1767: Johannes, døde på Tennes i 1790, 23 år gammel.
1768: Malene.
1769: Anders, overtok den annen halvdel av Gammelgaard.
1772: Anne, gift med Adrian Hemmingsen Tennæs Gammelgaard.
1774: Malena. Hun døde på Tennes i 1791, 17 år gammel.
1777: Anders.
Malene ble født på Tennæs og døpt «Dom Júdica» (5. søndag i fasten) i 1768. Faddere
var Søren Villumsen, Lars Andersen, Else Mathisdatter, Berith Nilsdatter og Berith
Sølfesterdatter (Kirkebok 1753-78, folio 55).
Anders ble født på Tennæs og døpt «Joh. Babtiste» (Joh. Døperens dag, dvs. 24. juni) i
1769. Faddere var Lars, Morten og Johannes Andersen, Johanna Olsdatter og Susanna
Johannesdatter (Kirkebok 1753-78, folio 56).
Malena ble født på Tennæs og døpt 17. søndag etter Trefoldighet i 1774. Faddere var
Hans Larsen Sandøre, Hans Hansen Sandøre, Maren Lem, Susanna Nilsdatter og Karen
Nilsdatter (Kirkebok 1753-78, folio 23).
Anders ble født på Tennes og døpt «Dom. P: Pascha 3», 3. søndag etter påske i 1777.
Faddere var Lars Hansen, Erich Kristophersen, Elias Nilsen, Elisabeth Edi..datter og Anne
Jacobsdatter (Kirkebok 1753-78, folio 26).
Skiftet etter hennes far, Anders Andersen, ble avholdt 06.04.1774:
«....
Datteren Anna tilkommer i Arv en Søsterlod = 3 rd: 14 sh: udlagt:
1 Smidestæd 2 rd: 3 ort
1 Smide=Slægge 1 ort 8 sh:
1 Smide=hammer 1 ort
2 Smide=Tænger 1 ort
tager hos Anders 6 sh:
Er 3 rd: 14 sh:».
Ved folketellingen i 1801 bodde Ane på Tennæs og oppgis å være 63 år gammel.
Anna Andersdatter Tennes døde i 1827, 98 år gammel.
Ane Pauline og Martin Edvard var tvillinger. Da Ane Pauline ble døpt var følgende
faddere: Adrian Larsen Skjærret, Hans Karlsen Tennæs, Ane og Kirsten Larsdatter, Christen
Carlsen Tennæs, Anna Johannesdatter Grønaas, Johannes Johannesen Finkj..bakken.
I 1865 var Ane Pauline 1 år gammel og bodde hjemme hos sine foreldre på
Grønaasen.
Anna Elisabet flyttar 1932-03-17 till Kroppa f:s och är hembiträde hos Karl Viktor Wilhelmsson, Kroppa AIIa:5 (1926-1934) Bild 2000 / sid 169.Hon föder tvillingar 1932-03-24 (veckan efter) och Karl uppges vara fader till barnen.
Anna Lisa blir änka 1863 och lever själv med sina fyra små barn. Själv avlider hon 1870 och barnen får flytta hem till sin morbror Petter Magnus Pettersson, och mormor i Granviken, Bjurtjärn AI:22 (1866-1870) Bild 155 / sid 146
Anna Lisa Jonsdotter flyttar med sonen Carl Johan till Örebro 1859-10-07
1858 Flyttar Anna Lisa tillbaka till Ullveterstorp för att arbeta som piga, där blir hon med barn och efter sonens födelse flyttar hon till Örebro där maken finns.
Anna Lisa flyttar hemifrån 1851 för att bli piga i Ullvetterstorp hos Klockaren Wikström, Bjurtjärn AI:19 (1851-1855) Bild 191 / sid 183, men flyttar hem året efter.
Anna og Anders hadde følgende barn (minst):
Ca. 1655: Hans.
Ca. 1657: Torkild, død før 1693.
