Krumme, släkt, tidigast känd genom de i Finnveden i Småland verksamma bröderna Nils K (d trol 1414) o Bengt K (levde ännu 1401). Den förres son hette efter sin morfar Sven Bäk (levde 1426). Dennes son Nils K (d mellan 1485 o 1496) i Hjalmaryd, Ljungby, Kron, var far till Björn Nilsson (d omkr 1498) i Vi, Löt (nu Norrköping), vilken nämnes som häradshövding 1476— 82 i Björkekind o 1491— 97 i Memming, båda Ög. Han var 1491— 93 Sten Sture d ä:s fogde på Sthlm, där han gjorde sig impopulär bland borgarna genom nya påbud. Under inbördeskriget sommaren 1497 belägrade han o Nils Broms flera gånger biskopsgården i Linköping, som till sist kapitulerade.
Björn Nilssons bror Nils K (trol d omkr 1510) i Tådene, Skar, namnes som häradshövding i Dalsland 1508— 09, vilket han blivit genom sina goda förbindelser med riksföreståndaren Svante Nilsson. Han var gift med en syster till den ovannämnde Nils Broms hustru, som till henne o hennes barn testamenterade Hedensö i Näshulta o Örboholm i Västerljung, båda Söd. Familjen sökte senare flera gånger förgäves med Gustav I:s hjälp hävda arvsanspråk på gods i det då norska Bohuslän efter bl a K:s hustrus bror Nils Ragvaldsson (yngre Välingeätten), känd som svenskarnas bohuslänske bundsförvant mot konung Hans. K:s son Jakob K (f 1531 el 32) på Hedensö återuppförde 1526 på Gustav I:s order slottet Karlsborg i Bohuslän, där han var hövitsman till 1530. Som förläning innehade han Sundals hd i Dalsland 1527— 30, o 1531 fick han Valle hd i Västergötland. Döttrar till Jakob K i hans äktenskap med Anna Clemetsdr (Hogenskild), som var systerdtr till riksrådet Åke Hansson (Tott), gifte sig med riksråden Bengt Gylta (bd 17) o Klas Kristersson (Horn; bd 19). Anna Clemetsdr blev i sitt senare gifte mor till Hogenskild Bielke (bd 4).
Jakob K:s bror Nils K (f 1561 el 62) till Örboholm, vilken liksom han deltog i Västerås riksdag 1527, satt i domstolarna över västgötaherrarna 1529, över Måns Nilsson på Aspeboda 1534 o över myntmästaren Anders Hansson 1536. Han deltog 1535 i det sv fälttåget i Skåne o blev detta eller föregående år riksråd. 1542 var K ett av de riksråd som i Linköping representerade konung Gustav vid stilleståndsöverenskommelsen med Nils Dacke, o då stilleståndet upphörde, blev han en av befälhavarna för konungens trupper mot denne 1543. 1559 användes han tillsammans med bl a Henrik Klasson (Horn; bd 19) vid rågångsförrättningen mellan Finland o Ryssland. 1561 sändes K i spetsen för en beskickning (jfr bd 15, s 120 f) till Moskva. Därifrån hänvisades den till Novgorod, där s å ett tjugoårigt stilleståndsfördrag slöts. I äktenskap med en syster till marsken Lars Siggesson (Sparre) var K far till Nils K (d 1565 el 66), som gifte in sig i det finländska frälset o skrev sig (SRA) till Gästerby i Kimito, Åbo o Björneborgs län. Han blev riddare vid Erik XIV:s kröning 1561 o var 1562 (Annerstedt) o 1563 (Hausen) en av de sv befälhavarna i Estland, där han ännu 1564 fick en förläning (Lokalf). 1565 var K ståthållare i Sthlm. Släkten utdog på svärdssidan med hans minderårige son Nils K (d i början av 1570-talet) o på spinnsidan i början av 1600-talet med en av hans systrar.
Kung i Danmark och Norge, inklusive Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän efter fadern. Brodern Björn 'Järnsida' blev kung över Svea och Göte rike. (Källa: Alf Henriksson).
