Omnämnd som ägare till Billa 1387 och 1390 enligt Vejde.
Enligt Lars Olof Larsson : Det Medeltida Värend, var Billa sätesgård för den släkt som förde en snedbjälke som sköldemärke. Enligt Styffe var "Bilda, Bylda nu Billa i Hemmesjö socken sydost om Växjö sätesgård, som i slutet av 14:e seklet beboddes av väpnaren Asle Sunesson (snedbjälke) och i medlet af det följande seklet af Nils Turesson (1453 U:B:), samt vid dess slut av Jon Nilsson". (1499 U.B.)
Vejde anger följande ägarlängd innan gården i slutet av 1500-talet nedsjunker till allmänt frälse och uppdelas på två gårdar, Billa Korpargård och Billa Södregård.
Väpnaren Asle Sunesson (snedbjälke) 1387 och 1390.
Frälsemannen Ture Pedersson
Frälsemannen Nils Turesson, 1451, 1458 (son till föreg.).
Frälsemannen Jon (eller Jören) Nilsson, 1499 (son till föreg.).
Ståthållaren Jöns Jönsson Gyllensparre, 1540-talet.
Ståthållaren Jören Jönsson, ihjälslagen av ett Dackeparti 1545.
Ståthållaren Jöns Gyllensparre, 1551 och 1567.
Framträder första gången i handlingar 1356. Skrev sitt testamente 13791216.
Släkten Gusa framträder första gången 1266 då Petrus Gusa den 16 oktober framträder som vittne vid ett jordbyte i Nydala (SD 522) mellan klostret och värendsbonden Åke i Stuccaboth. Han står främst bland de icke kyrkliga vittnena och måste därför ha varit en betrodd och välsedd man i trakten. Släkten Gusas sällsynta sigill visar fyrdelad (kvadrerad) sköld med trappskuren ruta i övre högra och nedre vänstra fältet.
Ingeborg skulle möjligen vara helsyster till Kanik Vämund. Det skulle då innebära att de tillhörde Sparresläkten eftersom de hade egendom i Norrvidinge. Nils Gusas moders släkt är känd genom ett brev skrivet på Toftnäs, Bolmsö 1339 och beseglat av Gustaf Nilsson Bielke, son till Nils Kettilsson (151:330), och Vämund Nilsson. Kanik Vämund upplåter, med bifall av sin moder Kristina, sina mostrar Ingeborg och Elene samt sin syster Ingeborg, en "intaga" vid Sporryda i Gårdsby socken till hustru Kristina Lindormsdotter.
- 1438