I flyganfallet mot den ryska flygbasen i Märkäjärvi den 12 januari 1940 var Färnström flygförare i en Hawker Hart B 4 med akterskytt Thure Hansson. Under återfärden sköts Färnströms bombplan ned av tre ryska Polikarpov I-15bis jaktflygplan. Färnström lyckades dock nödlanda det skadade planet. Färnström och Hansson kunde därefter på skidor (skidor och stavar fanns fastspända på utanpå flygplanskroppen) ta sig till de egna linjerna dit de anlände följande dag efter att övernattat i en koja i skogen.
Källa: "Militaria Hans Högman" http://www.hhogman.se/frivilligkaren-flygarna.htm
I et brev fra 1512 sees at hennes [Gyrid Bårdsdtr] mann var Orm, hennes datter Astrid ble der omtalt som Astrid Ormsdtr. Omstendighetene tyder på at denne Orm var Orm Ivarssønn på Lødve, Voss. Han er nevnt i brev fra Voss 1455 og 1472, han skal være sønn til Ivar Vikingssønn fra Måge i Hardanger. Ifølge skiftebrevet fra 1497 hadde Gyrid tre døtre:
Ingrid / Astrid og Gudrun.
Ingrid var allerede enke i 1521 for da står hun oppført som Ingrid på Lødve. Mittzow nevner Ingrid Ormsdtr som søster av Sira Ivar Ormssønn, men den sistnevnte er ikke nevnt under skiftet i 1497. (Kanskje død eller en halvbror?)Derimot kaller han Ingrid på Lødves datter for Gyrid på Lødve. Senere i et brev fra 1564 i Dipkl.Norv. blir Gyrid og hennes to søstre Sigvor og Gunnhild nevnt som Ivarsdøtre. Det er det jeg har å fare med når det gjelder dette.
Du må ikke ta alt det G.Agerby har skrevet for kildesikkert som sagt.
Derimot viser Henning Sollied i sin artikkel "Ænesætten og Galtung'erne' NST b.II -1929 at Gyrid Bårdsdtr selv var av ætta Galtung, hennes tipp oldefar var Sigurd Galte Gautssøn på Torsnes. Asgaut Steinsnes kom og til den konklusjon og har utarbeidet dette i sin artikkel 'Nokre Galtung-problem' - NST b. XVIII, 1961 med hensyn til arven etter Gyrid Bårdsdtr .Jeg har enda ikke fått rettet dett opp selv, men har tenkt å gjøre det så snart jeg får tid. Så foreløpig opererer jeg og med den ukjente Galte some Ingerids mann, jeg har og fått vite at det muligens var enda en Ormsdtr som ikke er nevnt ettersom senere skifte kan tyde på at Fartegn Mattsson på Ænes var gift med en Ormsdtr. Hvorvidt dette bare er hypoteser og gjengangere kan jeg ikke si i dag.
I et brev fra 1512 sees at hennes [Gyrid Bårdsdtr] mann var Orm, hennes datter Astrid ble der omtalt som Astrid Ormsdtr. Omstendighetene tyder på at denne Orm var Orm Ivarssønn på Lødve, Voss. Han er nevnt i brev fra Voss 1455 og 1472, han skal være sønn til Ivar Vikingssønn fra Måge i Hardanger. Ifølge skiftebrevet fra 1497 hadde Gyrid tre døtre:
Ingrid / Astrid og Gudrun.
Kalsletten betyr antagelig «Kaldaslétta», den kalde sletten.
Det er usikkert hvor Haagen kom fra, noen mener at han kom fra Gudbrandsdalen,
andre at han kom fra Danmark. Det finnes også en teori om at han skal stamme fra Haagen
Iversen (født ca. 1613-16) og Engel Christophersdatter fra Sandvær. Skiftet etter denne
Haagen ble avholdt 13.03.1695 og Engel døde kort tid senere. «Vår» Haagen's far,
Gaute, skulle i så fall være sønnesønn til denne Haagen, og sønn til Iver (født ca. 1656) eller
Christopher (født ca. 1660). Det finnes imidlertid ikke faste holdepunkter for noen av teoriene.
I 1723 var det tre brukere på Kalsletten. Landskylden var på 2 bismerpund hvorav
Haagen brukte 16 merker.
Eksaminasjonsprotokollen ved matrikkelforarbeidet i 1723 viser for «Helgøe Tingsted»:
«Nummer:
25.
Gaarde Nafne:
Kalleslet.
Opsidders Tall:
3 opsider.
Proprietairs og Bøxel-Raadig:
Tromsøe Præsteboels Jord.
Huusmands Pladser:
Ingen Huusmands plads.
Schoug og Setter:
Fornøden Brendeved.
