Anders slekt var fra Trøndelag. han var den første som kom nordover. Anders lå som
uteliggerborger i Moursund på Skjervøy og selv om han bare bodde her nord i et par måneder i
året, tok han Moursund til slektsnavn. Han var gift med Marith Andersdatter.
Han ble etterfulgt av sønn og sønnesønn i borgerleiet Moursund hvor familien satt i tre
kvart hundre år. Handelsstedet Moursund gikk i 1750 over til hans Petter Gjævers som var
inngiftet i familien.
I en artikkel om «Moursund-folk i Trondheim» i Håløygminne, har Halvdan Koht omtalt
Anders og hans brødre:
«I tillegg til det innhaldsrike og interessante stykket om «Moursund-folket i Berg
og Torsken» av Arthur Brox i hefte 2-4 av Håløygminne 1955, kan det kanskje ha interesse å
gi nokre opplysningar om Moursund-folk som frå same tida slo seg ned i Trondheim. Eg må
straks seia frå at eg har ikkje gjort nokoslag systematisk ettergransking etter desse
Moursund-folka; eg bygger berre på nokre lause notat som eg har gjort: kyrkebøker og
stiftsprotokollar som eg studerte for andre formål.
Arthur Brox børjar si ættehistorie med presten Peder Nielsen Moursund i Mefjord,
som vart student frå Bergen i 1662, var residerande kapellan seinast frå 1680 og døydde i
1691. «Foreldra og fødestaden hans har ein ikkje greie på», seier Brox. Men det er vel ikkje for
vågelig å gå ut ifrå at han var komen ifrå Moursund i Skjervøy prestegjeld. Og da blir det rimelig
at det var bror hans, den Axel Nielsen frå Moursund som vi finn nemnt der i folketeljinga 1702,
og som da var 68 år gamal. Om han heiter det elles i folketeljinga:
«Postbonde, tilstanden ringe med næring af søen».
Han hadde fire søner, Niels, 27 år, Anders 15 år, Tomas 13 år, og Ole, 8 år. Om denne
yngste sonen blir det lagt attåt: «i Trondhiem». Og det vil da seia at han var hos skyldfolka sine
i Trondheim. For der finn vi ein mann som truleg var bror til presten Peder Nielsen, han òg:
Denne mannen var Anders Nielsen Moursunr, som det var haldi skifte etter 17.
novbr. 1700. Alle dei tre Niels-sønene frå Moursund var såleis på nokolunde same alderen, så
det gjer det sers rimelig å ta dem for brør.»
Utdrag av skifteprotokoll nr. 5 for Trondheim er gjengitt i Norsk Slektshistorisk Tidsskrift
i 1972:
«Skifte åpnet 17.11.1700, avdødes navn: Anders Nielsen Moursund.
Enke: Maritte Andersdatter.
Barn: Anders myndig og gift, Niels 23, Ingeborg gift med Hans Joensen Kihl, Gundele 29
og Margrethe 15 år.
Sølv 86 Rd. (merket FAS, NNS, ANS), kramgods, leiet Moursund i Troms 47 Rd., jekt
240 Rd.,
ialt 572 Rd., ingen gjeld.»
Av skifteprotokollen fremgår det altså at Anders etterlot seg enka Maritte Andersdotter
og dertil to sønner og tre døtre. Etter skikken den gang ble sønnene nevnt først, her angis
barna etter deres alder:
Ingeborg, alder ikke oppgitt, gift med Hans Jonsen Kiil.
Gundel, 29 år.
Anders, «myndig og gift, omtr. 25 år».
Niels, «omtr. 23 år».
Margrete, 15 år.
Deres eldste sønn Anders, som døde ca. 1738, var nordlandshandler og gift med
Vivicke Nilsdatter Røst (1677-1771).
Anders og Vivickes eldste sønn, Anders Andersen Moursund (1703-1760) som
også var nordlandshandler, var gift med Birgithe Hansdatter Røst.
Deres tredje sønn var Hans Andreas Moursund (1738-1802), proprietær på
Bentsjord, jekteskipper og sagbruker. Han var gift med I. Maren Margrethe Reener (født 1739),
II. Elisabeth Wasmuth (født 1749) og III. Judith Catrine Wahl (født 1751).
Bortsett fra gårdene ytterst på den østre siden fra Stornes til Tømmernes, var hele
Balsfjorden prorietærgods. Bøndene, såvel rydningsmenn som senere brukere, satt på sine
gårder som leilendinger (bygselsmenn). Selv eide de alltid husene. Bygselen eller bruksretten
gjaldt for bygselmannens og hans enkes levetid. Ved bygselbrevets opprettelse ble det betalt
en «innfestningssum» på 25 til 50 spesiedaler, alt efter eiendommens beskaffenhet, deretter 1
spesiedaler eller noe mer i årlig avgift (landsskyld). Alle skatter og avgifter ble lagt på
bygselmannen. Av skogen fikk han kun hugge til brendsel på gården, med mindre han fikk
«tiendeseddel» hos proprietæren, slik at han kunne hugge og drive ut til salg ett bestemt antall
favner ved mot en viss «tiende» av hver favn.
