Vi har kun Snorres ord for at Halvdan Svarte hørte til Ynglingeætten. Han skal ha vært sønn til Gudrød Veidekonge og Åsa, og dermed en yngre halvbror av Olav Geirstadalv. Geirstad er antagelig Gjekstad i Sandar. Dette er nabogården til Gokstad, der en svær skipshaug ble gravd ut i 1880, og grunnen der haugen lå, har antagelig i sin tid tilhørt Gjekstad. En høvding i 50-60 års alderen lå i skipet, og dateringen kan passe, slik at det kan være fristende å tenke på Olav. Tradisjonen kaller ham Geirstadalv.
Det er merkelig lite i overleveringen som knytter Harald Hårfagre til Vestfold. Vi må likevel bli stående ved, som det rimeligste - siden det ikke finnes spor av noen annen opprinnelse i overleveringen - at Halvdan Svarte virkelig var et skudd på Ynglingeætten i Vestfold. Men han kan ha tilhørt en nordligere gren. Saga og sagn knytter ham først og fremst til Ringerike og Hadeland, og den sikreste tradisjonen om hans grav er den som sier at han ble hauglagt på Stein på Ringerike. Vi regner altså med at han rådde for et ikke ubetydelig rike på Vest-Opplandene, men at han også har fått Vestfold i sin makt - vel etter at Ragnvald Olavsson på en eller annen måte er forsvunnet ut av bildet.
Halvdan Svarte skal ha vært gift med Ragnhild, datter av en kong Harald Gullskjegg i Sogn. Han omkom på vårparten 860 under en tur på isen på Randsfjorden.
Snorre Sturlasson: Halvdan Svartes Saga:
1. Halvdan var årsgammel da faren falt, Åsa, mor hans, reiste straks vest til Agder med ham, slo seg ned der og tok det rike som hennes far hadde hatt. Der vokste Halvdan opp, han ble snart stor og sterk, han var svart i håret, og ble kalt Halvdan Svarte. Da han var 18 år gammel, fikk han kongedømme på Agder, like etter reiste han til Vestfold og delte riket der med broren, Olav. Samme høst dro han med en hær til Vingulmark mot kong Gandalv, de hadde mang en strid og det var seier på begge sider, men til slutt ble de forlikt; Halvdan skulle ha halve Vingulmark, slik som Gudrød, far hans hadde hatt før.Ð
9. Halvdan Svarte kjørte fra veitsle på Hadeland, og veien hans falt slik at han kjørte over Randsfjord; det var om våren; det var varmt av solen og det tinte godt. Og så kjørte de over Røykensviken, der hadde de brukt å vanne buskapen om vinteren, og der det var kommet møkk på isen, hadde det gravd seg hull av solvarmen. Da nå kongen kjørte over der, så røk isen, og der druknet kong Halvdan og en mengde mennesker, da var han 40 år gammel. Han hadde vært så årsæl en konge. Folk sørget så over ham, at da det ble kjent at han var død, og at liket var ført til Ringerike og skulle gravlegges der, så kom det stormenn fra Romerike og Vestfold og Hedmark, og alle krevde de å få liket med seg og hauglegge det i sitt fylke; alle trodde at de skulle få godt år om de fikk det. De ble forlikt på den måten at de delte liket i fire deler; hodet ble lagt i haug på Stein på Ringerike, og hver av de andre tok sin del med seg hjem og haugla den der, og alle disse haugene heter Halvdanshauger.
Yrke:
Halfdan Svarte is known as Halfdan the Black in English. He was a king of many territories, prior to the foundation of Norway, but he is perhaps better known for being the father of the famous first king of all Norway, King Harald Hårfagre (Harold Fairhair). The name is usually written Halvdan today, but Halfdan is certainly the more rightful way of spelling it.
Harald I Hårfagre Halvdansson ble født cirka 845 , Ringerike, Norway; døde 931-932, Rogaland, Norway; ble begravet , gården Hauger (Gar) ved Haugesund..