Kung troligen 812-813 och 819-827, Under de inre striderna sökte han hjälp hos kejsar Ludvig 'den fromme' och skall då också ha låtit döpa sig. (Källa: Bra Böcker)
Den danske kungen Harald, som fördrivits från sitt eget land erhöll Rüstringen som förläning år 826 och år 841 förlänades Harald ön Walcheren av de tyska kejsarna, som på detta sätt sökte tillförsäkra sig och sitt rike ett visst mått av beskydd. (Källa: Vikingen, Nordbok 1975).
Kyrkvärd i Gunnarskog 1921-1933. Ledamot av Gunnarskogs kommunalnämnd och kommunalfullmäktige. Arbetade i ungdomen hos en greve Wedel Jarlsberg på Askelonta gård i Stange, Norge. Emigrerade 1/5 1891 till USA. Vistades i Minneapolis, St. Paul m.
fl. platser. Var bl. a. kusk hos en professor Fogg. Återvände till hemlandet 1897. Kallades 1928 till ledamot av Värmlands läns Hushållningssällskap.
Köpte ca 1620 av hemmanet Tobyns ägare ett stort skogsområde utefter gränsen mot Fryksdalen och Åmots hemman. Området var långsmalt, 11 km långt och endast ½-2 km brett. Namnet Humsjön togs efter den i gränsen mot Fryksdalen liggande sjön. 1652 hade Hindrik en tvist med sin syster Gertrud Andersdotter uppe i häradsrätten om diverse ekonomiska mellanhavanden.
Fryksdalsbönderna Björn i Hån och Eskil i Västerrottna brände 1624 ner hans torp Rita, som hade anlagts på Fryksdalssidan, men som senare skulle tillhöra Jösse härad. Han hade en del ägotvister med sina grannar. Han dog förmodligen i början av 1660-talet.
(Källa: Brunskogsfinnarna av Karl F Lindahl, Karlstad 1982).
Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347.
(Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)
Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit.
I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden.
(Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister.
(Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)
Langnes skrives Langenes i 1567 og 1610, Lanngnes i 1614 og Søer Langenes i 1723.
Langanes betyr «Det lange neset».
Jens kom nordover før 1701, og han og Dorothea bodde på Sør-Langnes. Jens var
klokker i kirken, og i tillegg til dette var han postfører, dvs. han førte posten mellom Tromsøya
og Andsnes.
Manntallet for 1701 viser:
«Endog findes Effterskrefne Udj Helgøe Tingsted og hører til Tromsøe Sogn og
Menighed:
...
Opsidernis eller Leylend Stand og Vilkor:
Klocher.
Gaardernis eller pladsernis Nafne:
Sør Langenes.
Opsidernes eller Leilend: Navne: - Deris Alder:
Jens Willums: - 34.
Sønnernis Nafne: - Deris Alder:
Willum Jens: - 1.
Drengis Nafne: - Deris Alder:
Lars Olsen - 30».
Alvin Andreassen skriver i sin artikkel «Litt mer om den første bosetningen på Tennes i
Balsfjorden» bl.a.:
«Jens Villumsen Ebeltoft «Klokker» kom til Tromsø omkring 1696 og bodde på
Sør-Langnes.
På gården Sandnes bodde Hemming Rynildsen. Han var ca. 20 år i 1700 og
sønn til Rynild Hemmingsen. I noen år i 1720-årene delte han bygselen med sin bror Rasmus
Rynildsen. Denne Hemming ser ut til å ha vært en notorisk bråkmaker. I en del år er han årlig
stevnet for Tinget for slagsmål, overfall, beskyldninger, leiermål og skatte- og
avgiftsunndragelser(!), som tydeligvis ikke var ukjent den gangen. Til overmål møtte han ikke
på tinget til tross for lovlig stevning. Til slutt mistet man tålmodigheten med ham og han ble
stevnet for ringeakt for retten. I 1724 ble han dømt til «anseelige bøder at utrede» og om han
ikke klarte det, ble han henvist «til festningens arbejde». Muligens betalte han, for i 1726 er
han oppe i en ny leiermålssak. Etter 1728 hører vi ikke mer om ham, kanskje satt han da
innenfor festningsmurene.