Ca. 1662: Olle, død før 1693.
Birthe, gift med Joen Nielsen Nordre Langnes.
Anna oppgis å være datter til Joen Nielsen og Birthe Andersdatter på Nordre Langenes.
Ifølge skiftet etter Joen i 1715 hadde han da to døtre som begge het Anne og som var 14, henholdsvis 6 år gamle. Disse skulle altså være født ca. 1701 og 1709, ingen av disse fødselsår stemmer overens med den alder som oppgis for Anna i «Siele Registeret» fra 1769 eller da hun ble begravd i 1776! Hun kalles feilaktig Olsdatter i «Siele Registeret». Da hun døde, såvel som i skiftet etter
henne, oppgis imidlertid at hun het Jonsdatter.
Anna og Hans hadde følgende barn (minst):
Ca. 1732: Hans, gift med Susanna Andersdatter, død på Sandøre i 1800, 68 år gammel.
Ca. 1741: Lars, gift med Golla Sørensdatter, oppgitt å være 36 år i 1769.
Ca. 1741: Marit, gift med Henning Haagensen Tommesjord.
Jon, død før 1777.
Abelona, gift med Bastian Huchøen, død før 1801.
Anna Martha, gift med Erich Christophersen Sagelven i 1758.
Ca. 1743: Ellen, gift med Johannes Andersen Markenes, bosatt i Sandbogten i 1777.
Anna.
Anna døde i 1776:
«Fer Pentec[óstes] (1. pinsedag) Anne Jonsd. Sandøre 72».
Skifte etter Anna ble avholdt 27.02.1777:
«Anno 1777 den 27d Feb er Skiftet forferdiget med Udlæg efter afgangne Anna Jonsdr. boende paa gaarden Sandøre i Tromsøe meenighed og Heløe Ting.am. Haver efterladt Sig, Enkemanden Hans Larsen og følgende Børn, som hun har haft med ham i ægteskab, neml.
1. Hans, er myndig.
2. Lars, er og myndig.
3. Jan Hansen, er død, har efterladt Sig en datter Namnlig Anna Jonsdtr., er 11 aar gammel, og værende hos hendes Stiffader Mathias
Mathiasen Stor Stennesset.
4. Abelona, gift med Bastian Huchøen.
5. Anna Martha, gift med Erich Christophersen Balsfjorden.
6. Marit, gift med Hemming Haagensen Tommesjord.
7. Ellen, gift med Johannes Andersen Sandbogten, og
8. Anna, er hiemme, men skal gifte sig.
Boets formue Beløber ved Registrering og Vurdering til dend Summa = 158 rdl. 1 sh. som udlægget viiser.
....
Bliuer igien 100 rdl. 5 sh. 15 ort. Derfra afgaar endnu den Sal. Kones gangklæder Beløb 10 rdl. 5 sh. 14 ort. Er saa igien til Fælles Deeling imellom Enkemanden og børnene 90 rdl. 1 sh.»
Skiftet etter sønnen Hans ble avholdt 31.01.1801 med et appendix 03.07.1801:
«Appendix Skifte Efter afdøde Hans Hansens af gaarden Sandørenn i Tromsøe Tingl: begyndt den 3de Julü 1801 og Sluttet samme dato og Aar. Anno 1801, den 3de Julü paa min Boepæl gaarden Storsteennesset i overværelse af de 2de Witterligheds Vidner Ingebrigt Jønnberg og Nicolai Kolderup; paa ....
Skifte Samlingen i afdøde Hans Hansen Sandørens Stervboe ... 26 Januari og ... næst paa følgende 31 Samme Maaned, Blev ... apperdix Skifte foretaget imellem bemeldte afdødes efterladte Arvinger som var følgende:
1. Broderen Lars Hansen gift og boende paa gaarden Sandøren.
2. Broder datteren Anna Jonsdatter, gift med Jørgen Andersen Holmenæss.
3. Søstren Abelone død og efterladt Sig 3de Barn nemlig:
....
