Kirsten og Nils hadde følgende barn (minst):
Ca. 1753: Hans, gift med Kirsten Nilsdatter.
Ca. 1754: Susanna, gift med Anders Sørensen, død på Tennes i 1810, angivelig 59 år
gammel.
Ca. 1760: Elias, til Storstennes.
1754: «1. adv: Denne Dag blev Niels Haldors: Tennes og Kirsten Larsdtr. ægde barn
døbt; Nafnet Susanna». Faddere var Ole Andersen Tennes, Anders Andersen ibid, Anna
Andersdatter ibid, Petronilla Olsdatter ibid og Anna Hansdatter Svartnes (Kirkebok 1753-78,
folio 33).
Kirsten døde i 1800:
1. pinsedag: «Jordet Kirsten Larsdatter Tennes Enke Kone Sodt døde 85 aar gl.».
-->> Ingeborg Nilsdatter Tennes døde i 1816, 58 år gammel.
Anders og Malene hadde 5 sønner, og en datter, dertil muligens to døttre til, men det er
noe mer usikkert om det virkelig var deres barn:
Ca. 1729: Ole, død på Tennes i 1810, 90 år gammel.
Ca. 1732: Anders, til Gammelgaard, Tennæs.
Ca. 1735: Lars.
Ca. 1738: Ane.
Ca. 1739: Niels, til Graaberget, Tennæs.
Ca. 1743: Morten, gift med Catharina Hemmingsdatter,
død på Ytre Tennes 46 år gammel
i 1789 «af Brystsyge».
Elen Margrethe. ?
Karen. ?
Malene døde i 1789:
«1te Søndag i fasten Malene Larsdt. Tennes 80 aar, død af alderdom».
Fallhuggning på skog
Näst klagade Mats Hindriksson i Sandviken att hans granne och gårdbo Erik Persson ibidem å krono hade olagligen och utan föregånget laga prov och hållen syn av länsmannen och nämnden eller kyrkans sexmän gånget till och uti bägge deras samskog huggit små svedjor på 17 ställen, honom Mats till förtret. Det Erik Persson icke neka kunde efter han därtill övertygades av några i nämnden som samma fall sett hade. Härför sakfälltes han Erik för det han kunde hava huggit på de ställen som kan röjas till äng till 12 daler och för det som där till ry kan duga till 40 daler
1653 Syn av ägorna
1665
Matts Hindriksson i Sandtorp berättade att han är födder i Tällekullen och så bekom han fader brev på Tällekullen att han skulle gå i backe?
1670 Stämnings försittande
1671 Skuld för spannmål
Näst prövades efter noga... att Matts i Sndtorp är skyldig länsman Erik Pålsson för undfången spannmål, fem stigar kol
1671 Skifte av ägor
Näst beslöts och avsades att Erik i Sandtorp skall hålla halvparten av vattugården i sjön mellan Bryttiegården och Sandtorps äng och Mattis i Sandtorp som haver västra delen av samma näs som skall dem emellan med skygård skiftas efter som förr utsatt och prövat äga vara fri för samma vattugårdsbyggning och vidmakthållande
1673
Näst förhörde sig Mats Hindriksson i Sandtorp hos rätten om han skulle skäligen kunna fordra ....av inspektoren Erik Wahlmans tjänare Jöns Töresson i Kristinehamn för den skada han tog denom det hans häst där han för 1 1/2 år sedan nederkörde i sjön Mökern och blev där igenom merendels fördärvad. Eljest miste han alldeles bort sin dotter under vattnet uti samma råk varest de om nattetid underkörde. Men ingen mera än han Jöns och hästen med plats salverade. Rätten fann detta mycket betänkligt pålägga Jöns något straff efter han var med i samma fara och befanns honom gjort sin högsta flit att bringa dottern till rätta som dock uti sina föräldrars prasens sedan hon intet förmåtte hålla det tåg henne tillkastades gick under vattnet....Jöns befriades från ansvar.
Karlskoga häradsrätt 1727
Klagade Anders Matsson och hu Gunilla Larsdotter i Bregårdstorp det de ej njuta sin vederbörliga försörjning hos
hennes son Olof Andersson där sammastädes likmätigt den förening som de gjort sig emellan den 19 mar 1726. Olof
Andersson däremot besvärade sid det hans moder och styvfader icke vilja vara förnöjda med den kost han kan åstadkomma
ty sades emellan parterna efter deras samtycke således det skola det gamla folket hädan efter hava sitt matlag för sig själva
och bör Olof Andersson lämna dem husrum samt giva dem i år och framledes årligen till underhåll, halvannan tunn råg 1
1/2 tunna blandkorn 2 lispund torrt kött salt låta dem så födan åt 2 st kor och 2 st får, bruka en kålsäng och så 2 kannor
linfrö. Varmed det gamla folket skola förnöjda vara och bör där emot göra åt sonen till dess hushåll det arbete som de förmå.