Kong Fredrik III pantsatte i sin tid hele Helgeland, Salten, Vesterålen samt Senjen
fogderi til Joacim Irgens for 100.000 riksdaler. Irgens enke, Cornelia Bikker, overdro
01.10.1677 godset til sin svoger, baron Jacob de Pettersen, for mer en 80.000 gylden,
som han fra tid til annen hadde lånt ut.
Godset i Helgeland ble først administrert med avgift og forpaktning av Jørgen Sverdrup,
fra 1712 av hans enke frem til 01.08.1751. Godset i Tromsø ble i samme tid administrert av
stiftsskriver Michael Hviid til Mjølnes. Jacob de Pettersens arvinger i Holland solgte i 1751
godset til Johan Chr. Hviid i Trondheim for 20.000 caroli gylden hollandsk courant. Hviid skulle
overta godset fra 01.08.1751. Han kjøpte utløsningsretten av staten for 1.505 riksdaler og
almenningene i Tromsø fogderi for 200 riksdaler i 1760. I 1764 solgte Johan Chr. Hviid godset i
Tromsø fogderi for 6.000 riksdaler til Johan Hysing (skjøte datert Vevelstad 02.01.1764). I
1770 kjøpte kammerråd og fogde i Salten, Ahlert Hysing, godset ved auksjon i sin bror Johans
dødsbo for 6.600 riksdaler (skjøte 29.07.1771).
Ahlert Hysing solgte 07.01.1772 godset for 7.000 riksdaler dansk courant til sin
svoger Andreas Røst «udi omstendigheter kommen ved fatal handel til hans opreisning».
Andreas Røst solgte ved kontrakt 11.06.1777 den søndre halvdel av godset til
regimentsfeltskjær Georg Wasmuth. Røsts arvinger solgte i 1781 også den nordre halvdel til
Wasmuth med overtagelse fra 01.01.1782.
Ved kontrakt datert Bensjorden 10.06.1783 ble Georg Wasmuth, Hans Andreas
Moursund (Anders Nilsens sønnesønn) og Johan Hysing på faren Ahlert Hysings vegne, enige
om at hele godset skulle deles mellom dem. Godset utgjorde 139 voger, 2 bismerpund og 12
mark og kjøpesummen ble satt til 8.600 riksdaler. Hans Andreas fikk Hillesø og Tromsø sogn
som utgjorde 46 voger, 1 bismerpund og 12 mark for 2.859 riksdaler 4 mark 14 skilling.
Overenskomsten gjaldt fra 1784 og ble inngått for å unngå en prosess. Ved auksjon i Hans
Andreas dødsbo i 1804 kjøpte major og kjøpmann Christian Ameln i Bergen hans gods for
10.050 riksdaler dansk courant og han solgte det i 1805 til Andreas Røst Moursund, sønnen til
Hans Andreas.
(Research):Ättling till Måns Nilsson?
"Tossviken
1666 års avradsrannsakning har en uppgift om ödesbölet Toskviken. Det är strax beläget vid Bodals by och skattlagt för tre öre silvermynt, ganska ringa av värde och kan ej högre skatteläggas.
Landsskrivaren Lars Jonsson i Bodal beklagade sig över att Fugelstamännen i Marieby samma ödesböle brukade och tillskränkte sig skogen och slåtterne runt omkring. Solbergs-och Sörvikenmännen, vilka oskäligen inträngt på ödesbölet gjorde honom i lika måtto skada och intrång här invid hans ägor. Han begärde få njuta Resolutionen tillgodo och att de icke mer inom hank och stör låge hava att vårda. Så blev också beslutat på den grund att de inte besked hade ehuru de till samma utjord eller ödesböle komne äro och i så måtto skola dess ödesböles män nöja sig vid den jord de hava inom gärdesgården samt nödtorftig Fångskog.