4. Søstren Marith Hansdatter, Enke efter Haagen Hemmingsen [feilskrevet, skal være Hemming Haagensen] og boende paa gaarden Thommesjorden i Balsfiorden.
5. Søstren Elen Hansdatter gift med Johannes Andersen Marchenes.
6. Søstren Martha Hansdatter død, og i ægteskab med Erich Christophersen Saugelven efterladt sig følgende Børn:
...
....»
-->> Sølvie Hansdatter Sandøre ble konfirmert i 1765, 19 år gammel.
Anne ble døpt 9. søndag etter «Trinitádes» (Trefoldighet) i 1796. Faddere var Lars
Hansen Sandøren (64 år i 1801), Ole Wellomsen Eydet (Willumsen Malangseydet, 46 år i
1801), Engebor Hemmengsdatter Eydet (hans kone, 35 år i 1801), Else(?) Hemmengsdatter
Tommasjorden (Else Margrete, 24 år i 1801) og Ane Jonsdatter Norkiosen.
Ved folketellingen i 1801 var Anne 3 år gammel og bodde hos sine foreldre på Tennæs.
Anne Adreansdatter Tennæs ble konfirmert i 1814, 18 år gammel.
Anne og Johannes David hadde følgende barn (minst):
1818: Eyler Andreas, født på Rysnæs.
1819: Nils Peder, født på Rysnæs.
1824: Abraham, født på Sletnæs, til Selnes, gift med Elen Larsdatter.
1826: Elen Sophie, født på Sletnæs.
1827: Morten Ephraim, født på Sletten, «Død inden det kom i Kirke».
Da Eyler Andreas ble døpt 31.05.1818 var følgende faddere: Adrian Hemmingsen
Tannæs, Johannes Pedersen Tromsøe, Johannes Abrahamsen, Anne Abrahamsdatter
Bømsted, Anne Andersdatter Tennæs og Sirena Andersdatter Tromsøe (kirkebok folio 244).
Da Nils Peder ble døpt 13.08.1819 var følgende faddere: Adrian Hemmingsen
Tennæs, Christian Abrahamsen, Bømsted, Hanna og Ellen Andreasdatter og Elisabeth
Pedersdatter Loddebugten (kirkebok folio 251).
Abraham ble født 16.10.1824. Faddere var Ungkar Andreas Olsen Sagelv, Esaias
Abrahamsen Røsnæs, Pige Elen Abrahamsdatter Røsnæs, Ungkar Chris Abrahamsen
Bomstad, Pige Elen Davidsdatter Marknæs og Golla Zachariasdatter Bakkebye (Kirkebok folio
156, nr. 2).
Elen Sophie ble født 23.04.1826. Faddere var Nils Hansen og Kone Maria
Johannesdatter Seljeelvnæs, Enke Elisabeth Johannesdatter Røsnes og «Moderen til Barnet»
(Kirkebok folio 277, nr. 55).
Morten Ephraim ble født 17.06.1827. Faddere angis ikke da han døde før han
kunne døpes i kirken (kirkebok folio 320, nr. 38).
I 1865 bodde Anne på Sletnes og var 70 år gammel.
10 år senere er Anne enke og «kaarkone». Hun bor fortsatt på Sletnæs, lever av
«Kaaret» og oppgis å være Luthersk. Det oppgis at hun ble født i 1797. Hos Ane bor Ane M.
Kasbersdatter, født i 1863. Hun lever «af Kaaret».
Gården drives og eies fortsatt av Morten Kristensen. Han lever av jordbruk og fiske.
Morten oppgis å være født i 1835, hans kone Katrine Larsdatter i 1836. De har barna Johanna
(1862), Lorentine (1865), Hansina (1867), Josofina (1869), Elen (1872) og Johan (1875). Alle er
disentere. Morten har 4 kuer, 2 kalver, 2 får og 2 gjeder. Utseden er 2 tønner poteter.