Yrke: Mellom 0780 og 0826, Vestfold og Vingulmark; konge
Notater:
Men när Alfhild var död sände kung Gudröd sina män västerut till Agder, där det härskade en kung som är nämnd Harald den munskäggsröde. De hade i uppdrag att fria till hans dotter Åsa på kungens vägnar, men Harald sade nej. Sändemännen kom tillbaka och förtalte kungen om utgången av ärendet. Något senare sköt kung Gudröds skepp i vattnet och for med en stor här till Agder, dit han kom helt oväntat och företog landgång och överföll kung Haralds gård om natten. Men när denne blev varse att en här kom emot honom, då gick han ut med så mycket manskap han hade. Det vart strid, men skillnaden i styrka var stor och Harald stupade jämte sin son Gyrd. Kung Gudröd tog stort byte och förde med sig hem kung Haralds dotter Åsa och höll bröllop med henne. De fick en enda son, som hette Halfdan. Samma höst som Halfdan blev en vinter gammal for kung Gudröd på gillen och låg med sitt i Stivlusund. Där var mycket drickande och kungen var svårt drucken, och på kvällen när det blev mörkt gick kungen ned ifrån skeppet. Men när han nådde landgångens ände lopp en man emot honom och rände ett spjut igenom honom, och det vart hans bane. Mannen dräptes på fläcken, men om morgonen när det blev ljust kändes han igen, och det befanns vara drottning Åsas skosven. Hon förnekade då heller inte att rådet var hennes. (Källa: Vikingen, Nordbok 1975).
Yrke:
iflg. Snorre sønn av kong Halvdan den gavmilde og konge over Vestfold og Romerike. Etter sin dronning Alvhilds død lot han drepe kong Harald Granraude i Agder og tok datteren hans, Åsa, til ekte. Med henne fikk han sønnen Halvdan Svarte. Ble drept av Åsas skosvein.
Iflg Caplex: d. ca. 850, datter av kong Harald i Agder, gift med Gudrød Veidekonge i Vestfold, mor til Halvdan Svarte.
Osebergfunnet fra en stor gravhaug på gården Oseberg, nordøst for Tønsberg, Vestfold, stammer fra ca. 850 e.Kr. Inneholder bl.a. et skip, ca. 22 m langt og ca. 5 m bredt; praktskip brukt som lystbåt. I tømret gravkammer i skipet var gravlagt en høyættet kvinne (men neppe som tidligere antatt Åsa, Harald Hårfagres bestemor) og hennes trellkvinne. Rikt gravutstyr (vogn, 3 sleder, redskap og husgeråd, tøyer med innvevde figurer m.m.). Utsmykning av skip og gjenstander i praktfull dyreornamentikk. Utgravd 1904 av professor Gabriel Gustafson; nå i Vikingskipshuset på Bygdøy i Oslo. Likrestene atter gravlagt i haugen 1948.
Osebergsgraven är en stor och påkostad grav. Själva graven bestod av ett skepp som förts till platsen via en å, dragits upp på land och placerats cirka 400 meter från ån. Midskepps fanns själv gravkammaren och i för och akter hade olika föremål placerats. Hela skeppet var täckt med stora stenar och grästuvor. En ny datering av fyndet med modern teknik säger att fyndet är från år 834. Graven upptäcktes år 1903. Vilka kvinnorna i Osebergsgraven var lär vi aldrig få veta. I graven fanns en mängd föremål som har med hemmet att göra; verktyg för textiltillverkning, möbler och köksutrustning. Men där fanns också saker som tidigare förknippats med manlig verksamhet; en sadel, hästbroddar, matlagningskärl för fältbruk, slädar, vagnar samt skelett efter femton hästar, fyra hundar och två oxar. I slutet av 1940-talet restaurerades graven och skeletten efter de två kvinnorna återbegravdes under högtidliga former. Det blev en uppmärksammad folkfest och på minnesstenen, som restes, kan man läsa att det här vilar en 'Vestfoldrottning'. (Källa: Populär Historia nr 7/1999).
Enligt sagorna var Halvdan en vänlig man med sitt guld, men extremt omsorgsfull med sin mat; därför fick han smeknamnet Halvdan 'den milde och matsnåle'. (Källa: Tom Björnstad).
Yrke:
Halvdan var en stor kriger og var på flere hærferder og hentet seg store rikdommer. Lønnet sine folk godt og var rundhåndet med penger, derav navnet.
797 - 860 (63 år)