Til Sommertinget i Grundfjord i 1721 ble Hemming innstevnet av Jens Klokker for
grove beskyldninger. Hemming hadde vært innkalt til prosten på grunn av avgifter han ikke
hadde betalt. Hemming benyttet da anledningen til, i andres nærvær, å beskylde Jens Klokker
for å ha stjålet to værer 20 år tidligere, og han kalte Jens en «reinspil og værfad», hva det nå
måtte bety. Dette kunne ikke klokkeren ha sittende på seg. Hemming møtte ikke opp på
tinget, så saken ble utsatt til neste ting. På neste ting ble saken behandlet selv om Hemming
glimret med sitt fravær. Det ble en stor sak av det, selve klokkeren var jo innvolvert, og en
rekke vitner ble innkalt slik at vi får kjennskap til en rekke personer.
Jens Klokker vant rettsaken og fikk oppreisning. Det hører med til saken at da
Jens var med og forkynte dommen for Hemming, overfalt den gode Hemming like godt
klokkeren. Så for dette forelå det fra Jens ny anmeldelse på Hemming ved Sommertinget i
1723, men Hemming møtte ikke.»
Eksaminasjonsprotokollen ved matrikkelforarbeidet i 1723 viser for «Helgøe Tingsted»:
«Nummer:
76.
Gaarde Nafne:
Søer-Langenes.
Opsidders Tall:
1 opsider.
Proprietairs og Bøxel-Raadig:
Tromsøe Præsteboels Jord.
Huusmands Pladser:
Ingen Huusmands plads.
Schoug og Setter:
Fornøden Brendeved.
Qvern og Fischerie:
Ingen Fiskerie.
Situation og Beleilighed:
Lætvunden. Har Soellie.
Sæd:
Har begynt at optage ½ tn. Byg Sæd.
Korn aufling:
1 tn.
Hæste og Creature:
1 Hæst - 10 Kiør - 14 Sourer - 4 Geder.
Taxt effter Gamble Matricul [1 våg = 3 bismerpund (Pd.) = 72 bismermerker]:
1 - 0 - 0.
Forhøied:
0 - 1 - 12».
Utdrag fra den samtidige matrikuleringsprotokollen:
«Opsiddernes Nafne:
Jens Willums:
Taxt effter Gl: Matricul [W: - Pd: - Mark]:
1 - 0 - 0
Gl: Leilending Schat [rDr: - Shilling]:
0 - 48».
Mistet i 1460 sin arv i strid med Flemmingene, fordi hans mor ikke var av adel. Han måtte selv også oppgi sitt adelskap, og både i en dom han i 1469 avsa i Randers og som tingvitne ved Mariager Birketing i 1479 betegnes han uttrykkelig som bonde. I 1484 beseglet han et vitnemål ved Halds Herredsting med et bumerke. De gamle, adelige Bugger var utdødd, og den stolte Hald hadde falt i grus.
f. omk. 1420, Danmark. Han bodde i True. Oppført i dansk adelskalender. "Han blev etter Domb dømt fra arv, med de Flemminger, A:o 1460, for hand var bleven ufri gift, anden aarsag nefnes icke." (NST XIV, s. 164). Nevnt som bonde med bumerke i sitt segl 1464, 1479 og 1484.
Lars gjorde i sin ungdom tjeneste i den kongelige dansk-norske marine, som han fikk avskjed fra i 1769:
«Hans Kongelige Majestets til Dannemark og Norge etc. etc. etc.
Bestalte Justice-Raad og Amtmand over Nordlandene
Jeg Peter Holm
Giør hermed vitterligt, at eftersom Lars Hanssøn Sannes af Tromsens Fogderi og Do. Fierding i Do. Præstegield, som under No. 92 har staaet i Hans Kongelig Majestets Tieneste enroulleret, er allerede over de Aar at Han ikke længere til Tienesten kan ansees duelig, saa bliver Han herved fra Allerhøystbemelte Kongelig Majestets Tieneste for Eftertiden befriet; Dog skal Han fremdeles i Nordlands Amt forblive, og ikke derfra paa nogen Langvarighed forrejse, med mindre Han dertil min som Amtmands Tilladelse og Rejse-Pass har erholdet.