Anne gifter om sig efter Örjans död och får två döttrar i andra äktenskapet.
Ingrid gift med Olav Laurensson i Gillestad, död 1562,
andra dottern gift med Sven Torgautsson i Gillestad. (Skuncke) Död 1551.
Anne kom fra Hamnvaag i Malangen.
Ole Kielsen, født ca. 1745 og oppført som «børn» i «Siele Registeret» fra 1769, er
antagelig hennes sønn fra et tidligere ekteskap.
Anne og Niels hadde følgende barn (minst):
Ca. 1750: Kirsten.
Ca. 1754: Mons, overtok Lanes, gift med Maren Paulsdatter.
Ca. 1756: Anders, til Stornes i Balsfjord.
1759: Berith, gift med Christopher Kielsen Strømmen.
Anne døde i 1786:
«1te Paasche Dag: Ane Andersdr. Norfjord - 76 aar - Sotdød».
I eldre tider ble personer fra Lanes og de andre gårdene i Nordfjorden ofte oppført som
bosatt i Nordfjord.
Skiftet etter Anne ble avholdt 11.01.1787:
«Anno 1787 den 11 Januarji sluttet Skifte efter afgh: Anna Andersdatter Niels
Mogensens Hustrue Lanes i Hillesøe Tinglaw, hvis Arvinger ere den efterlevende faderen med
følgende felles Børn navnlig
1. Sønnen Ole Nielsen.
2. Mogens Nielsen.
3. Anders Nielsen.
4. Datterne Kirsten Nielsdtr.
5. Berreth Nielsdtr.
som aller ere gifte og myndige.
Dette Sterfboe er Registeret den 3die Augusti 1780.
Sterfboets Indtægt og Formue beløber efter den holdte Registerings Forretning til 191
Rdl. 2 mark 4 sh.
Derimod er Gield og Besvering følgende
....
Naar forestaaende Sterfboets Gield tilsammen
87 Rdl. 1 mark 15 sh.
fradrages Indtægten
191 Rdl. 2 mark 4 sh.
bliver til Arv og Deeling
104 Rdl. 5 sh.
Deraf tilfalder Enkemanden Niels Mogensen den halve deel, saa faar Hovedlod 52 Rdl.
2½ sh.
Den øvrige halve deel deeles mellom Børnene som følger
....
6. Datteren Berreth arver ligesaa 6 Rdl. 3 mark 5/16 sh. udl:
2 Sour -1 Rdl.
2 Geeder - 1 Rdl.
Hanne - 2 mark.
1 Kiste No. 5 - 2 mark 8 sh.
Værdie i 1 Fiøs for - 3 Rdl. 4 mark 8 5/16 sh.
Derefter ..hver Sit Udlæg kan annamme.
O. B. Heiberg.»
Anne og Erich hadde følgende barn (minst):
Ca. 1673: Peder.
Ca. 1683: Anders.
En datter.
Da skoskatten ble innkrevd i 1711 var Erich død, mens Anne betalte 12 skilling for seg
og ei datter. En dreng på gården var matros og dermed fritatt for skoskatt.
Anne satt med gården til 1717, da Anders, som nå var blitt gift, overtok en halvpart.
Den andre halvparten hadde Peder Jacobsen som antagelig var svoger til Anders.
Anne og Peder hadde følgende barn (minst):
Ca. 1678: Hans, overtok gården, gift med Christense Kielsdatter.
Ca. 1687: Anders, ugift i 1717.
Ca. 1691: Olle, ugift i 1717.
Golla, gift med Hans Peersen, på gården i 1717.
Mari, gift med Hemming Jonsen Kalsletten, død før 1717.
Anne var antagelig datter til styrmann Otte Ottesen fra Trondheim.
Fra Karlsøy og Helgøy Bygdebok, bind 1:
«På Karlsøy dreiv enka Trine Hofnagel i 1664 visstnok noe handel, og det samme gjorde
sønnen Christen Knudsen på Reinsvoll, som vi seinere finner på Nordeidet. Der satt nå
styrmann Otte Ottesen fra Trondheim.
