(Research):Den äldre berättelsen om en «u»Nils av Tofta «/u» som var med att vinna «u»slaget vid Sparrsätra «/u» och var gift med kungen Erik Erikssons syster Märta är med säkerhet en påhittad historia för att styrka senare ättlingars härstamning från det erikska kungahuset och dess stamfader «u»Erik den helige «/u».
Anno 1679 d. 2. junÿ begärde Sven Nilsson i Klippetorpet fäste uppå bm" Klippetorp, vilket han opbiuda och lagfara låtit, efter sitt med Bengt Biörsson i Klippan skrivna köp d. 26 septembris 1659. Men emedan gamle länsmannen Erik Svensson i Truda med nämndemannen Björn i Tomasbråten vittnade och berättade att samma äng som Bengt i Klippan till Sven Nilsson har försålt vara utom Klippans rågång på Cronans och Häradets allmänning belägen; dÿ opskiöts der med till vidare rannsakning när Bengt i Klippan först stämd bliver och han till städes kommer.
Anno 1680 d. 30. Septembris och continuerades d 1. Octobris
S.d. Besvärade sig Biör Bengtsson i Klippan uppå sin faders Bengt Biörssons ibidem vägnar, över Sven Nilsson i Klippetorp för det han hans fader åtskilliga gånger har stämbdt till Edsberg ting såskrivit att han hemman Klippetorpet under skatt___ rätt villa måtte, för de 30 Riksdaler som han för Klippans äng har givit, anhållandes han hans rätten det hans fader må så tillstånds giva honom sina penningar igen och behålla Klippetorpet för dess avgående skatt till Kungl Majt och Cronan, aldenstund han intet vill vara förnöjd med samma kjöp av hemman. Sven Nilsson i Klippetorpet förklarade sig der emot, att han intets vidare där på tvilar, utan är förnöjd med köpet, intet fordrandes de 30 Riksdaler igen, varför rätten saken intet vidare upptaga kunde.
Faddrar: mjölnare Olof Nilsson vid Ängs kvarn, kyrkov. Jan Jonsson i Sockenstugan, dräng Lars Nilsson i Stensäng, hustru Brita Jansdotter vid Ängs kvarn, piga Maria Persdotter i Stensäng.
Bo Nilsson var lagman i Östergötland 1318 och en av anhängarna till hertigarna Erik och Valdemar. Han var 1319 rådsherre även hos hertig Eriks son, kung Magnus Eriksson. Bo Nilsson var en av undertecknarna av föreningen i Skara 1322 och tycks ha dött ej långt därefter.
en av hertigarna Erik och Valdemars anhängare; fick av dem deras andel i tvenne torp i Blåvik i Ekeby socken i Östergötland vilken gåva stadfästes 1311 av Birgerl Jarl som samma år överlät sin enskilda del i Blåvik; var riddare 1314; beseglade hertigarnas i fängelse uppgjorda testamente 1318; lagman i Östergötland samma år; hertiginnan Ingeborgs råd samma år; deltog i fredsfördraget i Roskilde samma år; beseglade regeringsformen 1319 och kallas samma år kung Magni råd; deltog i rådsmöte i Stockholm 1320; beseglade förlikningen med borgmästare och borgare i Visby 1322 och föreningen i Skara samma år; upprättade sitt testamente samma år och valde sin lägerstad i Linköpings domkyrka; troligen död 1322; gifte sig troligen 1336
Levde 1247.
Ragnhild ble siste gang nevnt i 1247. Hennes avstamning er usikker
I «Rosensverdslektens forfedre» av Bent og Vidar Billing Hansen antas at hun var datter til Nikolas Kuvung (Nokkve Pålsson), lendmann på Giske, som døde i 1217.
I «Våre forfedre» av Mogens Bugge antas at hun var datter til Jon Torbergsson av Randaberg og Ragnhild Erlingsdatter som igjen var datter til jarlen Erling Skakke (1115-79) og Kristina Sigurdsdatter (død 1178), datter til kong Sigurd Jorsalfare (1090-1130).
Merlin will be sadly missed by wife, Joyce; sons, Mike (Donna), Dan (Lisa), Dave (Sheri); grandchildren, Tyler (Krista), Mitch (Ivory), Alex (Missy), Austin, Ani, Amara, Naomi, Michala, Leah, Selah, Kyria, Jada; great grandchildren, Jace, Harlyn; other relatives and friends.
Karlshovud was probably born about 1280. We are not completely certain of the identity of this man, but we know that he gave his patronymic name to a man called Bård, and he lived on Norheim. The name Karlhovud is very rare and mostly attached to Sognefjorden. In 1314 King Håkon V Magnusson gave orders to Karlshovud in Kaupanger together with two other prominent persons to partition a particular property in connection with a legal settlement. The property, called Kvål, belonged to one noble family. Karlshovud, himself was a prominent squire. He owned eighteen small farms (gårder) and eighteen small farms (småbruk). It is mentioned that Karlshovud had two sons: Erlend and Josef (a presiding judge in Bergen). Josef's daughter, Brynilde, owned many properties at Østlandet, in the parish and in Sunnhordland. One of these farms was the large farm Ek at Eiker. Brynhilde was married with an heir of the Ænes property in Hardanger, and she was related to a woman called Birgit Bårdsdatter. This indicates that Karlshovud had a (third) son called Bård. It was probable that Karlshovud in Kaupanger is a descendant of Karlshovud in Husabø. This Karlshovud was a son of Gudrid Bersedatter, a daughter of Berse Jonsson and Brynhild Bjørnsdatter from Tafjord.
Karlshovud kan ha blitt født omkring 1280. Vi er ikke helt sikker på identiteten til denne mannen, men vi vet at han ga sitt patronymikon til en mann som het Bård, og bodde på Norheim. Navnet Karlhovud er meget sjeldent, og mest knyttet til Sognefjorden. I 1314 ga kong Håkon V Magnusson ordre til vepneren Karlshovud i Kaupanger sammen med to andre fremtredende personer å gjennomføre delingen av en eiendom i forbindelse med et arveoppgjør. Eiendommen, Kvål; tilhørte en adelsfamilie. Karlshovud var selv en stor godseier. Han eide minst 18 gårder og 18 småbruk. Det er nevnt at Karlshovud hadde to sønner: Erlend Josef. (senere lagmann i Bergen) Josefs datter, Brynilde, hadde mange eiendommer på Østlandet, I Sogn og i Sunnhordland. En av disse gårdene var Store Ek på Eiker. Brynhilde ble gift med en av arvingene til Ænes godset i Hardanger, og hun var beslektet med en kvinne som het Birgit Bårdsdatter. Dette tyder på at vepneren Karlshovud har hatt enda en sønn, Bård. Antagelig var Karlshovud i Kaupanger en etterkommer av Karlshovud i Husabø. Denne Karlshovud var sønn av Gudrid Bersedtr., en datter av Berse Jonsson og Brynhild Bjørnsdtr. fra Tafjord.