Qvern og Fischerie:
Beleilighed til fiskerie.
Situation og Beleilighed:
Lætvunden.
Sædeauflen er u-viss formedelst frost.
Sæd:
Har opryddet for 4 aar siden. ½ tn. Byg Sædland som aarlig Saaes.
Korn aufling:
Aufler 1 tn.
Hæste og Creature:
2 Hæster - 14 Kiør - 12 Sourer - 12 Geder.
Taxt effter Gamble Matricul [1 våg = 3 bismerpund (Pd.) = 72 bismermerker]:
0 - 2 - 0.
Forhøied:
1 - 1 - 0».
Utdrag fra den samtidige matrikuleringsprotokollen:
«Opsiddernes Nafne:
[1]: Haagen Gautesen.
[2]: Anders Niels:
[3]: Hemming Jens:
Taxt effter Gl: Matricul [W: - Pd: - Mark]:
[1]: 0 - 0 -16.
[2]: 0 - 0 - 8.
[3]: 0 - 1 - 0.
[Sum]: 0 - 2 - 0.
Gl: Leilending Schat [rDr: - Shilling]:
[1]: 0 -10 2/3.
[2]: 0 - 5 1/3.
[3]: 0 -16.
[Sum]: 0 -32».
Skifte etter Haagen ble avholdt 30.07.1753:
«Ao 1753 d 30te July Skiftet og Deelt i Sterw bonn efter afg. Haagen Goutesen boende
paa Kalsletten Tromsøe Menighed, hvis igienlevende Enke er Ellen Hansdr. og med hende
sammen havende efterladte børn navnl:
1. Hans, 2. Thomas, 3. Anders, 4. Hemming, disse er myndige,
5. Knud er 18 aar, 6. Lars er 16 aar og 7. Haagen er 15 aar.»
I skiftet nevnes bl.a. følgende:
Båter: en åttring, en halvfemromsbåt, en firromming, og en treromming.
Husdyr: en kjøreokse, åtte kyr, to markekviger, to halvmarkskviger, seksten sauer, fire
geiter, seks ?gunre? og to små bukker.
Hus: En ny stue med jernkakkelovn og ny sval (verdi 24 daler), en gammel stue, låve,
uthus, etc inklusive en vannkvern sto troligvis i Solligårdselva), totalt 17 hus.
Boets netto til deling mellom arvingene var 56 riksdaler, 4 shilling.
--->> 1772: Dom: p: t: 4 Aleth Anders: Kalsletten 80 Ann (Kirkebok 1753-78, folio 177).
Följande artikel finns publicerad i "Från Bergslag och Bondebygd år 1935"
Jonas Geting föddes 1789 i gården Lindhult i Finnerödja, därifrån han antog namnet Lindström. Att han blev Vibybo hade sin orsak i finska kriget 1808. Då utskrevs som bekant unga karlar till lantvärnsmän. Antingen hade han ej lust att ikläda sig kronans uniform, eller kanske hans föräldrar ej ville släppa iväg honom; alltnog, han rymde hemifrån och till Viby, där han uppehöll sig vid Värnsta med flera ställen och arbetade, tills kriget var slut och han kunde återvända hem.
Då hade emellertid lusten till krigaryrket gripit honom, ty strax efter sin hemkomst blev han soldat vid Västgöta jägare. År 1814 var han med i Tyskland i kriget mot Napoleon, varifrån han kom helbrägd hem. Återkommen flyttade han till Viby och blev soldat för Getingebergs rote och fick så namnet Geting.
Geting var, efter vad som berättas, en friskus och en mycket kraftig man. Sina rättigheter vis-á-vis sina rotehållare höll han styvt på. Då en av dem nekade honom dragare i rätt tid, tog han bonden resolut i skankarna och harvade med honom tills han lovade göra sin skyldighet.
Vid den tiden, omkring 1820 såväl som senare, var auktioner och dylika tillställningar med åtföljande slagsmål ett uppskattat nöje. Då vid en auktion i Norra Öna i Viby slagsmålet kom igång, blandade sig Getingen i leken och under utropet: "Nu ska ni se getingen flyga", fick han fast i en trefot, slog denna i taket, så att han fick ena stolsbenet i näven och gjorde husrent i en handvändning. Denna händelse hade väl snart blivit glömd, om ej bland de tuktade funnits en sergeant. Geting blev rapporterad och blev av krigsrätt dömd till arrest. Detta straff avtjänade han vid häradsskrivarebostället i Ybby, där det fanns arrestlokal. Hur lång strafftiden var, torde väl stå skrivet i något gammalt protokoll eller är det glömt.