....
På Karlsøy satt 3 Trondheimsborgere med sommerhandel, og noe borgerhandel var det
fortsatt i Rødgammen, men borgerhandelen har generelt dårlig dekning i kildene».
Anno 1637 den 2 februari hölls laga ting uti Visnums socken i Sommerstad med allmogen och Visnums härads ...
Ingemar Månsson klagade till Olof Jonsson i Östervalna det Olof Jonsson haver som 1/8 del i Östervalna honom tillfallit efter bördsrätt den han till denna dag brukat haver ... etc
Näst kom för rätten Bengt Biörnsson i Klippan i
Rudskoga s. och så medh skiäliga kiöpebref, som nämndens
och flere gode Mäns wittnesbörd beldÿste, hürü som han
hade löst och kiöpt, aff sin Broder Lars Biörnsson i Christi=
nehampn halfa hans del i Edet i Rudskoga sochn., för 12
??, och aff sin sÿster Kirstin Biörnsdotter i Hoffwa ½ hem=
ansdel i Edet för 6 ??, sampt aff sin syster Marit
Biörnsdotter i Cnutsboo, hela hennes del i för be[te] Edet för
12 ??, Elliest hade brodern Bengt sielff ärft en Broderdehl,
efter sina föräldrar, Biörn Nilsson och Elin Andersdotter,
så att han nu med ärft och kiöp äger 1/3 i hela gården
Edet. `/.
Anno 1666 den 12 octobris hölls Lagating med allmogen och menige man uti Edsbergs härad.
Tinget fortsatte den 13.:
Samma dag sakfälldes Bengt i Klippa för stämnings försittiande till 3 daler.
Anno 1675 den 23 Novembris, höltz laga tingh i Hammerdahl, närwarandes i cronones befallningsmans ställe, landskrifwaren wäl:tt Lars Jönsson Roshemius och nämbden..
12.
Cronones ländzman Christian Andersson angifwer i rätten, det Olof Stenssons dotter i Ede by, pigan Helga Olofsdotter 23 åhr gammal, hafwer förleden 10 Julij 1675 då hans wördigheet kyrckioherden H:r Erik Hedsander besöckte Helga uti hennes siukdomb med herrans höghwärdiga nattward, med gråtande tårar bekände, hafwa tient Sathan alt ifrån det hon war ett litet barn, och war i förstone bedragen och låckades af trollkohnan Anna Israelsdotter i samma by, hwilken för sin fattigdomb begaf sigh til Ångermanland at tiggia sigh födan, kom omsider dher til bekännelsse hoos kyrckioheerden i Resele, H:r Clemens Nordman, nampngifwandes åthskillige barn som hon haar fördt til Blåkulla, ibland hwilka Anna Israëlsdotter sielf willigt och bekände denna Helga, som kyrckioheerdens relation af dato Rezela den 8 Martij 1675 uthwijsar. Sedan när som Anna skulle begifwa sigh dher ifrån på heemwägen til Hammerdahl, kom hon på een långh skogh, Görvik skogen be:d, der hon död bleff i wägen, dock dädan fördes af sin slächt i Hammerdahl.
Hälga Olufz dotter förehades, hwilken med stoor ängslan och gråtande tårar för rätten ståår fast och stadig i sin bekännelsse, som för bemält ähr, dher öfwer hon drager ett ångerfult hierta, i det hon i sin ungdomb skulle wara af Anna Israels dotter låckader och bedragen; bekänner och, det Anna hafwer lärdt sigh miölka creatur, hwilket hon hälst behagade, giorde sitt probf i sochnstugun uthi tingsrättens och allmogens närwaro, dock afsides uti een wrå för sig sielf miölkade uti en kopp tolfmans Olof Erikssons koo, i Grubbgård, som war ½ mijhl dher ifrån, sättiandes knifwen i måssa såtet, läser och pottrar för sigh sielf, sedan kommit miölk uthur knifskafftet, och miölkar det som een annan koospäna.