Enligt jordeboken för Jämtlands Fögderi upprättad på 1640-talet erlade Måns Nilsson i Fugelstad för Tåskeviken i ränta 1 daler 12 öre silvermynt och Ifvar Tholsson ibidem likaledes 1:12. Denna slåtter innehades av Fugelstaborna ända till 1927, då byn för sin ägobrist tilldelades avradslandet Lundkälen. Samtdigt avstod de Toskviken som i sin helhet tillföll Solberg och Sörviken, enligt Häradsrättens Dombok 16 Dec. 1794.
De gårdar som inte ödelades representeras dels av de gårdsnamn som nämns i diplommaterialet mellan 1450 och 1500, dels i räkenskaperna från 1500-talet. Här finner vi, att 14 gårdar är upptagna i Brunflo, 15 i Revsund och 7 i Sundsjö. Läggs uppgifterna ur räkenskaperna och diplomaterialet samman fanns 20/22 byar/gårdar i Brunflo, 20 stycken i Revsund och 13 gårdar/byar i Sundsjö."
http://www.brunflohembygd.com/odesbolen.htm
(Research):dotter till Måns Nilsson av gamla småländska ätten Hand, som i sin tur var gift med en Ståhle, en mellansvensk urgammal ätt tillhörande lågadeln som enligt uppgift har sina rötter från bland annat ynglingaätten. En av Ståhleättens anfäder hette Ottar Ingjaldsson. Han skall av konung Ragnvald Knapphöfde ha blivit förordnad till lantvärnsman i Värmland. Siste konungen av Ynglingaätten, Ingjald Illrådes son, Olof Trätölja, flydde till Värmland, och denne hade två söner, Halfdan och Ingjald, och från den sistnämnde härstammade Ståhleätten.
Anno 1637 den 2 februari hölls laga ting uti Visnums socken i Sommerstad med allmogen och Visnums härads ...
Ingemar Månsson klagade till Olof Jonsson i Östervalna det Olof Jonsson haver som 1/8 del i Östervalna honom tillfallit efter bördsrätt den han till denna dag brukat haver ... etc
Enlig Jordaboken 1634 skattläggs Holmsjön på Marcus Månsson 1629. med ¼-dels hemman.
Det betyder att de troligen bosatte sig där omkring 1620.
I Mantalslängden (ML) fanns där även brodern Lars Månsson, som enl.Roteringslängden 1640 skrivs ut som knekt och två år senare finns där änkan h. Britta.
Från början i ML skrivs familjen omväxlande på Holmsjön och Kölsjön, men från 1646 kallas platsen för Rosendal.
Marcus Månsson var gift 2 gånger.
Den första hustrun namn var Marit och hon dör troligen före 1659. Han verkar sedan vara änkling ett par år men har enl.Mantalslängden 1663 en ny hustru, Karin.
I familjen finns enl. ML och HFL. barnen Erik, Marcus, Margareta, Elisabet, Henrik, Matts, Maria, Marit och Kerstin.
Dottern Elisabet Marcusdotter gifter sig med Nils Nilsson (1617-21/3 1703) och han finns nämnd i ML som måg i Rosendalsfamiljen från 1661. Dessa är då troligen gifta något eller några år tidigare troligen 1658 då sonen Matts är född.enl.dödbok 1718 för Ramsberg.
Nils Nilsson bor kvar på Norra Rosendal med sin familj. De får tillsammans barnen Matts, Marcus, Henrik, Erik Anna och Margareta. Där finns även Bertil Nilsson, troligen en bror till Nils. Mellan åren 1678-1685 står hustrun Elisabet som skatteansvarig för torpet då sonen Matts Nils o.h.h. Lisbet tar över.
Matts Nilsson gift omkr. 1678 Lisbet Olsdotter1660-1744, f.i Nybygget, Ljusnarsberg, Bosatt i Rosendal.
Marcus Nilsson 1662-23/5 1709 gift 1690 09 h.Elisabet Andersd. fr.Ljusnarsb Bosatt i Rosendal omgift 1703-10-04. Elisab.Ersd.fr.Lönnmora1662-1703
s.Henrik Nils 1658-1744 gift 1689 00 m.Elisab.Larsd.Snesnarn, Flyttat
d.Margareta Nilsd. gift 1698 11 26 m.Johan Pers.Kloten, Nya Kopparb. Flyttat
De andra barnen vet jag inte var de tagit vägen.
Källa: Ramsbergsbyalängder sammanställt av Gunilla Didriksson
Kom till Bjurbäcken ca 1620. Köpte hemmanet av Nils och Erich i Tobyn, Mangskog. 1630 avskildes Bjurbäcken från Tobyn och blev 1/8 dels hemmanet Bjurbäcken. Priset var 10 riksdaler. Vid tinget 1647 fick "Lasse finne" böta för olaga svedjebruk,