Hans gumma var ängslig att han fick svälta också och gjorde därför i ordning matsäck och gick till Ybby, där hon fann sin äkta hälft spisande middag med själva häradsskrivaren, i vars sällskap han hade varit på jakt. Hans fångenskap var nog ej av svåraste slaget. Som han var en händig man och god jägare, var han en välkommen extra hjälp i gården. Efter utståndet straff fick han gå till kaptenen som bodde i Skarboda, tacka för nådigt straff och lova bättring i framtiden.
Getings militära bana tog ett brådstörtat slut, i det han vid målskjutning mot snusdosor fick en hagelsvärm i bröstet. Han sårades ej livsfarligt, men det föranledde hans avskedstagande.
Efter sitt avsked blev han torpare och skogvaktare vid Körtingsberg och återtog namnet Lindström. Torpet var Karttorp, där han bodde till sin död och blev begraven i Edsberg. Numer hör det till Viby. Det kan tilläggas, att han på äldre dagar var anlitad som kobotare och åderlåtare, vilket medel var medel mot de flesta sjukdomar. Vid denna tid voro vargar ej sällsynta, och vid torpet Karttorp i skogen fanns en varggård. En sådan var en inhägnad av en stark gärdesgård, som lutade inåt och så hög, att en varg ej kunde hoppa tillbaka, då han utifrån hoppat ner. Inuti denna inhägnad lades ett hästkadaver för att locka dit rovdjuren.
* NN is the Latin abbreviation for "nomen nescion" or "non nominandus" meaning "name is not known" which is a standard across Europe for genealogy, newspaper reports and court affairs. This is more language neutral and globally acceptable than using the English terms "Miss", "son" or "daughter" in place of an unknown given name. It is also preferable than leaving the given name blank, as it clearly indicates the name is missing.
En Arnvid Torarinsson falt ved Solskjel mot Harald Hårfagre. Kampen ved Solskjel fant imidlertid sted ca. 864, altså mer en 100 år før Arnvids sønn Arnmod døde. Dette kan derfor ikke være den Arnvid som falt ved Solskjel, i stedet var det muligens hans farfars far.
Fra Snorre Sturlasson: Harald Hårfagres saga om slaget ved Sollkjel:
11. Våren etter rustet kong Harald en stor hær fra Trondheimen, og sa at med den ville han seile til Sunnmøre. Solve Klove hadde ligget ute på hærskip om vinteren og herjet omkring på Nordmøre, drept mange av kong Haralds menn, og ranet noen; en tid på vinteren hadde han vært hos sin frende kong Arnvid på Sunnmøre også. Da de fikk høre at kong Harald kom, samlet de folk og fikk mange med seg, for det var mange som syntes de hadde noe å hevne på kong Harald. Solve Klove reiste sør i fjordene til kong Audbjørn, som rådde der, og ba ham om hjelp, ba at han skulle komme med sin hær og hjelpe ham og kong Arnvid; han sier: Det er lett å se at vi nå alle bare har ett valg; vi kan reise oss mot kong Harald alle sammen, da har vi stor nok styrke, og skjebnen får rå for seieren, ellers må vi bli Haralds treller, og det er ikke et vilkår for menn som ikke har ringere navn enn Harald selv. Min far syntes det var bedre å falle i kamp i sitt kongedømme, enn å bli kong Haralds undermann.Ð Solve talte slik for at Audbjørn lovte å komme; han dro sammen en hær og seilte nord til kong Arnvid, og nå hadde de en svær hær. Da fikk de vite at kong Harald var kommet nordfra. De møttes innenfor Solskjel. Det var skikk når man kjempet ombord at man skulle binde sammen skipene og kjempe om stavnene; slik det ble gjort her også. Kong Harald la sitt skip mot skipet til kong Arnvid, der ble kampen kvassest, og folk falt tett på begge sider, men til slutt ble kong Harald så vill og vred at han gikk fram i rausnen (stavnen) på skipet sitt, og sloss der så hardt at alle frambyggene på Arnvids skip vek bakover helt til masten, og noen falt. Kong Harald gikk over på skipet, og kong Arnvids menn tok flukten. Arnvid selv falt på sitt skip. Kong Audbjørn falt også, men Solve flyktet. Så sier Hornklove:
Gramen vakte spydvær, vilt pilene hvinte,
Skogul larmet; blodet suste rødt i sårene;
da for fyrsten segnet livløse menn i stavnen,
sverd raste mot skjoldet, og sverdfargeren seiet.
Av kong Haralds menn falt Asgaut og Asbjørn, hans jarler, og mågene hans, Grjotgard og Herlaug, sønner til Håkon Ladejarl. Solve var i viking i lang tid etterpå og gjorde ofte stor skade i kong Haralds rike.