Denne piga Hälga opröijer många här i sochnen, som hon nampngifwer, föra barn til Blåkulla, men dhe framhärda i sitt nekande, dock förmodes dhe och lära komma til sannings bekännelsse och upliusningh, fördenskuld opskött detta til widare inqvisition.
Anno 1679 d. 2. junÿ begärde Sven Nilsson i Klippetorpet fäste uppå bm" Klippetorp, vilket han opbiuda och lagfara låtit, efter sitt med Bengt Biörsson i Klippan skrivna köp d. 26 septembris 1659. Men emedan gamle länsmannen Erik Svensson i Truda med nämndemannen Björn i Tomasbråten vittnade och berättade att samma äng som Bengt i Klippan till Sven Nilsson har försålt vara utom Klippans rågång på Cronans och Häradets allmänning belägen; dÿ opskiöts der med till vidare rannsakning när Bengt i Klippan först stämd bliver och han till städes kommer.
Anno 1680 d. 30. Septembris och continuerades d 1. Octobris
S.d. Besvärade sig Biör Bengtsson i Klippan uppå sin faders Bengt Biörssons ibidem vägnar, över Sven Nilsson i Klippetorp för det han hans fader åtskilliga gånger har stämbdt till Edsberg ting såskrivit att han hemman Klippetorpet under skatt___ rätt villa måtte, för de 30 Riksdaler som han för Klippans äng har givit, anhållandes han hans rätten det hans fader må så tillstånds giva honom sina penningar igen och behålla Klippetorpet för dess avgående skatt till Kungl Majt och Cronan, aldenstund han intet vill vara förnöjd med samma kjöp av hemman. Sven Nilsson i Klippetorpet förklarade sig der emot, att han intets vidare där på tvilar, utan är förnöjd med köpet, intet fordrandes de 30 Riksdaler igen, varför rätten saken intet vidare upptaga kunde.
Anno 1691
Dña 11 Trinit Copul. drängen ... ung och skickelig person Arfved Svensson på Toftaholm med pigan äreborna och gudfruktiga Kierstin Jacobsdotter på Skogen.
Anno 1715 d. 8 Maj, vart efter 14 dagars pålysning allmän Valborgsmässo sockenstämma nu hållen i Nysund, närvarande Patron Hl: Dahlström, kyrkovärd Olof Larsson i Sunnet, Måns Persson i N: Billinge, alla sexmännen.
11. Påminde kyrkovärdarna, det Olof Jonssons hustru i Berg står skyldig för otidigt sängelag 2 P S: Caüt: Lars i Siggetorp nach Per Persson i Sävsjön 2 P S: Caüt: Bengt Bengtsson i Högda.
Anno 1716 d. 7 Maj, hölls i Nysund kyrka allmän Valborgsmässo sockenstämma, närvarande brukspatron Hl: Carl Dahlström, kyrkovärdarna Måns i N: Billinge och Olof Larsson i Sunnet: sexmännen Måns Persson i S: Billinge, Bengt i Högeberg, Måns i Sirbo, Hindrik i Ölsboda, Olof Persson i Klippa, Johan i Åtorp, och församlingens ledamöter i gemen.
5. Efter församlingens trägna begäran tillgavs den fattiga soldathustrun Elin Persdotter i Berg skulden för otidigt sängelag, då cautinåsten i Siggetorp slapp.
Anno 1762 den 13de Septbr. ...... efter afgagne Wibecke JohansDr. Wormhhus,
som boet i Ulsfjorden .... Svendsby, ......
.... manden Erik Lorck, og hendes børn var:
1 Christen Baarlund er 20 aar gammel,
2 Johan-Petter er 18 aar
3die Elias Figenschov er 8 aar
4de Hans-Juul Figensihov er 1 1/2 aar gammel
5te Catharine Figenschov, gift med Jørgen Jørgensen Nideros
6te Inger Maria er 11 aar gammel
Boets ........