Dette til Bekræftelse under min Haand og hostrøkte Signete.
Sannes den 19 July 1769.
P. Holm (L. S.)
Anvist den 2den Juny 1774.
Knagenhielm.»
Sandøra kalles Sannes i de eldste dokumentene.
Et «Siele Register over Tromsøe og Helgøe Menigheder saaledes som de befandtes at være udi Tall d: 15. aug: 1769» viser at Lars da bodde hjemme hos sine foreldre på Sandøre:
«Gaardernes Nafne:
Sandøre
....
«Brukarar og koner:
Hans Lars. - 70 [år] og Hst. Anne Olsd. [feilskrift for Jonsd.] - 72
Born:
Lars Hans. - 36, Anne - 40, Solvie - 23
Tenarar:
Hendrich Ols. - 13».
Lars og Golla forlovet seg 26.12.1775. Deres fedre, Hans Larsen og Søren Hansen forlovere. I kirkeboken er kun forlovelsen funnet, ikke tidspunket for når de giftet seg.
Utover i 1770-årene ble en rekke personer trukket fram for tinget og anklaget for ulovlig brennevinsbrenning og omsetning. Lars hadde også en brennevinspanne som ble funnet da lensmannen reiste i distriktet og gjorde husundersøkelser. Lars fortalte at «den arresterte
Pande, som er uden Hatt og Piber og sønderhugget i bunden» ble kjøpt fra en senjaværing for 3 til 4 år siden. Navnet husket han imidlertid ikke.
Da hans far, Hans Larsen, døde i 1780 overtok Lars 8 merker av bruket mens hans bror, Hans fikk 4 merker. De er begge brukere i 1787.
Ved folketellingen i 1801 var Lars 64 år gammel. Han var fæstebonde og fisker, og bodde på Sandøren med hustru Golla og barna: Ane (21 år og ugift), Hans (20 år og ugift), Søren (12 år), Golla (9 år), Johanna (5 år) og Lars (2 år).
Da Lars døde på Sandøre i 1810, var han gardmand og 69 år gammel.
Skifte etter Lars ble avholdt 22.08.1811:
«Johannes Henrich Aas Kongelig Mayestæts Sorenskriver og Skifteforvalter over Senjens og Tromsøe Fogderi under Finmarkens Amt, samt Ridder av Dannebrogen Giør Witterligt at Aar 1811 Torsdagen den 22de August blev paa Skifteforvalterens Boepæl gaarden Storstænnæs i Tromsøe Sogn og Fogderie i Overværelse av de 2de Skifte og Witterlighedes Widner, nemlig: Jon Grønberg og Ole Hallen, samt ifølge foregaaende under 27de Julü sidst leden udstædet og for Tromsøe kirkebakke bekiendtgiorte Plakat med Indkaldelse til alle vedkommende, en Skifte Ret Sadt og fremholden i Stervboet efter en paa gaarden Sandøren beliggende i Tromsøe og Helgøe Tinglaug og Tromsøe Fogderie - med Døden afgaaet Mand nemlig: Lars Hansen; alt til.Reglighed ....
samt til paafølgende Lovlig Skifte og Deeling imellem den afdøde Mands efterladte igienlevende Enke ved Navn Golla Sørensdatter, og D... afdødes med denne i lovlig Egteskab tilsammen avlede Børn og Arvinger, som med opgi.. at ... 3 sønner og 2 døtre af Myndig Alder og O..standige, som følger
1. Sønnen Hans Larsen, 30 Aar gammel,
2. Sønnen Søren Larsen, 21 Aar gammel,
3. Lars Andreas Larsen 14 aar gammel,
4. Datteren Ane Larsdatter givt med Effraim Knudsen Tønsviig,
5. Datteren Galla Larsdatter 20 aar gammel,
... arvinger samtlige opholder Sig paa Arvetomten hos Moderen undtagen Den givte Datter, der boer paa Gaarden Tønsviigen.
....»