Kildeinformasjon: Troms fylke,
Senja og Tromsø sorenskriveri, Tromsø distrikt,
Skifteutlodningsprotokoll 140 ,
1751-1770,
oppb: Statsarkivet i Tromsø.
«u»-http-://-www-.-arkivverket-.-no-/-URN-:-NBN-:-no---a1450---sk20081205650633-.-jpg- «/u»
Ansedel Wellam «b»Classon Beneux«/b»
1580-1676
«i»ntbl Född 1580 i Vallonien, Belgien. Wellam Beneux i Hällsjön "Fransosen i Hällsjön" - Wellam Beneux, eller som han också kallas: Vellam Classon, Wellam Bononi, Wellam Bonouir, föddes troligen 1580 och kom till Sverige i början av 1600-talet. Från 1626 till 1627 var han vid Finspångs bruk, som Louis De Geer sedan övertog från Kronan år 1641. De vallonska mästersmederna bidrog till att kanoner av hög kvalitet exporterades därifrån till stora delar av världen. Wellam ingick också i arbetsstyrkan vid Åkers bruk i Uppland som bokare (malmkrossare). Omkring 1630 flyttade han till Norrbärke socken i Dalarna, och engagerades efter några år av Jacob de la Gardie. Wellam fanns med bland hans folk vid silvergruvan Wäster Silfberg(Stollbergs Gruvor) år 1636, och stod där som "Dammvachtare Wällam Fransosen". Innan han flyttade till Norrbärke hade han gift sig med Sara Mårtensdotter, som var född 1615 i Vadstena. Med henne fick han sönerna Frans, Eric, Abraham, Wellam och Mårten samt en dotter, Brita. I Norrbärke stannade familjen till 1641 och året därpå tycks de ha flyttat till Hällsjön i Grangärde socken, där häradsrätten 1652 registrerar honom för inköp av ett halvt tunnland mark. Ur Bergskollegii arkiv 1661 kan man läsa att "Hällsiöhyttan blev upbygdh af Welhelm Frantzos och några andra, och blåst der uthi A:o 1661." De andra, som nämndes var grannen och vännen Pehr Nilsson Västgöte, Matz Eriksson och Matts Larsson. De bildade sannolikt ett bergslag. Hällsjöhyttan kallades ibland Övre Hällsjöhyttan, ibland Klashyttan och ibland Bjurkärnshyttan. Hyttnumret var som tur var konstant, järnet märktes nämligen med N:o 13. Det var förstås oundvikligt att Wellam och hans kompanjoner skulle råka i tvist med de rika bruksherrarna som redan var etablerade. Dessa ledde till flera års stridigheter inför Tingen. Och som alltid, så fick de enkla bergsmännen stryka på foten inför herrarna och deras arrendatorer. Ur domboken 1657: "Wilhelm Classon (Bononi), Peder Nilsson, Matts Eriksson och Matz Larsson i Hällsjön, andraga hurusom de efter Salig Herr Bergmästarens tillåtelse hafva byggdt en Hytta, men sedan igenom Christiern Robsams systerson, Wullens tjenare angifvande förbud, eftersom han föregifver att den Hyttan ligger för nära hans Hytta, och att hytt-ägarna dessutom till honom häftar i skuld, varför Christiern för den skull deras Hytta få lösa." Ur domboken 1661 den 28 januari: "Rannsakades om GAMLA HELLSJÖ HYTTA samt BJURKÄRNSHYTTAN. Först om Hellsjö Hytta, således att den ligger på NORRBÄRKE RÅÅ och brukas af Christiern Robsam, och allra först har upptagits af Jöns Persson, son till Salig Bergmästaren Peder Jönsson, boende i Lodwijka. Vid den tiden var ingen boende i Hellsjön, utan där var då fäbodar till Lodwijka bohlby. Efter 20 års förlopp, sedan grunden var uppgräven, begynnte Lars Jönsson bygga sig där ett torp (1640 enl. Jordeboken) på Grängies Råå och skattlades, så begynnte Lars Jönsson föra sten och lera att fullfölja byggnaden på förbemälte hyttegrund. När Jöns Persson i Lodwijka, han som hade lagt grunden, fick veta att Lars Jönsson tänkte bygga hytta där, så förhindrade han detta genom att sälja hyttgrunden till Anders Lookman. Lookman byggde så hyttan färdig 1638 och blåste där två blåsningar, men för skuld som Lookman hade till Johan Meijer, upplät han hyttan åt honom, och för skuld som Johan Meijer hade hos Daniel Koch, så överlät han hyttan till honom i betalning." Sedan berättades om BJURKÄRNSHYTTAN, att den var belägen på Gränges skog och mark, dock icke vidare ifrån sockenskillnaden Gränge - Norrbärke, än att skillnaden nästan löper fram mellan de bägge hyttorna. Hellsjöhyttan ligger på Norrbärke och Bjurkärnshyttan på Grangärdes ägor. "Bjurkärnshyttan hafva Hällsjöboerna, nämligen Wellam Bononi med sine grannar Pehr Nilsson Västgöte, Matts Nilsson och Matts Larsson begynnt bygga, med Salig Bergmåstaren Pehr Jönssons lov anno 1655. Berättades ock att förbemälte hytta är på deras rätta skatteägor, således att där HYTTE-VALLEN är där det har varit och än är (1661), Lodwijka bohlbys urminnes fäbodar och utmark, från vilken bolbyintressenternas i Bjurkärnshyttan föräldrar äro besläktade." Wellams granne, vän och kollega Pehr Nilsson "Västgöte" (ibland kallad "Smålänning") föddes 1586, och gifte in sig i en mycket rik släkt. Hans hustru var Sara Olofsdotter, född 1612 i Östansbo, Ludvika. Hon var dotter till Olof Erlandsson som först bott på Lorentzberga och sedan på Östansbo, på det hemman som kallades Per Erlands Hemman och sträckte sig från Lyviksbacken ända ner till Haggens sjö. Olofs marker sträckte sig ända till Hällsjön. Pehr och Wellam blev också släkt med varann genom giftermål. Pehrs fyra döttrar giftes bort med Wellams fyra söner. Här kan man se begynnelsen av ett imperium som säkrade försörjningen för dem alla. Gamle Wellam yttrade vid ett ting: "Nog har jag skog nog för hyttdrift för både barn, barnbarn och barnbarnsbarn!" Tyvärr skulle kommande generationer inte ha det lika lätt. Järnhanteringen industrialiserades och de små hyttorna var inte lönsamma längre. Land måste säljas och så sent som 1935 förlorades de sista av Pehrs ägor,Pears, i en process mot Grängesbergsbolaget. Numera läge ligger Hällsjön nästan öde, och inte mycket påminner om "Fransosen" Wellam Classon Beneux eller Pehr Nilsson "Västgöte". Ännu i dag kan vi dock se deras namn på kartan Pears efter Pehr och Welamstorp efter Wellam! En sak är ändå säker: Om uppgifterna i dödböckerna är rätt, så måste bägge gubbarna ha varit ganska vitala, eftersom Wellam var 75 och Pehr 69 år då de anlade Bjurkärnshyttan! Det vore intressant och spännande om så var fallet, men troligast är att Wellam föddes omkring 1600 snarare än 1580. 1676 Wellom Bononi i Helsiön, 96 åhr 30 dagar. Begr. 12 Febr. 1676. 1688 Pähr Nilsson Smålänning wid Helsiön 102 åhr. Varit Båtsman og med i Stångbroslaget. Begr. 30 Maj 1688. Död 1676 i Grangärde (W). «/i»
